Att stigmatisera och hänga ut forskare som inte tror på jordens undergång hotar demokratin.

Det är tydligt att när det kommer till svensk journalistik kan man inte längre hålla sig från att rapportera vad någon säger (vilket förr i tiden var själva journalistens yrke), utan dessa sätts ständigt i politisk kontext av den s.k. journalisten i fråga. Våra journalister är nämligen inte journalister utan propagandister, dessa är knappast oberoende; utan måste följa värdegrunden för att få sin lön. Därför är det inte förvånande när man nu säger att man låter skeptikerna få komma till tals, men samtidigt i nästa mening kallar dem ”förnekare” och tapetserar med namn och bild; det ska vara mycket obehagligt att ha en avvikande uppfattning.

Att behandla vetenskapsmän värre än mördare

Samma tidningar som idag hänger ut vetenskapsmän som ifrågasätter jordens undergång på goda grunder, får väldigt skarpa och tydliga bilder över sig. De värsta mördarna och de som verkligen är en fara för allmänheten pixlas när de t.om. rymmer från våra mentalsjukhus. Vi tar det igen, media skyddar alltså mördare, medans man hänger ut människor som har en annan uppfattning och kallar dom motståndarna till klimatkrisen. Hur kan en enda vettig människa vilja köpa en sådan tidning och bidraga till att betala deras löner?

En attack på dessa forskare, är en attack på oss alla

Poängen med att ha en stark yttrandefrihet handlar om att de som så väl tror att jorden riskerar att gå under imorgon, eller 5 år som Miljöpartiet talade om i EU-valet (innan det är för sent), eller 10 år som andra förespråkat, eller varför inte nobelpristagaren Al Gore som förutspådde att nordpolen skulle vara isfri 2014 måste på sakliga grunder kunna debattera de som inte tror att jorden kommer gå under den närmaste tiden. Det är fullt legitimt att argumentera för båda sidor, men när massmedia försöker inpränta att den ena sidan ”förnekar” vad den andra påstår, då är man inte inne på vetenskap utan demagogi och något som närmast kan liknas vid hjärntvätt. Svenska folket behöver se klimatdebatter mellan de som tror att jorden håller på att gå under, och de som inte tror det.

Varför ställer inte alarmisterna upp?

En mycket intressant fråga är varför ingen alarmist ställer upp mot en vetenskapsman som ifrågasätter alarmistens profetior? Alarmisterna säger gärna att de debatterar, men då handlar det alltid om att bli intervjuad i SVT eller liknande där intervjuaren fullständigt svalt teorierna om jordens undergång (eller är rädd om jobbet). De som har invändningar mot klimathysterin har dessutom aldrig blivit intervjuade i public service, eftersom massmedia har ”sanningen” klar för sig. Det faktum att man ständigt lyfter lögnen om att 97 % av världens forskare sluter upp kring den klimatkris dessa politiker utlyst, visar bara att man inte förstår sig på vetenskap. Vetenskap handlar nämligen inte om vad flest tycker, utan vad man kan bevisa och vad man inte kan bevisa. Att man då en gång gjort en undersökning bland en grupp forskare som tror på jordens undergång, och sedan generaliserar det som att hela världen skulle tycka så; det är inte bara bedräglig forskning utan direkt skadade mot vetenskapen.

För alla som sett Chernobyl-serien finns det en scen där en ukrainsk atomforskare besöker borgmästaren för att utlysa nödläge, borgmästaren tar inte forskaren på allvar eftersom han vet bättre; varav hon genast frågar hur han som tidigare arbetade på en skofabrik innan han blev borgmästare kunde veta mer om kärnfysik och radioaktivitet än henne? Scenen sätter fingret på hur läget är i Sverige, där en rad politiker som överhuvudtaget aldrig studerat vare sig geologi, klimat, kemi, fysik eller naturvetenskap utlyser en klimatkris; där forskare som professor Lennart Bengtsson (vår mest meriterade klimatforskare) brännmärks som klimatförnekare. Sedan påstår samma människor att vi har ett hot mot demokratin och yttrandefriheten, det är hög tid att titta sig i spegeln och fråga vilka som bär det ansvaret?

Är det forskare som på vetenskaplig grund ifrågasätter en klimatkris som utlysts av några som inte ens kan kallas lekmän? Eller är det s.k. liberaler som vill begränsa det fria ordet om man inte instämmer i deras åsikter? Det enda vi skeptiker vill se, är att man på vetenskapligt sätt ställer teori mot teori framför tv-kameror så vi kan bilda oss en uppfattning. Det är nämligen så vetenskapen fungerade innan våra politiker själva utsåg sig som världsledande forskare trots att de aldrig studerat ämnet, och sedermera brännmärkte de vetenskapsmän som var kritiska. En forskare som inte ställer upp på den världsbild politikerna målar upp kan idag glömma sitt anslag.

En för alla – alla för en!