Vad skiljer Orbáns taggtråd mot Löfvens föreslagna stängda bro?
Jag tror vi på många sätt satt oss på höga hästar när vi uttryckt vår avsky mot att Ungern satt upp sin taggtråd vid gränsen. Det är sannolikt inte konstigare än att de valde att agera efter att flyktingvågen nådde dem för ett år sedan, och nu agerar eller åtminstone överväger vi i Sverige liknande metoder. En väsentlig skillnad är att vårt territorium omsluts av Östersjön, vilket betyder att färjor och Öresundsbron utgör de naturliga övergångarna till Sverige. I Ungerns fall gränsar deras territorium via land, och således har dom ingen bro eller färjor utan måste använda taggtråd för att begränsa övergångarna. Jag tycker Victor Orbán har gjort några uttalanden som jag verkligen inte ställer mig bakom, men rätten till sin egen suveränitet är något vi som européer till stor del avsagt oss. Jag ställer mig frågande till om mediebilden är riktigt rättvis mot Ungern på detta område. Den svenska regeringen har i dagarna försökt göra ungefär samma sak tills de idag insåg att de inte skulle få parlamentarisk majoritet för förslaget.
Förnufts syn på Lagrådet och Regeringens inställning till en stängd Öresundsbro
För det första är det undertecknads uppfattning att vi inte kan vänta sex månader för att utreda om bron går att stänga, räknar man på de tidigare nivåer om 10 000 asylsökande i veckan rör det sig om nästan en kvarts miljon människor på under dessa månader. Det säger sig självt att våra mottagningssytem inte riktigt är anpassade för detta, och jag tror inte det är unikt för Sverige utan gäller samtliga västeuropeiska länder. Det faktum att Regeringen Löfven med Anders Ygeman i spetsen agerar tycker jag är bra, i dessa lägen måste man visa handlingskraft. Men samtidigt ska man inte göra utspel som inte är genomtänkta. Det är inte heller förvånande att Lagrådet intar sin position, då detta förslag kommer att begränsa människor rätten till asyl. Problemet med en stängning av Öresundsbron är att många människor i Öresundsregionen kommer att påverkas, eftersom man arbetar och bor på olika sidor. Det är inte acceptabelt att helt stänga något som kan liknas vid vår aorta till Europa, dock måste vi ha en fungerande gränsbevakning. Det enda utesluter alltså inte det andra. Det enda rimliga man kan landa i är att kräva ID-kontroller både på tåg och bil. Saknar man EU-medborgarskap och vill söka asyl bör man titta vilket land den sökande kommer ifrån, kommer man från ett land där krig inte råder bör man få avslag, om polismyndigheten misstänker att man inte kommer som turist. Detta skulle som sagt försena överresorna, men jag tror det är ett nödvändigt ont. Kan man inte visa upp id-handling bör det ses som en försvårande omständighet, istället för förmildrande i asylprocessen. Detsamma gäller självklart om man ertappas med förfalskade dokument.
Rätten till asyl genom snabba processer
Igår införde Danmark krav på självförsörjning när man väntar på sitt asylutslag, och som vanligt lät inte den svenska kritiken vänta på sig. Personligen tror jag regeringspartiet Venstre (Danmarks Moderater) i någon mån tänker rätt, då man försöker att inte sätta landets välfärd på spel. Jag har aldrig förstått varför man inte kan göra asylutredningar vid gränsen, kommer man från länder som inte befinner sig i krig borde ärendet kunna avgöras hyfsat snabbt samtidigt som vi inte bryter mot några konventioner. Varför ska asylutredningar behöva ta flera år? Det är inte bra för den som söker asyl eller vår välfärd. Asylutredningar bör även ske på så kallade transitområden, det är det naturliga i många länder i vår omvärld.
För att förbättra migrationen måste vi minska på generositeten kring de förmåner vi erbjuder
Detta kan låta väldigt cyniskt, men det faktum att de flesta söker sig hit beror på att vi har en otroligt generös asylpolitik. Detta gäller även efter Sverige sände signalerna att det var fullt, visserligen har siffrorna gått ner från 10 000 i veckan till 5000 i veckan. Det är dock ca 3 gånger mer per vecka jmf med rekordåret 2014, således kan man verkligen fråga sig varför media nästan ger sken av att krisen är på väg mot sitt slut. Så länge Sverige erbjuder försörjningsstöd, gratis tandvård, sjukvård, glasögon, och skolgång till asylsökande och asylbeviljade kommer dessa nivåer hålla i sig. Jag som svensk är stolt att vi har ett av världens mest generösa system, problemet är bara att det inte kommer kunna upprätthållas om för många kommer hit och hamnar i utanförskap. Detta har Danmark förstått, det handlar inte om att dom bedriver en hemsk eller rasistisk politik; dom har som jag ser det betydligt högre i tak i debatten och gör vad som krävs för att upprätthålla ordning och förtroende. Dessutom kan man fråga sig hur väl samhället mår när man enligt en dam i gårdagens Ring P1 inte kan få tandläkartid närmsta halvåret på vissa håll, och idag rapporterar Metro att kvinnorna i Blekinge inte kallas till mödravård? Hur kan det ha blivit så här? Vi kan ju inte prioritera bort våra egna medborgare, detta kommer ju endast öka polariseringen i samhället. Någonstans måste välfärden ha sin utgångspunkt i alla som är medborgare i landet, har vi sedan kapacitet över ska självklart människor i nöd kunna få hjälp. Om man inte kan beskriva detta som en ”välfärdskollaps”, vet jag inte hur man annars ska relatera till detta ofta omtalade fenomen?
Jag tror vi på många sätt satt oss på höga hästar när vi uttryckt vår avsky mot att Ungern satt upp sin taggtråd vid gränsen. Det är sannolikt inte konstigare än att de valde att agera efter att flyktingvågen nådde dem för ett år sedan, och nu agerar eller åtminstone överväger vi i Sverige liknande…
exquisite jazz