Att beskriva verkligheten som den är inger förtroende, det är vad väljarna vill höra

• av Ian Fernheden
• december 16, 2019

I samband med att Novus presenterade sin undersökning om partiledare med högst förtroende är det fortfarande ingen svensk som kommer i närheten av Donald Trumps siffror som ligger runt 50 %. Den svenska listan toppas av Jimmie Åkesson som får 31 % tillsammans med Ebba Busch Thor, statsminister Stefan Löfven får endast 23 %. När väljarna hela tiden matas med lögner om att invandringspolitiken är lönsam (när man tar bort alla som inte kommer i arbete på traditionellt socialistiskt vis), säger det sig självt att folk tvivlar på det när sjukvården är så dyr att vi tvingas skära ner på läkare och sjuksystrar eller svårt handikappade människor får indragen assistans. Vi befinner oss nämligen i en politik strid vad som är verklighet, istället för vilka förslag som ska drivas.

Om jag tvingas välja så har jag mer sympati för ”snorungarna” i Kronogården än för swishtiggaren Lamotte. Så enkelt är det. https://t.co/ECh2w4BGAN

— Mats Erikson (@MatsErikson) 15 december 2019

Att vara eller inte vara socialdemokrat, det är frågan

Är man socialdemokrat är man likt östtysken helt övertygad om att man bor i världens bästa land, därför behöver dessa inte se det våld journalisten Joakim Lamotte råkar ut för när han går och filmar och intervjuar på stadens torg. En socialist tänker nämligen relativt, det är fortfarande mer laglydiga än kriminella i vårt samhälle. Läser man utrikesministerns man, Mats Erikssons Twitter tar han sympati med de grovt kriminella ligisterna, det säger en del om hur resistent man är mot att ta in den atmosfär som finns i Sverige idag. Lyssnar man på Löfven själv påstår han att det här har med klass att göra, och att hade man placerat vanliga Svenssons i dessa områden hade de gjort samma sak; uttalanden som är fullständigt häpnadsväckande påverkar inte hans förtroende i riksdagen… ty riksdagen representerar inte längre vanligt folk.

En statsminister utan demokratisk förankring

Tittar vi på Löfvens andra regering (2018-) har den stöd av både Centern och Liberalerna som gick till val på att fälla Löfvens första regering. Dessa partier svek alla de löften de gett till sina väljare, vilket möjliggjorde en andra Löfven regering vars väljarbas röstat för borgerlig politik. Det har inneburit ett fall i opinionen för exempelvis Lööf eftersom väljarna inte gillar personer som vilseleder sina väljare så kraftigt. Att regeringen inte är demokratiskt förankrad är också tydligt eftersom det inte finns en majoritet som velat se Stefan Löfven som statsminister, därför är kritiken massiv vilket vänstersidan nu kallar “hatisk”. Stefan Löfven gick till och med så långt att han i SVT resonerade kring att demokratin är hotad utifrån ett resonemang att oppositionen vuxit, som om Löfven själv (som saknar demokratisk legitimitet) vore den som var demokratins försvarare?

Att beskriva verkligheten som den upplevs för en majoritet

Den stora majoriteten ser en fullständigt havererad invandringspolitik som orsaken till att Sverige brinner i förorterna och att Sverige har lika många mord som som soluppgångar, man ser inte Löfvens förklaringar i klasskamp. Det säger sig självt att det blir mycket bisarrt när de maskerade ligisterna i Löfvens ögon är “arbetare utan arbete” och inte kriminella, och där svaren handlar om att beskatta företagen och rika mer så dessa ska få högre bidrag. Svenska folket vill inte se samma låg-affektiva bemötande som Svea Livgarde som tittade på när riksmarskalk Axel von Fersen mördades framför deras ögon, istället vill man se en polis som rensar gatorna från kriminella och burar in de man inte kan utvisa; för polisen har inte längre kontroll på dessa områden utan det är temporära insatser som fungerar tills polisen drar sig tillbaka.

Vi har varit naiva är något som blivit ett mantra i alla frågor vänstern tvingas krypa till korset och erkänna samhällsproblem, eftersom man har samma syn som utrikesministerns bättre hälft; problemen är så stora så man tar inte in dem. De som påtalat problemen i samhället har sedan länge brännmärkts som rasister eller i övrigt hatiska människor, samtidigt som de grovt kriminella ständigt utmålar sig som offer (offermentaliteten är den viktigaste komponenten i socialismen). Därför stiger Åkessons förtroende, hans verklighetsbild delas av flest svenskar idag, och det är också tydligt att han längs hela vägen stått för samma sak eftersom han inte hittat bisarra verklighetsförklaringar som endast de mest ortodoxa socialisterna inte ifrågasätter. Den s.k. “sverigebilden” krackelerar och det leder till att de som vågat påtala verkligheten stiger i förtroende, medans de som hittar klass- , genuskamp eller klimatalarmism som förklaringsmodeller minskar eftersom fler socialister ifrågasätter regeringen när uttalanden blir mer och mer bisarra.

Däremot är det inte troligt att januariöverenskommelsen faller eftersom inget av dessa partier vill ha ett omval när de minskar, utan regeringen kommer sitta kvar och försvagas mer och mer desto mer tid som går.

I samband med att Novus presenterade sin undersökning om partiledare med högst förtroende är det fortfarande ingen svensk som kommer i närheten av Donald Trumps siffror som ligger runt 50 %. Den svenska listan toppas av Jimmie Åkesson som får 31 % tillsammans med Ebba Busch Thor, statsminister Stefan Löfven får endast 23 %. När…