Vårt samhälle är mycket radikalt när en barnbok! hatas för fel hudfärgsmix!
Ingen är nog längre förvånad hur oerhört radikal och antidemokratisk den hatiska vänstern är, vilket blir tydligt när en barnbok… en barnbok… fullständigt sågas och blir förstasidesnyhet pga. karaktärernas hudfärger. Hur mår dessa människor, är deras reaktioner verkligen friska? Hur kan en vuxen människa reagera över att Margaux målar sig själv, sin son och barnets pappa i en bok med en blandning av djur i det exotiska Sydafrika? Uppenbart slår det så fullständigt bakut för dagens vänster, att t.o.m. deras hat mot demokrati och yttrandefrihet blir väl synliga; dessa begrepp har uppenbart gått förlorade för dessa individer. Aftonbladets reportrar Torbjörn Ek och Rosanna Berg tycks inte heller ha några invändningar utan återpublicerar utan problem endast de mest hatiska och osmakliga kommentarerna. Vad lever vi i för ett land när man sedan gnäller om näthat, ska vi skratta eller gråta?
Många har idag glömt bort vikten av yttrandefrihet
Dagens generation svenskar har glömt bort de värden deras förfäder under 800 år stridit för, man har nämligen helt tagit yttrandefriheten och demokratin förgivna; som om de är helt naturliga. Många svenskar är dessutom så radikala att de tror att demokrati innebär att man röstar på “rätt” parti, annars är man antidemokrat; ett mycket farligt och radikalt budskap som pumpats ut av “professionella” politiker som inte tycks förstå bättre. Många politiker saknar idag ideologisk förankring, utan tagit politiska jobb som ett steg i karriären. Personer som aldrig haft ett vanligt arbete utan är skyldig hela sin tillvaro sina partier, den typen av politiker kommer aldrig ta en obekväm ställning i en fråga eftersom man då riskerar att stå på gatan. Därför har yttrandefriheten blivit mycket ifrågasatt i Sverige, det är enklare att tysta än att stå upp för någon vars åsikter man inte gillar.
Aftonbladet använder pöbelns twitterhat och en vilsen kollega för att bygga nyhetsartiklar
En person som vill störta yttrandefriheten skriver enligt Aftonbladet “Skamligt att denna bok ens publicerats” en kommentar som denna en gång så liberala tidning märkligt nog lyfter fram. Man refererar även en rasist som också är kritisk mot yttrandefriheten som skriver: ”Sist jag var i Sydafrika var svarta människor i majoritet. Blir ledsen över den vita blicken och att ingen stoppat dig i denna utgivning”.
Sydsvenskans recensent Shora Esmailian som rekryterats från den radikala vänstertidningen ETC med tidigare bakgrund på syndikalistiska Arbetaren, beskriver boken så här: ”Dietz måste här ha slagit något slags rekord i smaklöshet och skamlöst kolonial blindhet i samtida svenska barnlitteratur. Det talades för en tid sedan om ’Tintin i Kongo’ och vilken rutten bild av Afrika den förmedlar till svenska barn. Men ruttenheten är uppenbarligen inte en produkt av 1940-talet, den har förnyats på ett slående vis av Dietz” och avslutar sedan ”Skydda dina barn från den här boken”. Esmailian är alltså inne på samma spår där hon jämför lille Arnolds resa med sin mamma och pappa till djuren i Sydafrika med Hitler-tyskland för att senare vilja censurera boken; och det mest tragiska är att hon är allvarlig.
Boken ska gå till välgörenhet
När det visar sig att intäkterna från boken om Arnold och Margauxs familjeresa ska gå till behövande barn i just Afrika visar det hur vänsterns oerhört starka hat och kamp mot yttrandefriheten, slår mot de mest utsatta barnen i världen. För en människa som svälter spelar nämligen rasisternas och Shora Esmailians vidriga kampretorik för att få människor att inte köpa denna bok ingen roll, dessa barn vill nog inget hellre än att få mat, husrum eller lära sig att läsa och skriva. Är man hungrig struntar man sannolikt helt i vilken hudfärgsmix Margaux använt i sin bok, utan man är nog i hög grad tacksam över att någon gjort en bok för att hjälpa andra. Ingen som svälter skulle av politiskt korrekta skäl tacka nej till hjälp, inte ens personer som Shora Esmailian eller Aftonbladets okända duo; den som påstår något annat har inte sett fattigdom eller för den delen varit riktigt hungrig.
Tyvärr förstår inte många idag inte hur galen Esmailians analys är, utan pöbeln stämmer som vanligt in i kören; ty man begriper inte att analysen avslöjar skribenten som både rasist och antidemokrat. Ingen som inte är rasist eller för den delen antidemokrat skulle nämligen gräva ner sig i en boks handling utifrån hudfärger eller att det saknas alla kulörer, än mindre dra paralleller till Hitler-Tyskland för att någon målar av sin familj; eller försöka censurera boken. Då bör man se sig i spegeln och fråga sig hur man mår, och vi andra bör titta på dennes text och fråga oss vilka värderingar som egentligen görs gällande hos vederbörande. Att oberoende liberala Sydsvenskan rekryterar från socialistiska ETC och syndikalistiska Arbetaren visar också hur oerhört dåligt politiskt förankrad man är, eftersom en sådan skribent är allt annat än just liberal; att Aftonbladet lyfter fram en sådan referens i sin artikel får garanterat deras liberala grundare Lars Johan Hierta att vända sig i sin grav. Våra tankar går till honom, även om han var kritisk mot kungahuset.
Ad libris har förövrigt nominerat boken till årets barnbok.
Slå gärna ett slag för yttrandefriheten genom att ge bort boken i julklapp till någon, samtidigt som du gör en insats för utsatta barn i tredje världen:
https://www.adlibris.com/se/bok/arnold-reser-till-sydafrika-9789189087422
Ingen är nog längre förvånad hur oerhört radikal och antidemokratisk den hatiska vänstern är, vilket blir tydligt när en barnbok… en barnbok… fullständigt sågas och blir förstasidesnyhet pga. karaktärernas hudfärger. Hur mår dessa människor, är deras reaktioner verkligen friska? Hur kan en vuxen människa reagera över att Margaux målar sig själv, sin son och barnets…
ganska “underbart” att jag påpekade detta på Instagram och blev blockad direkt, utan något svar såklart. Undrar ifall det hade blivit samma ramaskri med en bok som utspelas i Sverige med enbart svarta karaktärer? Tvivlar på det.
mafia music