När Greta Thunberg tar sida med Hamas är det ett bra exempel på intersektionalitet.

Idag har de allra flesta av oss tröttnat på den skolkande klimataktivisten Greta Thunberg som tidigare åkte jorden runt, och sannolikt själv gjort mycket större s.k. ”klimatavtryck” än gemene man. För att blåsa liv i den falnande stjärnan är det tydligt att den förvirrade Thunberg engagerat sig i Palestinafrågan, där hon allt oftare syns med palestinasjalar. En minst sagt obegriplig handling för någon som påstår sig driva klimatpolitik, eftersom Israel varit mycket engagerade i klimatfrågan till skillnad från just Palestina. Att hon således tar sida med ett område som så uppenbart inte delar hennes uppfattningar, eller där det kan vara mycket farligt att vara homosexuell (jämfört med Israel där det är helt normalt) när hon lobbat för pride; är det ett fantastiskt exempel på intersektionalitet. Ett begrepp som många säkert inte känns till, men som ger svar på hur vänster- och wokeaktivism fungerar i praktiken.

Så hur fungerar intersektionalitet då?

Enkelt förklarat handlar all form av woke om att man på marxistiskt vis betraktar den vita heterosexuella mannen (dvs. inte längre den rike fabrikören) som förtryckare där alla andra tillskrivs olika offergrupper. Studerar man dessa ”offergrupper” delas dessa upp i genus, etnicitet, religion, läggning osv. Här handlar det om att kunna koppla sig till så många olika offergrupper som möjligt, en färgad transkvinna som är gay vinner alltså fler offerpoäng (eftersom man kan avropa fler grupper) bland dessa aktivister än en vanlig svensk tjej som exempelvis är gay. Ju fler poäng desto mer korrekt anses verklighetsbilden. Vänster- och wokeaktivister hittar således samhörighet i sin offerstatus, vilket kallas intersektionalitet. Detta syns kanske inte när grupperna är väldigt lika varandra, men det blir både mer tydligt och bisarrt när man som klimataktivist tar ställning för palestiniernas och Hamas sida i Gazakriget. Man möts nämligen i offermentaliteten, inte i verkligheten. Därför är det inte längre ovanligt att man ser palestinasjalar i pridetåg, eller plakat med lesbiska kvinnor för Gaza även om homosexualitet är farligt att leva ut på Gazaremsan. Logiken i intersektionalitet ligger alltså i offerstatusen inte att det man säger saknar fullständig logik eller till och med är mycket motsägelsefullt.

Vi goda mot dom andra onda.

Precis som med klassisk marxism (fabrikör mot arbetare) är det mycket verkligt att befinna sig i en sån här bubbla, man tror nämligen att varenda motgång i livet beror på andras förtryck. Man saknar nämligen helhetsbilden varför man inte fick jobbet (någon hade mer utbildning, bättre referenser etc. utan man ser bara sitt nej). Att den vanlige heterosexuella mannen har fullt upp med sitt eget liv och är helt ointresserad av dessa fantasikamper spelar ingen roll, ty dessa grupper anser sig bisarrt nog ha s.k. ”tolkningsföreträde”; vilket är ännu ett påhittat resonemang där man fräckt anser sig ha rätt bara för att man själv bestämt det. Det är därför mycket svårt att diskutera med dessa personer, de är nämligen inte demokratiskt sinnade utan oerhört auktoritära (även om de inte bär uniform osv.). Här skiljer man sig inte mot klassiska marxister, offerkoftor upplevs nämligen som verkliga om de suttit på ett tag. Om du bara visste vad jag gått igenom…

Återupprätta den politiska och demokratiska logiken

Därför har vi aldrig sett Greta Thunberg debattera med någon som inte tycker som henne, där medierna uppenbart spelar med i denna charad med avsaknad av kritiska frågor. Det är inte konstigare än befolkningen som spelar med i kejsarens nya kläder och inte vågar säga att han är naken. Thunberg lever således i en fantasivärld, eftersom det inte utkrävs ansvar för de åsikter hon för fram. Greta bör som alla andra respektfullt bemötas med samma kritiska frågor. Rimligen bör man fråga hur hon ser på gisslans situation i Gaza och om hon tycker palestinierna bör släppa dessa, eller hur hon tänker kring alla israeliska ungdomar på festival och äldre människor som mördades den 7:e oktober av terrorister med samma palestinasjal som henne själv. På samma sätt bör även de påståenden som hon gjort kring klimatet bemötas sakligt, särskilt de där det råder olika meningar bland forskarna. Det är inte rimligt att ge aktivister oavsett vilken fråga de brinner för carte blanche kring de åsikter de för fram.

När klimataktivisten Thunberg påstås vara profet, eller blir utsedd till hedersdoktor i teologi vid Helsingfors universitet och nu istället engagerar sig i palestinarörelsen; tåls det att fråga hur snurrigt det kan bli? Det är inte speciellt teologiskt att stötta de som inte tillåter religionsfrihet (vilket inte finns på Gaza men i Israel). Det är inte heller speciellt klimataktivistiskt att stödja rörelser som inte direkt driver klimatfrågan (även om det fanns lite solpaneler på Gazaremsan innan kriget). Inom akademi är det opponeringen som ger forskning legitimitet, dvs. att man testar om den forskning någon lägger fram är korrekt. När de kritiska frågorna således inte ställs utan Greta står helt oemotsagd innebär inte det att budskapet är korrekt. Snarare ökar riskerna kraftigt att den slutsatsen som dragits är mycket felaktig. Det är därför intressant att meterologiprofessorn Michael Tjernström kritiserar Thunbergs ställningstaganden som klimatalarmistiska, dvs. inte verkliga. Uppenbart lever vi en värld där någon som påstås vara Messias kritiseras av akademin, men inte låter sig intervjuas; där man nu engagerat sig för det av Hamas styrda Gaza… Vad är det man brukar säga… upp som en sol och ned som en pannkaka?