Finns psykopater?

En gammal artikel i tidningen Psychology Today driver tesen att psykopater bara är fantasifoster, samma tes har drivits i tidningen Pacific Standard – där grundat på boken ”The Myth of the Born Criminal”. [1] Ligger det någon sanning i detta, eller utgör psykopater en realitet?

Till att börja med vad är en psykopat? Psychology Today är trevliga nog att i en annan artikel definiera och beskriva egenskaperna psykopater innehar, detta trots att dessa inte existerar enligt samma tidning. Deras sammanfattning kan kritiseras, varvid jag kommer att ge en mer utförlig sådan.

En psykopat är en individ som har flera specifika egenskaper i en hög utsträckning nog för att vara allvarligt avvikande från den övriga befolkningen. Dessa drag är antisocialt beteende, reducerad sympatiförmåga, svaga eller inga skuldkänslor, en vågad personlighet, hämningslöshet, grandios självbild, ytlig charm, lätthet för att bli uttråkad och egoism.

Listan kan kännas oöverskådlig, varvid en kärnfull sammanfattning av psykologen Paul Bloom blir nyttig att dra upp:

“There are many symptoms of psychopathy, including pathological lying and lack of remorse or guilt, but the core deficit is indifference toward the suffering of other people. Psychopaths lack compassion. To understand how compassion works for all of us non-psychopaths, it’s important to distinguish it from empathy. Now, some contemporary researchers use the terms interchangeably, but there is a big difference between caring about a person (compassion) and putting yourself in the person’s shoes (empathy)”

Vad är då en sociopat, och vad skiljer denna från en psykopat? Det korta svaret på den frågan, är att det inte finns ett kort svar. Ordet sociopat uppfanns ursprungligen för att skilja mellan de som fötts med antisociala drag, och de som formats av miljön till att inneha dessa. Men olika psykologer har därefter använt termen på olika vis, till den grad att en allmän begreppsförvirring uppkommit. Som slutat med att sociopat kommit att bli synonym till psykopat, eller bara inneha den godtyckliga betydelsen som det specifika psykologiska verk du läser för stunden anser att den bör ha. Med det sagt, kommer jag endast använda begreppet psykopat – då det finns konsensus gällande dess innebörd.

Psykologen Robert Hare har skapat en checklista för att urskilja psykopater, den reviderade varianten av denna har kommit att bli den standardiserade måttstocken som brukas av de flesta västerländska rättsväsen för att identifiera de sjuka och bedöma graden av psykopatiska drag.

Psykopati och friskhet är inte till fullo två absolut och glasklart avskiljda tillstånd, där vardera fenomen i allt väsentligt alltid uttrycker sig på exakt samma vis. I motsatts till skillnaden mellan levande och döda, där distinktionen är absolut, alla döda uppvisar samma essentiella attribut och det råder i regel samsyn kring vem som är död och inte. Istället handlar det om två tillstånd som i sina periferier ligger mycket nära varandra på ett sätt som ibland gör gränslinjen svårare att dra – men det finns definitivt en reell skillnad mellan fenomenen frisk och psykopat. Det är liknande till distinktionen mellan natt och dag – där vi alla är överens om att kolsvarta 12-slaget under en vintermånad utgör en del av natten, men kan bråka om när exakt en ljus sommarnatt övergår till morgon – samt kan observera att olika nätter innehar olika grad av mörker, utan att detta undergräver konceptet natt. Det finns friska individer som ligger nära tillståndet psykopat, och vissa sjuka individer med svagare psykopatiska drag än andra diagnosticerade – samt psykopater som är extrema även jämfört med sina likar.

Gällande sympati och empati, har psykopater specifikt nedsatt ”varmempati” (vad som i folkmun, samt av Bloom ovan, kallas sympati). D.v.s medkännande för någon annan, att bry sig om andras välbefinnande och oroas över deras missöden. Psykopaters “kallaempati” (att på intellektuell nivå, utan känslomässigt engagemang förstå vad andra känner) kan vara mycket hög. Som psykologen Kevin Dutton uttrycker det ”psykopater flyger ofta bättre på en empati-motor än vad många andra gör på två [i frågan om social kompetens]”. Framöver kommer jag för enkelhetens skull endast använda fraserna kall-, och varmempati, även om man lika gärna skulle kunna använda Blooms terminologi av att kalla det förstnämnda empati och det andra sympati.

I en studie där diagnosticerade barn jämfördes gällande kapaciteten till kall-, och varmempati, specifikt barn som befinner sig på autistismspektrumet kontra barn som innehar psykopatiska drag – konstaterades just att psykopati korrelerade med bristande engagemang i vad andra känner men med normal förmåga att förstå andra (svag varmempati, men normal kallempati), medan autism korrelerade med bristande förmåga att begripa vad andra känner men med normal nivå av engagemang inför andras känslor (normal varmempati, men svag kall). [2]

Psykopati är i dagsläget inte inkluderas som diagnos i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), ett dokument utgivet av amerikanska psykologiförbundet – vilket i väst utgör det närmaste psykologer har till en gemensam kanon över sinnessjukdomar.

I DSM används istället Antisocial personlighetsstörning (APS), denna diagnos definieras som “ett genomgripande mönster av bristande respekt för, och kränkande av, andras rättigheter. Ett mönster som börjar i barndomen eller som ung vuxen och sedan fortsätter in i vuxenlivet”. Amerikanska psykologförbundet uppger att psykopati är synonymt med APS. Begreppens status som synonymer ges som motivering till varför psykopati inte behöver inkluderas.

Är det verkligen ett rimligt försvar för att psykopati inte bör användas som diagnos? Om vi ser till amerikanska fängelser noterar vi att där lider omkring 80-85% av de intagna av APS, medan enbart 20% av de intagna kan diagnostiseras med psykopati. Psykopaterna gör dessutom mycket av de tunga lyften i brottens värld, omkring 50% av de allvarligaste brotten – till exempel mord och våldtäkt – begås av psykopater. En forskningssammanställning har konstaterat att psykopati är den bästa indikator på framtida utfall gällande återfallsförbrytande. Psykopater har också en trefaldigt högre risk att återfalla i brott under det första året, jämfört med andra dömda. De har en femfaldig högre sannolikhet att återfalla i våldsbrott.

Statistik från svenska fängelser (under period 1997-2009) visade på att omkring var tredje våldsbrottsdömd är psykopat – medan graden intagna som innehade APS var något lägre.

Sveriges kriminalvård tycks inte heller hålla med om slutsatsen att APS kan ersätta psykopati. För att citera en studie de släppt i ämnet: “Generellt vanliga personlighetsstörningar i en långtidsdömd fängelsepopulation är förekomst av psykopati […] och antisocial personlighetsstörning […] Viktigt att notera är att dessa två diagnoser är olika men starkt relaterad […] Antisocial personlighetsstörning innebär ansvarslöst, impulsivt och normbrytande beteende […] Även psykopati innebär typiskt dessa beteenden men innebär därtill att individen innehar utpräglade brister i empati och känsloliv samt tenderar att ha en manipulativ interpersonell stil.” (kursivering i originaltexten)[3]

Om vi ser bortom enbart beteende, kan vi konstatera att psykopaters hjärnor skiljer sig från den övriga befolkningen, men också även från de som lider av APS. Psykopater innehar betydligt mindre mängd grå hjärnsubstans jämfört med både APS-drabbade och friska. [4]

Deras distinkta hjärnform uttrycker sig i allt från att psykopater läser annorlunda jämfört med den övriga befolkningen till att vi andra känner igen känslomässigt laddade ord snabbare (till exempel cancer och våldtäkt). [5]

Många av psykopaternas distinkta beteendemönster tros orsakas av det faktum att de är lite mindre engagerade och uppstressade av livet i stort. Det märks bland annat av att theta hjärnvågor (en av fyra möjliga hjärnvågor) som hos den övriga befolkningen enbart uppkommer vid sömn, dåsighet eller meditation, finns hos psykopater i vaket normaltillstånd samt ibland till och med vid upphetsade tillstånd. [6]

Ett annat sätt på vilket psykopater upplever världen skiljt från oss andra, är att de har möjlighet att träffsäkert bedöma potentiella offers sårbarhet enbart baserat på hur folk går. [7]

Dutton anser att det är underligt att (DSM), inte inkluderar psykopati som diagnos, med tanke på alla empirisk dokumenterade fenomen som särskiljer psykopater från den övriga befolkningen och APS-drabbade.
Att diagnosen exkluderas motiveras som sagt delvis av att APS skulle täcka behovet av diagnosen, vilket vi sett inte stämmer. Det motiveras även med att peka på det faktum att symptom som brist på varmempati är svårt att mäta – därför påstås den beteendeorienterade diagnosen APS bli mindre subjektiv. Detta låter på ytan mycket rimligt, det är viktigt att undvika diagnoser som riskerar delas ut med hög grad av godtycke.

Dutton vänder sig ändå emot detta till synes rimliga argument, delvis på grunden att psykopatidiagnosticering faktiskt har en hög grad av interbedömarreliabiliteten (d.v.s att oberoende parter kommer fram till samma sak). Detta gäller både internationellt, och i Svenska fängelser. Ett annat problem som Dutton påpekar är att APS-drabbade är som grupp fängelsekunder (diagnosen delas i regel endast ut till dömda), medan det finns gott om psykopater som är produktiva, laglydiga och icke våldsamma medborgare. [8]

Dutton är inte en ensam tok, en vetenskaplig artikel pläderande så sent som 2013 för att psykopati som fenomen har backats upp med tillräckligt mängd data och teoribildning för att klassas som en egen sjukdom. Det samma kunde läsas i en vetenskaplig tidskrift redan 1996. [9]

Vad är det då för invändningar som Psychology Today och Pacific Standard presenterar? Till stor del är det auktoritetsargument. DSM och andra tunga aktörer så som Världshälsoorganisationen har inte inkluderas psykopati som diagnos, därför finns den inte. Att lita på auktoriteter är en bra tumregel för att få rätt. Men auktoriteter är inte felfria eller allvetande. Tunga auktoriteter byter åsikter precis som alla andra, de grundar sina bedömningar på data – så här kan det vara relevant att döma datan.

I övrigt är resonemanget från dessa tidningar i stort sett moraliska. Det anses utgöra dålig moral att dela upp folk i gott och ont. Där missas poäng totalt, att säga att någon är psykopat är inte säga att den är ond. Det innebär heller inte att överge alla andra kriminologiska förklaringsmodeller till brott. Att vi skriver in psykopati i DSM, eller börjar nyttja termen i övrigt trots att den saknas i DSM, kommer inte leda till att vi slutar rehabilitera folk.

Ett annat argument är att psykopati är för kulturellt betingat i hur det uttrycker sig. Även denna invändning framstår svag. Klart psykopater kommer göra olika saker i olika kulturer, precis som schizofrena har skilda typer av hallucinationer beroende på vilken kultur de tillhör – det betyder inte att schizofreni inte finns. Det är uppenbart att kulturen kan forma hur en sjukdom uttrycker sig. Nu när vi faktiskt kan dokumentera skillnader i hjärnan mellan psykopater och andra, borde väl alla kulturargument redan ligga på sophögen.

Man kan misstänka psykopati till stor del exkluderas för att psykologin som disciplin inte är orienterad kring de frågor som sjukdomen primärt påverkar. För psykologen är det mer eller mindre oviktigt om den självgoda kallhjärtade patienten som behandlas kallas psykopat eller APS-drabbad, så varför inte nyttja den senare termen. För kriminologer däremot är termen väldigt matnyttigt. Därmed skulle jag mena att den även är praktiskt för resten av samhället, allt som kan hjälpa oss förstå och minska kriminalitet är guld värt. Konceptet psykopati möjliggör att se vissa problem ur en matnyttig vinkel, samt att diskutera nya lösningar.

En artikel i ämnet medicinsk etik drev nyligen tesen att det är moraliskt försvarbart av samhället att införa obligatorisk biologiska modifikation (specifikt att ändra hjärnan) på psykopater. [10] Är detta totalitär hjärntvätt, eller att bota drabbade som vägrar inse att de är sjuka?

Så länge vi lever i förnekelse, kommer vi inte kunna svara på eller ens ställa denna typ av frågor.

Texten har genomgått lättare språkliga redigeringar efter dess ursprungliga publicering.

 [1] Gavin, Gabriel C.S. (2014/08/04)"Psychopaths: The Worst People Who Don’t Exist" Psychology Today.
Vigneron, Peter (2015/06/09) "BEHIND THE MASK: THE MYTH OF THE PSYCHOPATH" Pacific Standard.

[2] Gällande de dragen som utmärker en psykopat, var god se Hare, Robert D (1991) "The Hare Psychopathy Checklist - Revised" Toronto: Multi-Health Systems.
Psychology Today:s artikel där de definierar psykopat har ingen angiven författare. Den saknar publiceringsdatum och heter "What Is Psychopathy?" Psychology Today.

Citatet från Paul Bloom i brödtexten kommer från ({första utgåvan}2011) E-book “Just Babies: The origins of Good and Evil” The Bodley Head: London, se sida 28.

"The terminological confusion does not end there. Partridge coined the term ‘sociopathy’ to underscore what he believed to be the environmental etiology of the disorder. Today, some authors refer to psychopathy and sociopathy as equivalent, whereas others reserve the former term for a pattern of antisocial behavior produced primarily by genetic factors and the latter term for a pattern of antisocial behavior produced primarily by social disadvantage. Still, others use the term sociopathy to designate a condition, such as ASPD, marked by chronic antisocial behavior . Nevertheless, sociopathy is not a formal psychiatric or psychological term, and its indiscriminate use appears to have engendered little more than conceptual confusion."

Citatet ovan om begreppet sociopat återfinns i
Berg, Joanna M; Smith, Sarah F; Watts, Ashley L; Ammirati, Rachel; Green, Sophia E; och Lilienfeld, Scott O (2013) "Misconceptions regarding psychopathic personality: implications for clinical practice and research" Neuropsychiatry volym 3, nummer 1, se sida 66

Länk:http://www.jneuropsychiatry.org/abstract/misconceptions-regarding-psychopathic-personality-implications-for-clinical-practice-and-research-6158.html

“[A] single well- validated measure of psychopathy, the Psychopathy Checklist-Revised (PCL-R; Hare, 1991; 2003), has come to dominate clinical and legal practice over recent years. The items of the PCL-R cover two basic content domains—an interpersonal-affective domain that encompasses core traits such as callousness and manipulativeness and an antisocial domain that entails disinhibition and chronic antisocial behavior. In most Western countries, the PCL-R and its derivatives are routinely applied to inform legal decisions about criminal offenders that hinge upon issues of dangerousness and treatability. In fact, clinicians in many cases choose the PCL-R over other, purpose-built risk-assessment tools to inform their opinions about what sentence offenders should receive, whether they should be indefinitely incarcerated as a “dangerous offender” or “sexually violent predator,” or whether they should be transferred from juvenile to adult court.“

Citatet ovan är taget från Skeem, J. L.; Polaschek, D. L. L.; Patrick, C. J.; Lilienfeld, S. O. (2011). "Psychopathic Personality: Bridging the Gap Between Scientific Evidence and Public Policy". Psychological Science in the Public Interest.

Gällande kall-, och varmempati, var god se Dutton, Kevin (2012) "the wisdom of psychopaths" Random House, E-book, se sida 34-36.
Dutton hänvisar i sin tur vidare till Greene, Joshua D. Med fler (2001) "An fMRI Investigation of emotional Engagement in Moral Judgment" Science volume 293, nummer 5537 - samt till
L. Glenn, Andrea., Raine, Adrian., och Schug R. A. (2009) "The Neural Correlates of Moral Decision-Making in Psychopathy" Molecular Psychiatry.

Angående autism och psykopati testat i relation till empati, var god se Jones AP med fler (2010) "Feeling, caring, knowing: different types of empathy deficit in boys with psychopathic tendencies and autism spectrum disorder"Journal of Child Psychology and Psychiatry, and Allied Disciplines, volym 51, nummer 11.

[3] Gällande APS definition, dess koppling till psykopati, psykopater och APS-drabbades fördelning i amerikanska fängelser - var god se Dutton, Kevin (2012) "The wisdom of psychopaths" Random House, E-book, se sida 71 och framåt. Dutton styrker vissa av sina påståenden genom att hänvisa till bland annat Rutherford, Megan J., Cacciola, John S., och Alterman, Arthur I. (1999) "antisocial personality disorder and psychopathy in Cocain-dependent Women" American Journal of Psychiatry, volyme 156, nummer 6.
Samt till Hare, Robert D. (1993) "Without conscience: The disturbing World of the Psychopaths Among Us" Guilford Press: New York.

Gällande återfallsfrekvenser för psykopater kontra APS-drabbade, var god se se Hemphill, James F., Hare, R. D och Wong, Stephen (1998) "Psychopaty and Recidivism: A Review" Legal and Criminological Psychology, volyme 3, nummer 1, se sida 139-70

Statistiken över svenska fängelser, återfinns i (2004/11/02) "Många våldsbrottslingar är psykopater" SVT.

SVT-artikeln sammanfattar innehållet i samma svenska studie jag citerade i brödtexten. För primärkällan och citatet var god se Johansson, David; Dernevik, Mats; och Johansson, Peter (2010)"Långtidsdömda män och kvinnor i Sverige: Kriminalvårdens riksmottagningar 1997-2009"

[4]Hjärnskillnaden sammanfattas populärvetenskapligt av ett verk utan angiven författare (2012/05/08) "Psychopathy linked to brain abnormalities" Kings College London. Denna uppger i sin egna källhänvisning ett felaktigt datum för studiens publicering, originalstudien följer nedan.

Gregory, Sarah med flera. (2012/9) "The Antisocial Brain: Psychopathy Matters A Structural MRI Investigation of Antisocial Male Violent Offenders" Archives of General Psychiatry – a JAMA Network publication

[5]
Hare, Robert D. "Abnormal Processing of Affective Words by Psychopaths" Psychophysiology,volym 28, nummer 3, se sida 260-73.

[6]
Dutton, Kevin (2012) "The wisdom of psychopaths" Random House, E-book, se sida 22.

[7] Wheeler, Sarah., Book, Angela., och Costello., Kimberly (2009/05/07) "Psychopathic Traits and Perceptions of Victim Vulnerability" Criminal Justice and Behavior.

[8] Dutton, Kevin (2012) "the wisdom of psychopaths" Random House, E-book, se sida 77 och framåt. För den svenska interbedömarreliabiliteten, var god se Johansson, David; Dernevik, Mats; och Johansson, Peter (2010)"Långtidsdömda män och kvinnor i Sverige: Kriminalvårdens riksmottagningar 1997-2009" sida 8.

[9] Nadelhoffer, Thomas och Sinnott-Armstrong, Walter (2013) "Is Psychopathy a Mental Disease?" Neuroscience and Legal Responsibility.

Hare, Robert D. (1996/03/01) "A Clinical Construct Whose Time Has Come" Criminal Justice and Behavior, Volyme 23, nummer 1.

[10] Baccarini, Elvio och Malatesti, Luca (2017/04/18) "The Moral Bioenhancement of Psychopaths" Journal of Medical Ethics.

En gammal artikel i tidningen Psychology Today driver tesen att psykopater bara är fantasifoster, samma tes har drivits i tidningen Pacific Standard – där grundat på boken ”The Myth of the Born Criminal”. [1] Ligger det någon sanning i detta, eller utgör psykopater en realitet? Till att börja med vad är en psykopat? Psychology Today…

12 kommentarer

  1. Pingback: Scrunchies
  2. Pingback: slot88 demo

Kommentera utan Facebook