Bra att EPP och Moderaterna vågar ta stöd av högern istället för att endast stödja sig vänsterut

För de allra flesta människor är EU något väldigt långt bort, där fokus istället i bästa fall ligger på riksdagen, lokal och regional politik. Således är man inte medveten om att EU styrts som en decemberöverenskommelse där socialister, liberaler och den moderata/kristdemokratiska gruppen EPP ständigt förhandlat med varandra för att hitta (urvattnade) kompromisser (ingen egentligen vill ha). EPP där Moderaterna och Kristdemokraterna ingår har inte velat hämta stöd från ECR där SD ingår eller Patriotgruppen där Le Pen och Orban ingår. Alltså har man istället gett avkall på sin egen politik eftersom det varit ett medialt problem om de frihetliga högergrupperna röstat för. En mycket konstig ordning där man alltså vikt ner sig för risken för kritik, där man nu precis som i Sverige sökt stöd för sina egna förslag högerut.

EU har en icke-socialistisk majoritet

Det är nog få som satt sig in i utfallet av valresultat till Europarlamentet som med hedern i behåll sett det som att väljarna efterfrågat kompromissade socialistiska förslag. Snarare är det tydligt att Europas folk efterfrågat en borgerlig politik med nationella drag. Något som inte tycks vara aktuellt, utan det EPP erbjuder är att andra numera kan rösta för deras förslag utan att de kompromissar. Ett synsätt den svenska borgerligheten förespråkade innan man gjorde upp med Tidö-avtalet. Egentligen ett ganska fräckt sätt att bedriva politik, där övriga högergrupper ska rösta för EPP:s politik som den är istället för att riskera att den kompromissas vänsterut. Något som kanske funkar kortsiktigt, tills den dagen man åker på nederlag eftersom det trots allt finns skillnader.

Ingen är vinnare av partier som kompromissar bort sin själ

Poängen med kompromisser handlar om att båda känner att man vinner något av överenskommelsen. När det istället handlar om att man kompromissar bort profilfrågor, för att hålla någon ute kommer man alltid för eller senare hamna i en svekdebatt eftersom väljarna inte får den politik de efterfrågat. Det betyder att den som då vågar stå för sin politik växer. I Sverige har inte Sverigedemokraterna vuxit för att Liberalerna släppt in Sverigedemokraterna i värmen, de har vuxit eftersom de stått upp för sina uppfattningar varav Liberalernas viktigaste fråga idag handlar om SD får sitta i regeringen eller inte. Slutsatsen varför SD ökar handlar inte om att de kommit in i värmen, utan att de andra partierna gett upp sin egen politik till förmån för politiskt spel; få väljare gillar sånt.

Kompromisser inom den icke-socialistiska majoriteten kommer löna sig

Vill man stärka sina egna siffror är det egentligen ganska enkelt, man behandlar alla partier som tagit sig in i ett parlament med (samma) respekt. Det kokar alltså ner till den gyllene regeln, behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det är nämligen folket som röstat in dem, således pratar man med varandra och ser om man kan fatta kloka beslut där förutsättningar finns. Det är nämligen själva grundtanken med demokrati, folket ska styra genom att man väljer in representanter. Folket styr nämligen inte om man utesluter en stor del av folket, eftersom att några ser sig som finare än andra. Den sortens kotteri kan aldrig vinna folklig förankring, även om det ofta leder till att vissa svansar efter den som satt sig på en hög häst; men precis som i sagan är den sortens kejsare alltid mycket naken när sagans skrift är fulländad. Således har EPP allt att vinna på genom att i de frågor de tycker hyfsat lika med ECR och Patriotgruppen faktiskt förhandla fram en rimlig kompromiss, istället för att fräckt lägga fram sin egen politik och ta för givet att ECR och Patriotgruppen kommer stödja dem.

Att göra kompromisser en stor del kan ställa sig bakom med människor som tycker snarlikt kommer sänka trycket i det parlament som idag blivit en tryckkokare. Det är nämligen ganska svårt att vara allt för kritisk till de man kompromissar med. Istället för som idag öka trycket där en stor del av människor som röstar för frihetsideal upplever missnöje eftersom politiken hamnar mycket långt vänsterut utifrån deras synsätt. Vill EPP och liberala gruppen Renew således stärka sina egna kort bör de rimligtvis tala med de konservativa frihetliga grupperna, väldigt få moderatliberala väljare blir glada av att socialistisk politik glider igenom. Politiken behöver alltså utgå från vad förslaget är istället för vem som lägger det, eftersom det är tydligt att det idag är viktigare vem som lägger det snarare än vad man vill åstadkomma. Där samma förvirrande individer sedan undrar varför högern växer? Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att det handlar om att de utgår från förslagen och inte vem som lägger dem, en uppenbart vinnande tillika demokratisk strategi.