När Liberalerna på 1,8 % har närmare till 0 än 4 % bör väljarna hoppa över bord.

Det har varit nära några val i rad att något parti riskerat att åka ur riksdagen, 8 riksdagspartier är väldigt mycket för ett parlament av vårt lands storlek. Det är därför inte speciellt förvånande när vi idag har tre stora partier att småpartierna får det tuffare. I Liberalernas fall (i dubbel bemärkelse) har man dessutom tappat alla sina frågor, från att ha varit Sveriges utpräglade skolparti och de som trots sitt namn velat skicka så mycket makt som möjligt till Bryssel (istället för just folket som är poängen med liberalism). Idag har Sverigedemokraterna tagit denna roll, där man satsar på kunskap istället för vänsterflum och allmänt kaos. Förtroende tar dessutom mycket lång tid att bygga, där de befintliga partiet raserat förtroendekapital i samma takt som SD stärkt sitt förtroendekapital. När partiet i samtliga mätningar därför ser ut att inte komma in i riksdagen är det därför i alla med högersympatiers intresse att få ner 1,8 % till 0, så högersidan inte förlorar riksdagsvalet för att luften pös ur Liberalerna. En röst på Liberalerna kommer nämligen vara en förlorad högerröst, dvs. något som gynnar vänstern.

Från Bertil Ohlin till Jan Jönsson

Vill man vara väldigt ärlig men samtidigt elak kan Liberalernas fall summeras enklast från Bertil Ohlin till Jan Jönsson, dvs. en till synes intellektuell respektingivande person med ett nobelpris i ryggen till en mycket märklig figur som blivit mer känd för sin udda dans, dragshowutspel samt udda uttalanden om att vara gängens värsta fiende till att utöka socialtjänsten för att ringa stödsamtal för att tackla IS-terrorister. Inget ont om herr Jönsson, det är säkert en fantastisk trevlig och utmärkt människa en fredagskväll men det är knappast någon som inger politiskt ledarskap när landet har allvarliga problem. Det faktum att mycket få s.k. ”liberaler” verkar vara ideologiska liberaler har säkert varit mycket förvirrande, eftersom man istället för att diskutera frihetsfrågor landat i politisk korrekthet, woke och annat man som påstådd liberal egentligen borde vara kritisk mot. Något som helt säkert har med just paradigmskiftet från Ohlin-typen till personer med Jönssons ideal, som gjort anspråk på att vara den politiska korrekthetens klarast lysande stjärna i detta märkliga parti.

Kamikazepiloten Simona Mohamsson

Det är svårt att peka finger på Mohamsson som person, hon är säkert likt Jönsson en förtjusande person privat. Hon har haft en omöjlig uppgift från start ty hon har tagit befälet över en skuta vars manskap slutat ro i takt, utan istället tagit fokus att uppe på däck springa runt som en skock yra höns. Något som varit mycket tydligt när man varit öppet splittrade ideologiskt, där vissa med Jan Jönsson velat gå vänsterut och absolut inte samtala med Sverigedemokraterna och andra som den sansade Martin Melin resonerat som en sann liberal och velat samarbeta med Sverigedemokraterna. Liberalernas problem började således inte under Mohamsson eller dennes företrädare utan man har under lång tid släppt in vem som helst oavsett var de egentligen stått politiskt. Något som kulminerade fullständigt när partiet bytte namn till ”Liberalerna” samtidigt som mycket få L-politiker stått upp för begreppet och andras yttrandefrihet vilket är bland det svåraste man kan göra; som liberal utger man sig nämligen för att vara det fria ordets försvarare. Något förmodligen ingen vettig människa skulle tycka är det ideal som präglat just detta parti. Kapten Mohamssons möjligheter att styra och föra befäl över detta sjunkande skepp är således obefintliga eftersom manskapet sedan länge på eget initiativ deklarerat ”Var man för sig”.

SD-frågan knäckte Liberalerna när allt annat blev oviktigt

Istället för att fokusera på sin egen politik har partiets viktigaste fråga blivit huruvida man ska samarbeta med SD eller inte i regeringsställning. Således tycker man på god grund att man själv har mer rätt till regeringsmakten trots att man alltså ligger under 2 % jämfört med det parti som i mätningarna är mer än 10 gånger så stort. Hur (ursäkta uttrycket) jävla dum kan man bli? Rimligen borde ett riktigt liberalt parti i det läget vara mycket ödmjukt att kunna erbjuda sig att samarbeta utanför regeringen, eftersom det är politiken (inte maktpositionerna) som är det viktiga. Här tänker det ”liberala” partiet beviserligen tvärtom och låter sig gå under för att positionerna blev viktigare än just politiken. Något som fått riktiga liberaler att vända sig i sin grav, där många säkerligen gått till Sverigedemokraterna som trots sin stora storlek som näst största parti faktiskt ödmjukt accepterat och prioriterat att förhandla in sin politik istället för att just sitta i Ulf Kristerssons regering. Något som säkerligen ingett respekt men också säger mer vilket parti som faktiskt prioriterat det viktigaste, nämligen politiken. Sen undrar experterna och Liberalerna varför L går dåligt i opinionen?!?

För de väljare som tänkt rösta på partiet till riksdagen har det blivit dags att överge skeppet, skutan ”Liberalerna” har tagit in för mycket vatten där det enda som sticker upp över vattenytan idag är kommandobryggan. Det kommer nämligen inte som förr komma pumppersonal i form av moderata stödröster eftersom Moderaterna själva ligger runt 17 %. Det som kommer ske 2026 är att L kommer bli ett lokalt och regionalt parti på de platser man framstått som stabila, och således inte drabbats av den ideologiska antiliberala utveckling partiet fått i Stockholm under Jönssonligan. På de platser man har svag förankring är det troligt att man likt riksdagen kommer gå till botten 2026. Det är också ytterst troligt att partiet riskerar upplösas inom några år eftersom deras engagerade dels saknar ideologisk sammanhållning, fått sina politiska positioner relativt enkelt och dessutom inte är kända för ömsesidigt samarbete där alla kända gått vidare till olika toppjobb på land. När det liberala manskapet inte är vana att jobba ideellt, lasten (kassan) i jämförelse med andra skepp saknar guldmynt är det knappast troligt att det kommer finns personer som är redo att arbeta gratis eftersom den ideologiska övertygelsen och sammanhållningen saknas. Kom ihåg var du läste det först, det kan nämligen gå fort utför när man faller ur riksdagen och all central administration på hamnkontoret plötsligt står utan finansiering. Rädda sig den som kan, kvinnor och barn först!