När Liberalerna går till val på nyval, infinner sig tanken om dummare än tåget

• av Ian Fernheden
• maj 6, 2022

Det fria ordet är många gånger ett av de spetsigaste vapnen som finns i en arsenal, att skriva vad man tycker och tänker är nämligen mer provokativt än dagens tredje mord i förorten. Blickar man tillbaka på den numera döde prinsen August, hertigen av Dalarna fick man under 1800-talet inte skymfa kungligheter offentligt. Därför var det mycket passande när den stackars förvirrade prinsen fick ett ånglok uppkallat efter sig, eftersom man utan risk för liv och lem kunde påstå att någon var dummare än tåget. Nuförtiden går det dock utmärkt, man kan i klartext skriva ut att Liberalernas idéer är dummare än tåget om att deras 2 % ska utlösa nyval om SD runt 20 % får en plats i regeringen. Men faktum är att frågan är större än så, det handlar om synen på demokrati; något som borde men inte ligger de s.k. ”Liberalerna” varmt om hjärtat.

Ett parti för en klick karriärister utan ideologisk bildning

Läser man deras insändare i olika tidningar är man ofta för kvotering, jämställdhet och andra socialistiska idéer; där deras företrädare entusiastiskt talar sig varm idéer som verkligen attackerar liberala värden. Man förstår uppenbart inte vad liberalism är, utan man har tagit in personer som i grund och botten är karriärister. Ännu roligare är när dessa aktivt driver på att kommunerna ska köpa Fair Trade-produkter, ett varumärke som är skapat av LO; där alltså den fria marknaden ska ersättas med de produkter LO förespråkar. Hur mycket s.k. liberalism är det?

Demokrati handlar om att skapa majoriteter, inte ge minoriteter veto

Dagens politiska situation är att vi i alla frågor tillåter minoriteter att bestämma, där minsta gemena nämnare ständigt ska utgöra gräns på vad som är tillåtet och inte. Blir någon kränkt av det fria ordet, måste det fria ordet begränsas enligt dessa radikaler; en minst sagt farlig hållning. Om inte Elle-galan drog tillbaka Ebba Busch:s inbjudan skulle inte den vänsterradikala Kakan Hermansson medverka, vilket blev problematiskt när hon märkligt nog skulle leda galan. Liberalernas nya utfästelse om nyval är lika dumma som Kakan, eftersom man inte kan acceptera att SD, tio gånger större än vad dem själva är ska kunna ingå i en regering. Att man själv med några ynka % fått hela departement under regeringarna Reinfeldt I och II ser man som självklart, lika självklart som att man själva ska ingå efter valet där 98 % nu inte sympatiserar med detta märkliga anti-liberala pytteparti.

Sverige behöver inte fler regeringskriser

Precis som under andra världskriget och den samlingsregering över blockgränsen behövs nu sammanhållning och samsyn. Att i det läget förkasta 20 till förmån för 2 %, är minst sagt mycket obegripligt om man vill attrahera väljare. Hur många väljare lockas av ett parti som går till val på nyval dvs. regeringskris, om ett av landets största partier som är tilltänkta att ingå i samma regeringsunderlag ges inflytande? Kanske är högmodige Persson så pass galen att han tror att bara man hamnar i en regering så kommer SD ge honom och övriga högerpartier carte blanche? Vilken person i sina sinnesfulla bruk röstar fram en sådan person?… i en tid när Kreml knackar på dörren.

Kanske ska vi vara glada att Johan Persson måste driva en annonskampanj om att det är ”jag som är Johan”, eftersom ingen som inte är insatt i politik vet vem han är. Vilket kanske är lika så bra, eftersom det rimmar dåligt att placera individer som framstår som dummare än tåget i ledning för landet. Att man nu sätter sitt hopp till kändisar som tidigare Robinssonvinnare och popartister, för att åter komma in i riksdagen borde ses som spiken i kistan för partiet. Vad hände med politiska budskap och hur man vill förändra landet? Har de bara ersatts med att man ska sitta i regering oavsett hur små man är? Att Liberalerna ständigt tycks ligga i otakt med sin samtid är inget nytt, tidigare statsminister Karl Staaf (L) avgick i protest för att kungen och högern ville rusta upp månaderna innan Första världskriget bröt ut; Staaf förstod nämligen inte heller sin samtid. I den meningen är han inte konstigare än tidigare majoren från Kinna, numera ambassadör Björklund som mycket entusiastiskt också monterade ner försvaret när tyrannen Putin rustade upp.

Då precis som nu har man helt missat att nationalstaten är det som borde vara det viktigaste värdet för de som värnar klassiskt liberala värderingar; där Sverigedemokraterna idag är de enda som i ideologisk mening står upp för klassisk liberalism. Det fria ordet stavas nämligen Lars Vilks rondellhund, Paludans demonstrationstillstånd eller Ebba Buschs yttrandefrihet. Tyvärr är det som vanligt tyst från den ”liberala” avbytarbänken för man är dummare än tåget när det kommer till att försvara frihetliga och klassiskt liberala idéer, istället har karriäristerna i L blivit världsledande på identitetspolitik och woke-kultur.

Det fria ordet är många gånger ett av de spetsigaste vapnen som finns i en arsenal, att skriva vad man tycker och tänker är nämligen mer provokativt än dagens tredje mord i förorten. Blickar man tillbaka på den numera döde prinsen August, hertigen av Dalarna fick man under 1800-talet inte skymfa kungligheter offentligt. Därför var…