Stormningen av Capitolum är vår tids Reichtagsbrand
Man brukar säga att historien går igen och det är tydligt att man kan dra paralleller kring vad som sker i världen och historiska händelser, därför ska man förakta människor som anser att historia är ett obetydligt ämne eftersom det i hög grad är att förakta kunskap. För de som läst lite historia på hobbynivå har man högst troligen läst om den tyska riksdagsbranden i Berlin 1933, någon vecka efter Adolf Hitler blivit utnämnd till tysk rikskansler. Vid denna tidpunkt var fortfarande Paul von Hindenburg Tysklands Reichspresident, och Tyskland var åtminstone på pappret fortfarande en demokrati eftersom det fanns ett flertal partier i den tyska riksdagen.
Vad som hände i Tyskland
Branden i sig utfördes av en holländsk kommunist, Marinus van der Lubbe som greps i det brinnande huset, åtminstone är det den officiella förklaringen eftersom det stod fler anklagade. Det intressanta kring riksdagsbranden handlar egentligen inte om vem som brände ner den, utan vad som senare hände. Hitler skred nämligen snabbt till verket och drev igenom sin Gesetz zur Behebung der Not von Volk und Reich, vilket kan översättas som Lagen för borttagandet av nöd för folk och rike, där Hitler alltså inför ett undantagstillstånd från konstitutionen som gör honom i egenskap som reichskanzler (dvs. regeringschef) till diktator; statschefen president Hindenburg lever f.ö. några månader till. Det är det undantagstillståndet som Hitler regerar på fram till 1945 då kriget slutar, Nazityskland får aldrig någon egen nazistisk konstitution; något som många kanske tror. Riksdagen som funktion existerade exempelvis fram till 1945. Läser man lagens text som på engelska brukar kallas Enabling Act of 1933 missar man ett tydligt mönster vi skrivit mycket om, nämligen att friheten dör alltid för något som ser ut att vara en god sak. Vem vill exempelvis inte ta bort “nöd”?
Vad som händer i USA
När vi nu ser vad som händer i USA där president Joe Biden samlat många militära förband i Washington eftersom administrationen och media pumpar ut att en statskupp håller på att äga rum, har högerdebattör efter högerdebattör stängs ner samtidigt som man för första gången i historien försöker stoppa en avgången president att kunna kandidera igen genom riksrättsförfarande. Att segrarna alltid skriver historien, har aldrig varit mer tydligt eftersom det numera är självklart att den som inte anser att Trump själv ledde stormningarna (trots att han kort senare satte in nationalgardet på sina egna väljare och fördömde händelsen på Twitter) påstås simma i mörka vatten. Man använder alltså händelsen vid capitolum för att legitimera demokratiska inskränkningar, vem har man hämtat sin inspiration från? Det har t.o.m. gått så långt att svenska vänsterpolitiker hakat på och försökt sprida en bild av att Jimmie Åkesson också skulle kunna storma riksdagen; där han tvingades dementera hela påståendet i tv. Hur ohederlig kan man bli? Tonläget i Sverige precis som i USA har legat högt, där vänstern försöker legitimera reformer och lagstiftning för att inskränka det fria ordet; där man just använder samma typ av argumentation som nazisterna en gång gjorde. För lika lite som kommunistpartiet var redo att ta över pga. van der Lubbes mordbrand, hade Donald Trump kunnat regera vidare för att en pöbel tar sig in i capitolum; ändå är det tydligt att båda händelserna används och användes för att trycka igenom radikala förändringar.
Friheten dör alltid under applåder, och när det politiska samtalet handlar om att ge sig på den politiska företrädaren genom att misstänkliggöra denne istället för att argumentera sakfrågor; ska vi alla dra ögonen och öronen åt oss. Den svenska vänstern är idag så orolig att förlora sitt maktinnehav, att det är uppenbart att man t.o.m. helt ogenerat kan ljuga ihop och påstå att konservativa vill storma riksdagen? Men varför skulle vi ens vilja göra det när fler och fler förstår hur illa vänstern styr Sverige och högerpartierna växer parlamentariskt? Risken borde väl vara större att vänstern stormar riksdagen för de inte kan acceptera att högern är på gång att flytta in i Rosenbad (regeringskansliet)? När t.o.m. kommunist efter kommunist börjar ta avstånd för att starta alternativa partier som inte genomsyras av politisk korrekthet, genus-tänk eller mer makt till globala institutioner; där man istället tycks kunna prata med alla – borde det istället vara ett tydligt tecken på att även dessa ser samma problem som högern och att man kan hitta samsyn. Sverige går nämligen mot en ökad demokratisering, eftersom fler och fler är trötta på att regeringen i fråga efter fråga driver förslag mot folkviljan; vilket kommer leda till demokratiska svängningar. Därför bör vi se positivt på framtiden, fler och fler vill nämligen inte ha en kultur där vi raderar oliktänkande i sociala medier utan där vi istället låter var och en presentera sina idéer; för att sedan rösta. Därför är det intressant att se både amerikanska och svenska regeringen pusha förslag som begränsar demokratin och yttrandefriheten på olika sätt, det handlar nämligen inte om “allas bästa”; utan att hindra högern från att växa. Det är nämligen konsekvensen av de förslag som drivs igenom genom med motiveringen att man vill hindra en stundande statskupp; inget kunde vara mer fel.
Man brukar säga att historien går igen och det är tydligt att man kan dra paralleller kring vad som sker i världen och historiska händelser, därför ska man förakta människor som anser att historia är ett obetydligt ämne eftersom det i hög grad är att förakta kunskap. För de som läst lite historia på hobbynivå…