Sorgligt att ärkebiskopen uppmanar till kamp mot nationalkonservativa istället för att samla de kristna

Vi är nog många svenskar och troende som med bestörtning läst ärkebiskop Martin Modéus artikel där han uppmanar till religiöst motstånd mot kristna nationalister. En mycket sorglig text där han försöker finna religiösa poänger för sina egna politiska övertygelser, istället för att vara den samlande kraft ärkebiskopsämbetet borde innebära. För oss konservativa är det här inget nytt, vi har sedan länge sett den ene ärke- och vanlige biskopen politisera kyrkan istället för att ägna sig åt opolitisk kyrklig utveckling; en utveckling som drivit miljoner ur kyrkan. Således har vi kunnat se ett fenomen där ett gäng tyckte Antje Jackelén var den bästa ärkebiskopen som vi haft, men samtidigt var hon den som drev flest ur svenska kyrkan under svenska kyrkans 500-åriga historia. En hyllad ledare är rimligen någon som får människor att söka sig till istället för från den aktuella organisationen, således är det sorgligt för kyrkan att Modéus nu tagit steget in i politiken.

Ärkebiskopen Modéus förstår nog inte riktigt nationalismen som idé

När det kommer till politik och religion måste man förstå att i Sverige är detta två olika saker, Sverige har och har länge haft en regering som består av människor som är kristna av olika grad; men regeringen är inte religiös utan helt sekulär. En mycket viktig tanke i en demokrati, något som alltså skiljer sig mot Irans regering som är helt religiös. Det andra handlar om frågan vad nationalism är, där ärkebiskopen börjar prata om murar som stänger in människor som ett argument för sin sak. Uppenbart missar han att nationalismens idé inte handlar om att likt socialismen resa fängelsemurar runt sitt land (vilket praktiskt taget alla gjort), utan att försvara sin gräns mot de som vill komma över den. Socialisterna beskrev därför förrädiskt Berlinmuren som en ”anti-fascistisk skyddsvall”, men väst var inte fascister utan det var en fängelsemur för att låsa in den östtyska arbetskraften. Gränsen för en nationalist har alltså samma funktion som en klassisk ytterdörr, där Ärkebiskopens logik är att ta strid mot kyrkoporten eftersom den påstås låsa in människor. De flesta förstår dock vid närmare eftertanke att porten finns där för att kyrksilvret och andra klenoder inte ska bäras iväg av den som har vägarna förbi, skyddsmuren skapar alltså ordning och reda.

Även kristna nationalister bryr sig om sin omvärld

Än mer fel blir det när man får intrycket av att nationalism innebär att man inte ska hjälpa andra, Sverige har trots sin lilla storlek i världen hjälpt många människor. Rimligen är detta inte något som förändrats, skillnaden är dock att vi tycker det är fel att våra skattepengar går till att köpa automatvapen åt terrorister i tredje världen eller att våra biståndspengar går till rena bedrägerier i andra länder. Här vill vi alltså ha kontroll och verifikation. Vi tycker till skillnad från de som talar om helt öppna gränser det är viktigt att kontrollera människors pass vid gränskontrollen, dvs. samma logik som att få människor tillåter vem som helst att komma till sitt hem när och hur som helst; alltså har vi gränskontroller/ytterdörrar på våra hem. Ärkebiskopen har således fel när han jämför nationalism med klantänkande, eftersom nationalism 2025 snarare handlar om rätten till integritet för Sverige och vi som bor här; något han tycks missa i sitt resonemang.

Att förstå sig på MAGA-rörelsen kopplat till Kristus

Uppenbart blir det fullständig kortslutning när det kommer till Donald Trump för ärkebiskopen. Här måste man förstå att USA är mycket mer polariserat än Sverige där många wokeförespråkare, liberaler och socialister idag tar starkt avstånd från kyrkan. De som tydligt både står upp och talar om kristna värderingar är idag de konservativa i USA, alltså MAGA, en rörelse som alltså har klara inslag av nationella ideal men också vikten av kristendom. Bakgrunden till denna mix och att det blivit kontroversiellt handlar om att personer som Mona Sahlin funnits i västvärlden och just betonat att den inhemska kulturen inte är värd något, där den som sagt något positivt om sitt hemland eller folk klassats som rasist. MAGA-rörelsen är alltså en motrörelse på nyliberalismens idéer som istället för att luta sig högerut valt att anamma marxistiska idéer, eftersom många som kommit in saknat ideologisk bildning och snarare vunnit sina platser för de skrikit högst om sina känsloliv snarare än sakliga argument. När media sedan hoppat på och inte granskat utan gett denna grupp carte blanche har det endast polariserat samhället där verkligen blivit subjektiv istället för objektiv, vilket resulterat i att svenska läsare dessutom inte fått fördjupade resonemang från annat än den amerikanska vänstersidan. Därför förstår man inte vad som sker i USA.

Sverige behöver en andlig ledare och ärkebiskop som inte ser politiken som en arena för kristen mission, eftersom det endast splittrar Sveriges kristna i olika politiska läger; det vinner ingen på allra minst den kristna rörelsen. Hans majestät konungen agerar här mycket klokt, eftersom vi inte ser honom göra denna typ av uttalanden för kortsiktiga poänger riktade till en viss politisk rörelse. Vi är nämligen många konservativa som ser vänsteridéer som betydligt mer problematiska ur ett kristet perspektiv, och kan hitta precis samma argument fast mot vänstern; det handlar egentligen endast var man själv känner sig hemma politiskt. När woke-rörelsen knappast driver kristna idéer borde ärkebiskopen snarare vara glad att många konservativa och nationella åter går med i kyrkan istället att stå utanför. För egen del åt jag frukost ensam i samma hotellmatsal som hans företrädare ärkebiskop Antje Jackelen två mornar i rad, och trots att jag själv är vice ordförande i ett kyrkoråd kändes det tack vare hennes politiska ställningstagande inte välkomnande att ge sig till känna; något som kändes mycket tragiskt. Ärkebiskopens viktigaste uppgift handlar nämligen om att förena istället för att ta ställning mot kristna vars politiska uppfattning inte överensstämmer ärkebiskopens egen, annars ska man inte vara ärkebiskop i svenska kyrkan utan riksdagsledamot för det parti man representerar.