Om SD har effektiva förslag mot våldet, ska de förkastas då?

• av Ian Fernheden
• september 3, 2019

Sverige har tre mycket allvarliga problem, det första är att vi har socialister vid makten som bedriver klasskamp (istället för problemlösning), det andra är att många av dem både saknar bildning och yrkeserfarenhet utanför politiken; och det tredje är att ingen vågar ta i allvarliga problem eftersom risken att förlora det välbetalda arbetet då är stor. När den konservativa debattören Ivar Arpi häromdagen tog “återvandring” i sin mun, blev han kallad för “en jäva rasist” av tidningen Dagens Nyheters medarbetare. Tonläget är högt, där socialister försöker göra sin klasskamp gällande om “socioekonomiska aspekter” som sanning; dvs. utjämnar vi klyftorna (att hårt arbetande människor tjänar mer än de som inte arbetar) försvinner våldet. Det här är inte sant, och det förstår alla. När Sverigedemokraterna inte köper den ständiga klasskampen utan har svar i kultur och tuffare politik, bjuds de som enda parti inte in av regeringen som nu vill diskutera våldet… i ännu en kriskommission…

Mikael Damberg – Från flyttgubbe till minister

Är det verkligen bra för Sverige att någon kan gå från flyttgubbe till att bli ansvarig för hela ordningsmakten? Flyttgubbe är ett yrke som förtjänar allas vår respekt, det är tungt och det är till stor nytta för många människor; men det är kanske inte det man vill se som enda yrke i bagaget för en inrikesminister. Saknar man erfarenhet av brottsbekämpning tåls det att fråga vad man kan tillföra? Dambergs företrädare på posten, Ygeman, hade exempelvis mer erfarenhet av parkeringsböter och andra skulder hos kronofogden; än hur man stoppar brottslighet. Det är rimligt att alla människor ska kunna lyckas, men det är inte bra när vi får människor helt utan yrkeserfarenheter på tunga poster; eftersom dessa inte löser de problem folket påvisar. Det är personer som Mikael Damberg och Anders Ygeman som är ansvariga för mycket av de brott som sker, eftersom de inte sätter stopp för dem utan istället håller tjusiga tal. När en kvinna skjuts i huvudet är det Damberg som skal hållas ansvarig, det är han som misslyckats. När lönen är för hög sitter dessa dock kvar, och de tillträder av samma anledning. Det rör inte dessa individer i ryggen att de inte vet något om sitt område, aldrig studerat ämnet utan kommer in som ansvarig minister; eftersom girigheten bland socialister alltid är hög! (Man gör nämligen anspråk på andras egendom genom lögn, vilket är det första man får lära sig… allt är någon annans fel…)

Även du min Brutus kan lägga bra förslag

Socialisterna i Sveriges riksdag visar mer och mer för varje dag som går att de är inte demokrater, hur mycket de än skriver det i sitt partinamn. Demokrat är något andra påstår att man är, inte något man aktivt utnämner sig själv; det är också ideal och värden som man dagligen måste försvara och stå upp för. I en demokrati tittar man inte på vem som lägger förslaget, utan om förslaget är bra eller dåligt; det är själva grundtanken med systemets utformning. I Sverige är ett förslag bra eller dåligt beroende på vem som lägger det, vilket beror på att vi gått från att vara en demokrati till en mycket maktkorrumperad oligarki. När nästan 20 % av de folkvalda är Sverigedemokrater bör deras väljare också få möjligt att föra fram sina förslag, istället nekas man för att “man har fel värdegrund” av en person som helt i övrigt saknar meriter.

Karaktär är det som skiljer ormen från lejonet

Den listiga ormen som får Eva att äta äpplet från edens lustgård är vida känd, en varelse som utifrån karaktär vilseleder andra. Mikael Damberg är helt signifikant med en orm, hela hans rörelse är en lögn där man påstått att rika eller framgångsrika människor blivit det pga. att de förtryckt sina anställda eller omgivning. Denna lögn har mördat över 100 miljoner människor. Älgen som är skogens konung eller lejonkungen på savannen är djur som har pondus, därför är de i sagorna förknippade med ledaregenskaper. En duktig ledare kännetecknar ödmjukhet och styrka, att därför bjuda in meningsmotståndare för att försöka hitta kompromisser eftersom de också kan ha poänger är ett tecken på styrka. Donald Trump har gjort sig känd för att bjuda in meningsmotståndare och försöka hitta kompromisser, gör det honom till en älg eller en orm? Att istället som Damberg stå i primetime-tv en söndagskväll och säga att alla utom ett parti är välkomna att lägga fram sina förslag, det säger en del om vem man är. När man själva står regimer nära och kan förhandla med folk som hänger sina medborgare i lyftkranar, men samtidigt tycker Sverigedemokraternas “människosyn” är fruktansvärd för de vill ha en stram migration; då är man en hycklare av rang.

Alla partier har nu ett val, antingen står man upp för demokratin i Sveriges riksdag och låter alla lägga sina konkreta förslag; eller så bör man bojkotta regeringens invit (som f.ö. kommer att bli en kostsam bibba papper i en byrålåda). Är man inte beredd att låsa in brottslingar en avsevärd tid, upphäva straffrabatter, samt lägga lagstiftning där man driver utvisningar som regel; är man en bidragande faktor till att våldet tillåts fortsätta. Att vara en passiv ledare som Neville Chamberlain (som vek sig för Hitler för att han inte ville ha krig) kan vara minst lika skadligt, eftersom ondskan kommer växa om goda människor inte agerar. Den samlade riksdagen bör fälla de ministrar som inte sköter sitt arbete, vi har inte tid att vänta på att Aftonbladet utreder deras bonuspoäng på SJ; utan riksdagen måste börja utvärdera hur man sköter sitt arbete. Inledningsvis bör regeringen lyssna på hela väljarkåren, har man problem med det bör man tvingas avgå; ty Sverige måste återigen sträva till att bli en demokrati.

Sverige har tre mycket allvarliga problem, det första är att vi har socialister vid makten som bedriver klasskamp (istället för problemlösning), det andra är att många av dem både saknar bildning och yrkeserfarenhet utanför politiken; och det tredje är att ingen vågar ta i allvarliga problem eftersom risken att förlora det välbetalda arbetet då är…