Dela gärna våra artiklar

Det var en mycket skrämmande debatt om den svenska skolan som utspelade sig i SVT Opinion Live, lärare som på fullt allvar motarbetade de som argumenterade för ordning och disciplin. Lärarna kunde inte ens förmå eleverna att ta av sig kepsen, utan istället såg man det som ett verktyg för lärande. När sådan mental kollaps råder är det inte konstigt att det ser ut som det gör i den svenska skolan, uppenbart är de som ska vara lösningen på problemet själva problemet; dvs. personer utan någon form av auktoritet har blivit lärare… som dessutom tar parti och försvarar bråkstakarna.

Att kapitulera inför problemet och se det som ett hjälpmedel…

Människor som ljuger för sig själva är alltid ett stort problem, det kan handla om en tjockis som tycker att tre Big Macs är en hälsosam middag eftersom man får i sig mer sallad då. Det kan också handla om en lärare som inte klarar av att ha disciplin i sitt klassrum, eller förmår eleverna att ta av sig huvudbonaden; och därför försöker hitta “sanningar” som t.o.m. legitimerar problemet till att bli ett hjälpmedel för lärande. Vi kan även i debatten se det psykologiska fenomenet “Stockholmssyndromet” där man som kidnappad tar parti med kidnapparna, när lärarna därför aktivt lobbar i statlig tv för att ett kepsförbud är “galet”. En fullständig virrpanna till lärare och kallar sig “Funkkonsulten” som uppenbart skrivit en massa böcker enligt egen utsago (man kan undra vilka som köper dem?!?) går så långt som att kalla skolor som har kepsförbud för “problematiska”; hur dum får man bli? Kan man inte få bort alla kepsar, ska uppenbart alla kepsar få vara kvar i jämställdhetens namn; en vänsteravgrund som för tankarna till harakiri.

Att fördjupa sig i varför elever inte vill följa reglerna är helt fel

Tittar man på programmet är det tydligt att vänsterlärarna ser till minoritetens problem istället för majoritetens behov av att lära sig. Man ska fördjupa sig i deras problem, där de ska få beskriva sina känslor varför de inte vill följa ordningsreglerna; istället för att visa noll hänsyn till de som vägrar följa reglerna. Det är nämligen inte relevant vilket argument en elev har för att ha keps på huvudet, frisyr, fel gelé, solbränd hjässa; regeln blir inte mindre relevant för det. En sund lärare ställer därför krav, och vill man inte ta av sig kepsen så är man inte välkommen in i lektionssalen punkt slut. När skollagen säger att man ska se till alla elever, och att man då tolkar det som att man bryter mot lagen om man visar ut bråkstakar; då tolkar man lagtexten som fan läser bibeln.

Lärare som lobbar för lågaffektivt bemötande bör omplaceras som städare

Anledningen till att barn blir s.k. “utåt agerande” (dvs. saknar all form av hyfs och uppfostran och istället blir våldsamma) beror på att man totalt saknat auktoritet i hemmet. En förälder som inte kan ta ansvar över sig själv (se exempelvis Lyxfällan) kommer inte kunna lära ut samma dygder till sina barn, det är inte konstigare än att en person som inte kan simma inte är lämplig som simlärare. När lärare nu ska säga att “de blir ledsna” när deras elever spottar dem rakt i ansiktet för att få dem att sluta, säger det sig själv att den sortens radikala idéer kring passivitet förvärrar problemet. Kanske får vi en dag se en ÖB som blir ledsen när fienden står på stranden och knackar på dörren, eller varför inte en statsminister som lågaffektivt bemöter en terroristaktion med att vi svikit terroristens känsloliv; tidigare rikspolischefen Dan Eliasson var åtminstone inne på det spåret när han mycket tydligt kände empati med en mördare till “ung kille” istället för hans offer. Nyligen skulle även en skola betala skadestånd efter att ha lyft bort en bråkig elev från en soffa, eftersom den aktiva handlingsplanen innebar att man skulle bemöta eleven lågaffektivit (dvs. med känslor).

Dagens skola måste sålla agnarna från vetet, det är inte rimligt att elever som inte kan sköta sig ska få förstöra för alla andra; dessa måste entledigas från skolan. Om man som lärare inte klarar av att fysiskt avlägsna en elev bör skolan ha en till två väktare som kan göra denna insats och markering, det duger inte att man ska bemöta denna lågaffektivt och att bråkstaken i praktiken “leder” lektionen. Det är också rimligt att man tar bort socialistiskt jämställda skrivelser där skolan ska se till alla individers problematik utan istället (höger) jämlikt säger att alla skötsamma elever är välkomna. En elev som inte sköter sig har inget i skolan att göra, då får man som tonåring hitta ett arbete. En elev som höjer handen mot lärare bör inte vara välkommen tillbaka, utan bör istället bli inlåst på minst något år. Hot eller våld mot lärare bör betraktas som mycket allvarlig brottslighet, där måste det råda fullständig nolltolerans. Lärare bör dessutom ha långtgående amnestier att genom våld avlägsna elever, det duger inte att dessa gång på gång blir skadeståndsskyldiga för att de gör det som borde vara deras jobb.

Förslagsvis flyttar man alla lärare som förespråkar lågaffektivt bemötande till de värsta skolorna, och låter dem testa sina teorier i praktiken; där man också tydligt redovisar resultaten. Om deras teorier nu är så fantastiska, kanske kan vi alla få se hur de löser problemen i vad som tidigare endast fanns i förorterna? För så ser det nämligen ut, de som väl förespråkar öppna gränser eller lågaffektivt bemötande varken bor eller undervisar på platser med stora problem; men man får ändå mycket medieutrymme och kan kalla platser där ordning råder för “problematiska”. Vi ser återigen en debatt om vad som är verklighet. Det blir lika bisarrt som när SVT beskrev Danderyd som “problemområde” för att det var inte tillräckligt mångkulturellt eftersom för många svenskar bodde där. Att SVT ger plats åt dessa personer, där man dessutom bjuder in dessa demagoger i majoritet för den här sortens radikala idéer; säger en hel del om vad man vill åstadkomma i sitt s.k. “debattprogram”.

Leave a Reply

Kommentera utan Facebook

  Subscribe  
Notify of