Hur opartiska är konkurrerande politiker i om någon gjort upp med sin politiska historia?

• av Ian Fernheden
• augusti 9, 2022

Det är en märklig och inte minst ohederlig tid där politiker från andra partier är de som ska förkunna dom i huruvida ett parti gjort upp med sin historia. Uppenbart har man inte förstått att det är väljarna som borde vara domstol; och inte personer som har allt att tjäna på att vara mycket kritiska. Politiska motståndare kan sällan granska saker objektivt, och fram tills vi har ett valresultat är alla partier konkurrenter. Det är egentligen inte konstigare än att det är kunderna som avgör om man ska köpa en Samsung eller iPhone, dvs. om produkten är bra eller inte. Socialister har inte riktigt förstått det, i deras värld är det alltid högre makter som partiledaren som avgör hur alla andra ska tycka… annars hade de nämligen inte varit socialister.

När hörde du senast Åkesson diskutera andras historia?

En viktig del när det kommer till att bedöma politisk hederlighet är att jämföra vad politiker faktiskt säger. För den som följer svensk politik är det ingen nyhet att Sverigedemokraterna i väldigt hög grad står för initiativen i svensk politik, där de andra antingen ställer sig för eller emot. Tittar man på vilka förslag SD lagt sedan riksdagsinträdet hittar man ingen nazism, rasism utan en lång rad förslag kring exempelvis restriktiv migrationspolitik och aktiv kriminalpolitik. Att enskilda personer ploppat upp och tvingats lämna partiet innan de passerat gå, för att dessa sagt något dumt som fått klockorna att stanna betyder inte att man kan förkunna dom över ett helt parti; hade dessa istället fått stanna kvar hade man dock kunna komma med rättfärdig kritik. Den enda rimliga slutsatsen man kan dra är att den som tar sig in i partiet med bisarra idéer åker ut lika snabbt som man kom in. Hur många partier lever upp till den standarden? Hur många islamister har S, V, MP, C och L uteslutit under mandatperioden?

Socialister borde börja tänka själva

Det finns nämligen inget som är så befriande som den fria tanken. Socialdemokraterna har styrt i åtta år, men finns det något som blivit bättre? Energipriserna, drivmedelspriserna, huspriserna, matpriserna, inflationen, arbetslösheten, utanförskapet, handeln, islamismen eller brottsligheten? När dagens socialdemokrati pratar om SD:s s.k. ”rötter” bör man som väljare fråga vad man inte talar om, nämligen situationen i riket. I USA håller presidenten ett tal varje år som heter just state of the union, något Sverige hade behövt eftersom Socialdemokraternas fokus tycks ligga på vilka som grundade Sverigedemokraterna (när jag som artikelförfattare f.ö. var precis två år fyllda) istället för vad man har för lösningar på alla de problem som finns i landet. När man som socialdemokrat då landar i tanken att ”jag kommer självklart rösta på Socialdemokraterna för det har jag alltid gjort” borde den naturliga följdfrågan vara ”varför då?” givet hur landet ser ut. Vem röstar på ett parti för man alltid gjort det, oavsett hur detta parti styr riket?

När Anders Ygeman anser Liberalerna radikaliseras och Sverigedemokraterna stått still…

…tåls det att fråga vilken sten herr Ygeman befunnit sig under i trettio år? Eller om han för den delen faktiskt tror på den lögnen han för fram, eller om han likt många socialdemokrater säger vad som helst för att få makt? Hur kan man skriva något så ogenomtänkt, och varför kliar sig inte fler socialdemokrater i huvudet hur en sådan person kan tillåtas sitta i en regering? Anledningen är just att man röstar som man alltid har gjort, eller kanske för att t.o.m. föräldrarna gjorde likadant? Backar vi en generation kunde Olof Palme ett flertal språk, han förde sig i världen och var respekterad även om det fanns de som kraftigt ogillade hans person och politik. Att människor röstade på Olof Palme som var både världsvan och välutbildad och inte minst en stark röst för freden, är inte speciellt konstigt; den sortens karaktär ingav nämligen respekt. Ygeman har studerat en kurs i kriminologi, åkt ut från lumpen efter fem dagar och har sedan dess varit ledande socialdemokrat på någon av partiets nivåer. Gissningsvis är det bara partibeteckningen som förenar Ygeman och Palme, inte kvalitéer som allmänbildning, språkbegåvning eller världsvana. Som kuslig kuriosa kan man dock lägga till att Ygemans far var den sista journalist som intervjuade Palme under morddagen.

Sedan Ygeman inkom i regeringen har han hunnit ha ansvar för Sveriges poliskår som inrikesminister, energi och digitalisering som minister på respektive område och nu migration och integration. Finns det något område som inte är i fullständig kaos där han fått försöka ta ansvar? Blickar man tillbaka var det tydligt att S blev besvikna när Liberalerna bytte block, där S nu kallar L för radikala; hur väl rimmar det? Hur kan någon vettig människa finna sig i att en person som misslyckat med allt han företagit sig tillåts förkunna dom över andra? Hur kan man rösta på ett parti som lyfter fram en sådan misslyckad figur i en regering? Poängen med demokrati handlar om att rösta fram de med bäst förslag, inte ovillkorligt ge sitt stöd för man alltid gjort det; vad ska man då med valfriheten till? Den sortens tankesätt är ju diktaturens värdegrund, där har man just inga val utan samma person återkommer år efter år. Det är dags att tänka om, och fråga dig om Sverige blivit bättre eller sämre; och vem som faktiskt förtjänar din röst? Den är nämligen värdefull och dessutom skiljelinje mellan just diktatur och demokrati.

Det är en märklig och inte minst ohederlig tid där politiker från andra partier är de som ska förkunna dom i huruvida ett parti gjort upp med sin historia. Uppenbart har man inte förstått att det är väljarna som borde vara domstol; och inte personer som har allt att tjäna på att vara mycket kritiska.…