Vad innebär egentligen Miljöpartiets “hållbarhet”? Hur mycket kan man skada ett land?

• av Ian Fernheden
• februari 1, 2021

När det kommer till väldigt populära politiska vänsterord som blivit norm för alla partier, är det kanske ordet “hållbarhet” som får flest människor att reta sig; eller känna att den svalda lunchen rekylmässigt är på väg upp genom magtarmkanalen. Vad betyder ens ordet och hur vet vi att vi lever i ett hållbart samhälle? När det nyvalda språkröret Märta Stenevi presenterar att Miljöpartiet ska bli bäst på hållbarhet, bör vi alla fråga vad det ens betyder? Normalt sett brukar ordet handla om att något ska hålla väldigt länge, men när it-system och byråkratierna blir krångligare för varje år som går; tåls det att fråga vad i vårt samhälle som skulle vara hållbart idag? Tvärtom framstår det som att ju mer man pratar om “hållbarhet”, desto mindre hållbar är man. Istället tycks hållbarhet idag när man granskar förslagen stå för socialism och kommunism, ingenting annat.

Vad händer med konsumtionen i ett radikalt “hållbart” samhälle?

Om vi lyfter fram den gamla myten om evighetsglödlampan, dvs. en glödlampa som tillverkades av misstag som inte behövdes bytas men som snabbt slutade produceras eftersom företaget ville sälja glödlampor även återkommande; så inser man att ett sådant företag skulle få problem att sälja glödlampor om efterfrågan dog. Det skulle inte heller fungera att tillverka glödlamporna till ett lågt pris efter marknaden mättats, eftersom att de 1000 glödlampor som skulle produceras per år för att täcka de som råkat ut för olyckor; knappast skulle täcka vare sig lön- eller produktionskostnader. Företaget skulle heller inte kunna bedriva någon forskning på nya glödlampor eftersom ingen kund skulle vilja betala för det ovanpå det redan dyra glödlampspriset på några tusen per glödlampa. Ingen småföretagare hade överlevt i ett samhälle som dödar sin efterfrågan, dessa drabbas alltid först eftersom de saknar ekonomiska muskler jämfört med typ ABB.

Miljöpartister förstår sig inte på ekonomi

Skulle Märta Stenevi alltså få som hon vill och göra Sverige hållbart, skulle det innebära en arbetslöshet ingen sett maken till. Vår ekonomi bygger nämligen på att konsumera, att vi konsumenter köper det företagen säljer; det innebär nämligen att de kan betala lön till sina anställda. När du köper en mobiltelefon i en butik, eller en skogaholmslimpa sponsrar du svenskar som går till jobbet; väljer du istället att köpa dina produkter via Amazon så sponsrar du Jeff Bezos och hans kamp mot det fria ordet. Valet är ditt, och det är det fina med en markandsekonomi; du som kund bestämmer vad och vart du vill köpa – inte Märta Stenevi eller Per Bolund. Det faktum att det genereras vinster som satsas i nya företag, vars löner försöjer fler svenskar är positivt; det är nämligen dessa skattepengar våra politiker delar ut. I samtliga socialistiska ekonomier är det just här det gått snett, personer som Märta Stenevi, Stefan Löfven (S) eller Nooshi Dadgostar (V) har lovat att höja alla bidrag, vilket skapat så pass höga skattetryck på företag och framgångsrika individer att de lämnat landet; vilket har gjort att färre pengar kunnat delas ut till fler och fler arbetslösa. En omöjlig ekvation som alltid slutar i statskonkurs.

Vad ett miljöorienterat parti borde driva som förstår sig på ekonomi

Det finns ingen människa på vår jord som tjänar på att gifter pumpas ut i naturen, det finns också poänger i att företag som har mycket plaster i sina produkter (sugrör exempelvis) får ekonomiska morötter att skapa bättre produkter för sina kunder. Därför bör man helt enkelt bygga skattemodeller som sänker skatten för de företag som faktiskt lyckats forska fram miljövänliga alternativ, dvs. så företagen kan använda sina egna pengar till forskning istället för att de hamnar i Skatteverkets gemensamma hög. Att man istället höjer skatten mot allt vad konsumtion heter, visar istället hur oerhört skadliga vänsterpartier och socialister alltid blir; eftersom ett företag som får ökade kostnader knappast har råd att lägga mer pengar på forskning. Istället tenderar högt beskattade företag sälja i stort sett samma bil år efter år, eftersom man inte vågar investera; det är inte en slump att Trabanten såg likadan ut under alla produktionsår (även om staten ägde företaget).

Därför kan man konstatera att om man verkligen vill göra allt för att verkligen skada naturen och ekonomin, då ska man rösta på Miljöpartiet. Det finns nog inga som så snabbt är villiga att “ställa om” (dvs. göra vanliga varor svindyra genom att planekonomiskt minska efterfrågan) för att minska konsumtionen, och på så sätt driva upp både arbetslöshet och konkurser. Att partiet samtidigt driver medborgarlön, dvs. att alla ska få en lön av staten är garanterat spiken i kistan eftersom det är nog väldigt få som arbetar som aktivt vill betala för att andra sitter hemma. Därför försvinner för eller senare resefriheten, något som f.ö. redan nu blivit påtagligt; det är alltså ingen slump att Nordkorea, Östtyskland, Kuba och Venezuela byggt murar mot omvärlden. Till skillnad från Trumps mur som handlat om att hålla människor borta, har dessa samhällen tvingat sina invånare att stanna kvar; men det kan också göras med ekonomiska medel.

Det kallas socialism eller kommunism, dvs. att en stor del av befolkningen blir beroende av staten, resten som är ekonomiskt drivna kommer söka sig utomlands. Miljöpartiet befinner sig här, sannolikt förstår de inte det själva. Ponera att 0,5 – 1 miljon arbetande svenskar likt många Östtyskar lämnar landet för att skatterna stiger kraftigt, är det en helt orimlig tanke i ett EU med s.k. fri rörlighet? Vad händer då då med den s.k. “hållbarheten” eller för den delen “medborgarlönen” (saltade socialbidraget)? You do the math…

När det kommer till väldigt populära politiska vänsterord som blivit norm för alla partier, är det kanske ordet “hållbarhet” som får flest människor att reta sig; eller känna att den svalda lunchen rekylmässigt är på väg upp genom magtarmkanalen. Vad betyder ens ordet och hur vet vi att vi lever i ett hållbart samhälle? När…