Dela gärna våra artiklar

För tre dagar sedan rapporterade Sveriges Radio om att SSU är det rikaste ungdomsförbundet med hissnande 140 miljoner i kassan. Enligt SR får de 40 % av de spelintäkter A-lotterierna generar (Socialdemokraternas egna spelverksamhet) vilket är ca 30 miljoner, till det kommer utdelningar, bidrag från staten och partiet på ytterligare 30 miljoner kronor; dvs. 60 miljoner per år. När motsvarande borgerliga* partier (C 8,5 M 8,4 samt övriga 3-4 miljoner) har en bråkdel av summan tåls det att fråga hur ett parti med människor vars väljarbas är bidragsberoende kan få så otroligt mycket pengar att röra sig med, när man dessutom bara är ca 12 500 medlemmar dvs. nästan 5000 kr per medlem och år?

En kvarts miljon är väldigt mycket pengar

Tänker man relativt och sätter ordförande Philip Botströms personvalkampanj á 250 000 kr (inkl. fotografering med Margot) i samband med 60 miljoner per år är det ingenting, men sett till de väljarna man försöker attrahera med att de som arbetare, kvinnor eller av utländsk härkomst är förtrycka innebär en kvarts miljon en enorm summa. På samma sätt är förbundsordförandens taxiresa från Sälen till Stockholm på ca 8 000 kr en bråkdel, men hur trovärdig är man som “arbetarledare” när man beter sig som en bortskämd snorunge eller pamp i DDR? För alla människor som drar in skattepengar till staten, där skattmasen tar en stor del av lönen i skatt; vet man hur svårt det är att samla ihop 8 000 – 10 000 kr. När socialisterna redan från barnsben lever i en kultur där bidragspengarna är obegränsade är det inte konstigt att man inte reagerar när en kommission kostar miljoner eller där man plöjer ner miljarder i “traineejobb” som ingen efterfrågar. Man är helt enkelt ekonomiskt fartblind, och saknar helt känsla för pengar och omdöme. Det säger en del när en person får en kvarts miljon i stöd till sin egen riksdagskampanj (normalt sett får man 10 % av den kostnaden). När kritikerna sedan tystas och skriftliga protester från det egna distriktet tas tillbaka, säger det en del om hur skör demokratin är; och att den alltid tycks vara förtryckt i socialistiska organisationer ty man är inte demokrater när det kommer till kritan. Därför är det inte konstigt att dessa individer sällan har motkandidater, demokrati handlar inom socialismen om att man röstar på rätt kandidat; därför fanns ingen kandidat när Botström blev vald 2015 och inte heller vid omvalet 2019… utan han valdes “enhälligt“. Fantastiskt att man kan nå samma fina valresultat på 100 % som Kim Jong Un.

Bidrag utan medlemsavgift…

Tidigare kostade ett medlemskap i SSU hela 20 kronor, avgiften togs ut eftersom bidragen baserades hur många man var i föreningen; och man var tvungen att ha en medlemsavgift för att få bidrag. Tittar man på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor delar de ut skattepengar enligt följande modell 350 000 kr per ungdomsförbund, 1202 kr per lokalförening i förbundet samt 22,59 kr per medlem, sedan får man även ett påslag om 201 % på modellen, dvs. man multiplicerar bidragen med 3. SSU som har 12 500 medlemmar får således 847 125 för sina medlemmar. För SSU som tidigare gjort sig kända för medlemsfusk, där det var oklart vem som betalat medlemsavgiften för de nya medlemmarna; är problemet nu blivit röjt ur vägen när avgiftskravet avskaffats och förbundet därefter avskaffat medlemsavgiften. För SSU har det inneburit att medlemsutvecklingen gått fantastiskt, från 5000 under slutet av 2017 till 12 500 nu; dvs. en halv miljon i ökade intäkter från oss skattebetalare; samma goda utveckling har dock inte blivit utfall i opinionen över lag.

När socialisterna portar media höjs inga röster

Efter att Expressen kritiserat förbundsordföranden att SSU-distriktet Värmland (Botströms hemmadistrikt) betalat 250 000 kr tåls det att säga att dessa bara har 500 medlemmar; tidningen blev dessutom portad från deras kongress. När Sverigedemokraterna gjorde likadant och portade Lena Mellin på Aftonbladet för något år sedan var det stora rubriker, där hon sa sig aldrig ha varit med om något liknande. – De tål inte kritik, sa hon då. Igår blev det istället en artikel om jeans och klädskam från den kända debattören, istället för att vara konsekvent och kritisera det egna ungdomsförbundet.

Sverige behöver strypa bidrag till politiska ungdomsförbund, utan partier behöver bäras av sina egna medlemmar ekonomiskt i mycket högre grad. Socialdemokrater är inte demokrater utan bör omskrivas som socialister, ty man har lika mycket konkurrens om regeringschefsposten som Nordkorea, Kuba och Kina; ett namn puttas fram och väljs “enhälligt”. Är det demokrati? I sammanhanget är det minst sagt bisarrt att dessa kallar Donald Trump som valdes av de Republikanska medlemmarna till kandidat för att sedan väljas av USA:s elektorskollegium som representerar delstaterna till president; där fanns nämligen tonvis av kandidater som han besegrade i båda läger. Det är också rimligt att ställa krav kring transparens, dvs. att det blir tydligt vad olika politiker lägger på sina personvalskampanjer; särskilt när dom finansieras av skattebetalarnas pengar eller partibidrag. Uppenbart är de största kapitalisterna i den politiska världen de som själva påstår att de vill krossa eller begränsa den. De som tycker att andra har råd att betala, som skriker sig hesa om “solidariteten” är själva rikare än Kung Midas själv. Är det Demokrati ?!?

*Det kan diskuteras huruvida C och L är borgerliga partier.

Leave a Reply

Kommentera utan Facebook

  Subscribe  
Notify of
ltsundelin1950
Guest
ltsundelin1950

Rättelse: SSU har ca 3.400 st medlemmar.

trackback

[…] Source: Hur kan SSU bränna 250 000 på en personvalskampanj? Är SSU ens demokrater? […]