En gång är ingen gång men två gånger är en vana brukar man säga, och det är tydligt när “liberalen” Emma Carlsson Löfdahl blir Emma “C.” Löfdahl så fort hon hyr logi av sin make; själv säger hon att det är att hon slarvar något förmodligen ingen tror på förutom hennes partikamrater. I en intervju med Richard Aschberg har hon likt andra medietränade individer fått tipset att upprepa sig, hon har minsann följt regelverket och därför tycker hon att man får ändra regelverket om man har kritik. Synsättet är djupt arrogant och är precis sånt som liberaler i alla år försökt bekämpa, nämligen eliter som skor sig på andras bekostnad; tyvärr verkar hon för obildad i politisk ideologi för att förstå det.

Varför blir man “liberal” idag?

Numera blir man ofta liberal för att man instämmer i att homosexuella eller invandrare är “offer” för den vita mannen, det går nämligen att göra karriär på att utmåla andra människor som offer och anklaga vita män för boven till deras “lidande”. När man pumpat väljarkåren full av marxistiska ideal är det här något som säljer, alla är vi offer för någonting; det gäller bara att hitta någon att skylla sina problem på. Kommunisterna gjorde tidigare likadant mot arbetarklassen, dom pekade istället på fabrikören; principen är densamma. Att vara liberal har historiskt inneburit att man stått upp för folkets rätt att uttrycka sig i skrift eller på gatan, man har ansett att nationalstaten är viktig eftersom det är arenan demokrati appliceras på, och man har varit motståndare mot överdriven militarism. Dessa liberala värden har gått förlorade idag eftersom man står i första led att dra in yttrandefriheten för människor som tycker annorlunda (se åsiktskorridor), man vill flytta makten från folket till EU och man vill gå med i NATO. Istället har man blivit experter på att värna “kränkta” människor, och peka ut diverse “förövare”; medans den historiske liberalen tryckte på individens frihet med lika rättigheter från staten sätt till den enskilda medborgaren.

Emma “C.” Löfdahls hyresupplägg

Istället för att ta sin riksdagslägenhet har hennes man istället köpt en lägenhet i samma fastighet som hon numera hyr. Hade det varit att Emma “C.” Löfdahl velat göra staten en tjänst hade hon och hennes make betalat den normala hyresavgiften på ca 2500 kr, istället har man satt en s.k. “marknadsmässig hyra” i stil med att hon ska kunna få ett så stort hyresavdrag från riksdagen som möjligt; dvs. runt 8600 kr. Mellanskillnaden har hon ädelt stått för själv, dvs. familjens kostnader har “ökat” från 2500 till just 2500 kr, men intäkterna har istället inkommit på ca 8600 kr per månad av oss ovetande rånade skattebetalare; mellanskillnaden som hon “stått för” har tillfallit hennes make och aldrig lämnat hushållet. Upplägget har gjort att hyresägare och hyresgäst är samma hushåll, där man fått en stor påse pengar bara för att man hyr av sig själv. När kritiken kommer kring om det är rimligt att plundra skattebetalarnas pengar på det här viset, säger “C.” Löfdahl att hon följt reglerna. Sannolikt har reglerna sin förklaring i att den som skrivit dem inte tänkt att någon kunnat vara så pass korrupt att man i praktiken hyr av sig själv till ett s.k. “marknadsmässigt pris”; där skattebetalarna står för “marknadsanpassningen”.

Förstår hon som “liberal” hur en marknad ens fungerar?

Hela syftet med att ha en marknad innebär att olika varor ska konkurrera, där olika aktörer ska underbjuda varandra (dvs. priserna ska sjunka). När priserna inte sjunker då fungerar inte marknaden, utan det finns någon form av monopolsituation som får priset att öka. När hennes hushåll äger den lägenheten hon hyr sätter hon således konkurrensen och marknaden ur spel, syftet handlar inte om att hitta en så billig lägenhet som möjligt; utan upplägget är att tjäna pengar på skattebetalarnas bekostnad. Det hela blir än mer tydligt när hushållet har en hyra på ca 2500 kr men inom äktenskapet internfakturerar en marknadshyra på 13 000. Vilken make gör något sådant mot sin fru? Hur trovärdig är genusdebattören “liberalen” “C.” Löfdahl när hon finner sig i att pynta en hyra på 500 % när hon som äkta fru enkelt kan snoka reda på marginalen? Hur många kvinnor som “slåss för kvinnors rättigheter” skulle finna sig i något sådant? Det faktum att hon inte tycks protestera utan snarare försvara “marknadshyran” och makens upplägg, visar mycket tydligt på att hon tjänar pengar på upplägget; det normala om någon påpekar att ens partner ockrar en hyra med 500% är att man brukar bli förbannad… inte försvara beteendet!

När Emma “C.” Löfdahl nu vill betala tillbaka, trots att hon “följt regelverket” och trots att hennes make ockrat henne på 500 % hyra är det konstigt att hon som genusideolog inte spelar ut offerkortet mot maken (mannen) tydligare. Hon går uppenbart från den arroganta inställningen om att hon har följt reglerna och att man får ändra reglerna om man har synpunkter, till att nu vilja göra rätt för sig. Nu pratar vi dock inte om att lämna tillbaka en snattat vara i butik, utan någon som tillskansat sig 290 000 kr (Aftonbladet 5:e Mars 2019) denna mandatperiod och som dessutom försvarat upplägget. Vi har inget system där man kan försöka att vara korrupt, men blir man påkommen kan man utan konsekvenser betala tillbaka; så fungerar det inte!

Liberalerna behöver oerhört tydligt markera och utesluta henne ur partiet, det räcker inte med någon hyressänkning eller att betala tillbaka mellanskillnaden; den här sortens beteende är totalt oacceptabelt. Uppenbart kan vi inte sätta henne i fängelse där hon hör hemma, men partiet kan agera; när de istället intagit en avvaktande inställning kan man fråga hur man som påstått “liberal” resonerar.

Förövrigt är det mycket positivt att man som politiker frivilligt tar på sig en randig tröja, det hela blir mycket passande när en tidning som Oberoende Förnuft använder svartvita bilder för att påminna om äldre dagars mer hederliga tidningar. Mönster tenderar att komma till sin rättvisa natur.

Leave a Reply

Kommentera utan Facebook

  Subscribe  
Notify of