Nej Lena Endre, en god människa är någon som röstar höger och inte vänster

Skärmdump Facebook

För någon som aldrig satt sig in i hur andra resonerar är det vanligt att man landar i att vänstern står för omtanke, godhet, snällhet, samarbete, tolerans osv. men lyfter man på dessa stenar och för fram något motargument förstår de allra flesta hur fel Lena Endre har när hon 2014 påstod att “En snäll människa är en vänstermänniska” och uppfattade vinster i välfärden som “kriminella” uttalanden som idag sprids på nätet igen. I den här artikeln kommer vi därför visa att snällhet och vänster absolut inte går hand i hand.

Vänsterns lögn om “solidaritet”

När det kommer till solidaritet anser vänstern att man ska vara solidarisk, men det är aldrig de egna väljargrupperna som ska betala utan förmögna, företag, bilägare eller andra icke socialistiska väljargrupper. Således kan man god grund ifrågasätta huruvida det är den som tycker andra ska skänka pengar, eller den som faktiskt skänker själv som är den som är den solidariske i samhället. Hur kan man ens kalla sig solidarisk och givmild när man inte skänker själv? Vänsterns påståenden om solidaritet är den största lögn man dragit för sina väljare.

Varför ska inte en läkare eller sjuksyster få tjäna pengar på sitt yrke?

Hur solidariskt är det att som Lena Endre anse att man som skådis får tjäna pengar (i och med att hon inte kritiserat sin egen bransch), men om man undersöker någon för sjukdomar eller blir världsledande på hjärttransplantationer så anses man omoralisk om man vill ta betalt? Varför är staten den aktör som anses vara bäst, varför kan inte en duktig kirurg få starta en egen praktik på samma sätt som kamrat Endre kan starta en egen teater? När vi betalar mycket mer till landstinget i skatt, än vad en amerikan betalar för sin försäkring; vad är nyttan när vi måste betala för politiker och val medans försäkringsbolagen flyger patienter utomlands eller till andra delar av landet för att rädda denne kunds liv? När hörde du senast ett svenskt landsting flyga någon till Turkiet för att operera bort en tumör istället för att sitta 6 månader i en kö? Hur nöjd är en död patient som inte fick vård i tid när sossarna mäter förtroendet för sjukvården, hur många vill stå kvar i den svenska kön om man kan få en flygbiljett till Ankaras universitetssjukhus? Hur rättvis blir bilden om Titanic om man bara intervjuar överlevande i första klass och inte personer som Jack Dawson vars livbåt rederiet sparade in på?

Hur toleranta är de som talar om tolerans?

Om vi besöker Pridefestivalen så är budskapet just “tolerans”, men hur välkommen är du om du har en avvikande åsikt? Hur välkommen är Jimmie Åkesson i den “toleranta” världen? När Bokmässan hade temat “yttrandefrihet”, var högertidningen Nya Tider då välkommen att ställa ut som åren innan? Ofta är det så att de som påstår sig vara toleranta är de minst toleranta, eftersom de inte tolererar någon som tycker olika. Istället hittar man tolerans hos högern, eftersom att de faktiskt tolererar vänsterns idéer och erbjuder motargument istället för censur.

Varför slutar vänsterns idéer alltid i katastrof?

Det faktum att vänsterns syn på solidaritet ALLTID innebär att andra ska betala gör att de som betalar inte tycker de får valuta för pengarna, vilket syns i uttalanden som Leif Östling (dåvarande ordförande för Svenskt näringsliv) som undrade “Vad fan får jag för pengarna”? Rätt vad det är tröttnar personer som direktör Östling och flyttar till Luxemburg, eller som Nordea som flyttade till Finland efter vänstern införde en bankskatt. Istället för att sänka politikerlöner när miljarder försvinner, öppnar man ofta gränserna och lobbar för nya medborgarskap så att nya väljare (som inte kan försörja sig) kan rädda kvar vänsterregeringen när man ser att makten och härligheten (löner, förmåner osv.) är hotad. Kostnaderna ökar således och intäkterna försvinner. Poängen är att intäkterna, skattebetalare och kapital väller ut ur landet samtidigt som kostnaderna ökar för de som fortfarande betalar för kalaset, vilket gör att tonen hos de styrande hårdnar att man sviker landet varav gränserna alltid stängs (se Berlinmuren, Nordkorea eller Kuba) eftersom ingen kreativ individ vill bo kvar (läkaren vill ha rimligt betalt för att hålla i kniven och företaget vill ha sin surt förvärvade vinst). När inte välfärden förbättras med den ökande skatten, ges incitament att flytta från Törnrosdalen till Körsbärsdalen. För eller senare utlöser det inflation, dvs. för mycket pengar finns i omlopp inom murarna medans varorna relativt blir billiga och tar slut vilket trycker upp priset (pengarna blir värdelösa mot andra valutor); och man inför fördelningspolitik eller ransonering. För den som beklagar sig slutar det ofta i fängelse eller i giljotinen eftersom yttrandefriheten sedan länge försvunnit i de länder som prövat den socialistiska vägen, 110 miljoner liv beräknas ha gått åt fram till 2020. (För den som vill fördjupa sig varför Bröderna Lejonhjärta är kampen mellan socialism och frihet läs gärna min fördjupande artikel).

Att således påstå att vänstern står för snällhet är helt fel, eftersom snäll är trots allt den som ger; inte den som tar (det vet alla barn på julafton). Argument som att “riktig socialism” inte praktiserats i länder som Sovjet, Kuba, Venezuela osv. är fel eftersom de förstår inte att dessa samhällen är på ett sluttande plan, socialism FUNGERAR de första åren innan pengarna tar slut (då tenderar länder som Venezuela att hyllas); men kostnaderna är alltid för dyra eftersom girigheten oundvikligen inträffar när de som drar nytta av systemet inte bidragit till det (och skattebetalarna lämnar landet för att få valuta för det arbete och satsningar de gör). Det är nämligen den “hemska” privata sektorn som skapar det värde politikerna kan dela ut till sig själva, sina byråkrater och sin välfärd; en grupp som ständigt anses omoralisk istället för att de får tacksamhet. I Sverige har man skuldsatt folket så vi idag är ett av världens mest belånade folk, samtidigt som statens utgifter ökar till både FN, EU, migranter, politiker och byråkrater; idag kan ett kommunalråd tjäna i stil med en direktör. Skillnaden är att direktören skapar värde, medans politikern suger ut systemet eftersom lönen är på tok för hög i förhållande till skapat värde. Här är det lätt att som vänsterprogrammerad tycka att politikern skapar värde i och med välfärdstjänster, men dessa är en kostnad och inte en intäkt till staten.

Vill man bygga ett samhälle som står för rättvisa, solidaritet, framtidsanda och rikedom handlar det om att hylla och promota duktiga företag och entreprenörer som har många anställda, istället för att kalla dessa utsugare om man gör vinst. Det handlar om att hylla Sverige och dess folk, och att få människor att känna att vi bor i ett framtidsland (istället för ett politiskt korrekt “föregångsland”). Det handlar om att berätta historier om att lyckas genom företagande, och skapa en positiv framtidstro istället för att lyfta fram vänsterradikaler som vrålar förtryck, genus, klimatångest, rasist så fort ingen vill anställda dem (vilket kanske inte är så konstigt…). Hylla personer som Blondinbella, Jan Stenbeck eller Ingvar Kamprad som försökt/er bygga företag, jämfört med hatiska vänsterkändisar som önskar livet ur polisen eller kallar sig konstnärer pga. de gör krukor som för tankarna till pyssel på ett dagis. Det är nämligen de som bygger företagen som är de snälla, de skapar nämligen möjligheten för andra att förverkliga sina drömmar; det gör inte Lena Endre som uppenbart inte sett vänsterns baksidor.

0 0 vote
Article Rating

Kommentera utan Facebook

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
Lisa Granlöf
Lisa Granlöf
1 month ago

Det du skriver är mycket bra!