Jimmy Jansson hade blivit en utmärkt partiledare för Socialdemokraterna
Även om den här tidningens ståndpunkt kring socialism inte är någon hemlighet för alla som läser ledarartiklarna, är det vår skyldighet att lyfta fram någon som tänker rätt i sakfrågor även från “motståndarlaget”. Svenska politikers kanske största problem är att tycker någon bi tycker den andra bä, dvs. istället för att skapa politik båda kan tycka är bra intas positioner som mycket få gillar. Sverige behöver nämligen politiker som kan tänka själva, som inte bara trycker på en knapp för någon säger det; människor som vågar gå mot strömmen och påtala vad som är rätt och fel. Jimmy Jansson, Socialdemokrat och Eskilstunas kommunalråd har uppenbart poänger i några frågor han driver. För det förtjänar han ett erkännande, eftersom han riskerar hela sin karriär på att utmana vad man får tycka och inte får tycka inom sitt parti.
Tiggerifrågan
När andra försöker göra det till rasism att framföra minsta kritik i migrationsfrågan, har Jimmy inte bara stått rak i ryggen mot kritiker; han har faktiskt genomfört ett system där man måste ansöka för att få tigga. Det är modigt när partiet centralt ser tiggeri som en väg ut ur fattigdom, medans vi andra ser att människor tar sig till Sverige eftersom man tjänar bättre på att tigga här; eftersom EU släppt in länder med mycket låg standard. Jimmy Jansson har därför en poäng genom att täppa till möjligheten att tigga, eftersom man tvingar fram andra lösningar; när det enligt hans tycke (inkl. den här redaktionen) inte kan accepteras att olika grupper tigger på gatorna för sin överlevnad. Lyssnar man på hans intervju i SVT från 1:a augusti är det tydligt att han svarar på frågorna genomtänkt, men också på ett sätt som gör att han vinner sympatier; eftersom han faktiskt svarar på dem. Att till och med skämta om att regleringar är lite “sossiga”, men att de använder ordningslagen som är den lag som finns tillgänglig för kommunerna; är fullständigt briljant ur ett retoriskt perspektiv – förutom att det är klok politik.
” – Hur många kan Sverige egentligen ta emot? Denna fasansfulla fråga! Hur kan en sosse säga så? Jo, det går utmärkt. ”
Hur stor invandring klarar Sverige?
För första gången ställs frågan av en Socialdemokrat, nämligen Jimmy Jansson. En fråga som hade varit helt otänkbar i alla äldre partier för bara något år sedan, eftersom Sverige varit och fortfarande är mycket totalitärt när det kommer till att ställa kritiska frågor kring migrationen. Bara att Jansson lyfter på locket, i något som kan beskrivas som en tryckkokare gör att mycket kan vinnas om han vågar stå på sig. Den kanske mest vitala delen i en demokrati, vattendelaren mot totalitarismen och diktatur är just rätten att kunna ställa kritiska frågor. Att någon vågar ställa frågan vart gränsen går, och kanske frågar sig vad politiken max får kosta; hur kan det vara fel? Revisorer har den uppgiften som yrke. Återigen visar Jansson på ledarskap.
Vad förenar Jimmy Jansson med Danmarks socialdemokratiska statsminister?
Efter den senaste tidens sprängning på Skatteverket i Danmark är det tydligt att det ökade våldet från Sverige är oacceptabelt för danskarna. Istället för att bara låta det passera valde den danska socialdemokratiska regeringen att genast säkra gränsen, varför kan man fråga sig? Kan det vara för att det danska folket ville det? Tittar man på Janssons koalition har hans politik stöd av Moderaterna, Centerpartiet och i frågor som tiggeri Sverigedemokraterna; hur är det möjligt? Svaret är mycket enkelt! Jansson är demokrat, kanske mer demokrat än socialist eftersom han bygger sin politik på vad majoriteten av Eskilstunas invånare efterfrågar; något som förenar honom med regeringen i Danmark. Det är uppenbart att han genom sitt ledarskap tar de svåra frågorna för invånarna i Eskilstuna, istället för att man duckar (vilket vi normalt är vana vid) och kör huvudet i sanden; eftersom man är rädd att förlora sitt välbetalda toppjobb. Ett fenomen som blivit norm i Sverige när det kommer till tjänstemän och politiker, dvs. ansvariga abdikerar sitt ansvar.
I intervjun med Peter Wallenberg innan han dog var han tydlig med att som chef måste man “leda och inte åka med”, något som förenar demokraterna Jansson och Fredriksen i Eskilstuna respektive Köpenhamn. Dagens kanske största svenska politiska problem handlar inte om att människor efterfrågar högerpolitik, svenska folket efterfrågar och skriker efter riktiga ledare som lyssnar på vad folket efterfrågar; även om frågorna är svåra. Här misslyckas Ygeman, Löfven, Johansson och allt vad dom heter, de lever idag i sin egen värld. Jimmie Åkesson har uppenbart vunnit många väljare genom att ta människors problem på allvar, genom att ha ett öra mot folket har han blivit relevant; det handlar inte om att 20 % har blivit nationalister. Jämför man Jansson i Eskilstuna med regeringen Löfven har man enats i sakfrågor som många människor i majoritet efterfrågar, man har inte drivit borgerlig politik för S-väljare eller S-politik för C/L-väljare; en mix som mycket få efterfrågar… allt för att själva behålla regeringsmakten. En handling som inte är demokratisk eftersom det speglar inte utfallet av vad väljarna ville ha för regering i valet.
Vill Socialdemokraterna börja vinna röster i val bör man hålla ett primärval där olika kandidater får möjlighet att ställa upp till partiledare, undertecknad hade varit mycket förvånad om partiet inte fått ännu en partiledare från Sörmland och Eskilstuna mer specifikt.
Även om den här tidningens ståndpunkt kring socialism inte är någon hemlighet för alla som läser ledarartiklarna, är det vår skyldighet att lyfta fram någon som tänker rätt i sakfrågor även från “motståndarlaget”. Svenska politikers kanske största problem är att tycker någon bi tycker den andra bä, dvs. istället för att skapa politik båda kan…
meditation music
winter jazz relaxing