Olämplig för jobbet betyder inte “dåligt omdöme”
I dagarna kunde media avslöja att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) köpt engelskalektioner för 250 000 kr, något som omnämnts som dåligt omdöme. I Sverige har vi en förkärlek till att omnämna dessa händelser som att man uppvisat dåligt omdöme; varför vänder man inte på resonemanget och frågar om personen är lämplig för jobbet? Hur kan rekryteringskonsulterna som granskar kandidaten missa att ministern inte förstår eller kan uttrycka sig på engelska? Någonstans borde det vara någon form av basalt krav för att få en ministerportfölj 2016, olämpligheten kommer alltså före omdömet.
Avsaknad av moral (dvs. inte brist på moral)
Under de senaste åren har flera ledande politiker och tjänstemän blivit ertappade med att nyttja systemet på dyra belopp. Vad har man för syn på skattebetalare om man som i Sahlins fall (i dubbel bemärkelse) låter staten betala för traktamente och hotellnätter för tider man inte verkar ha arbetat, och sedan ändrar sin historia gång på gång där man ertappas med osanningar? Statssekreterare Erik Bromander som rest för upp mot miljonen? Kanske säger det mer om hans chefs olämplighet som uppenbarligen missat att vederbörande flyger runt i businessclass? Vad har man för skattemoral och syn på socialdemokrati om man får avgå för att man varit en sprätt och sedan accepterar en fallskärm på 2,3 miljoner? Inom den amerikanska försvarsmakten kan man få en “dishonourable discharge” om man gjort något riktigt dumt. Uppenbarligen har amerikanarna poänger i sitt system.
Lex Sven-Erik Bucht (S)
Till skillnad från Sahlin och Bromander har landsbygdsministern inte skott sig själv, utan problemet handlar om att kostnaderna har skenat. Väljer statsministern att utse någon som inte behärskar engelska är det egentligen statsministerns huvudvärk, landsbygdsministern gör helt rätt som sätter sig i skolbänken. Det är lätt att vara kritisk, men Bucht tar trots allt ansvar för sin situation genom att studera. Däremot borde man förstå att 10 fakturor på ca 25 000 (om alla är proportionerliga) är en orimlig kostnad när man jämför det med andra marknadsaktörer. Medborgarskolan Uppsala (visserligen grundad av högerpartiet en gång i tiden) tar t.ex. 4700 kr för individuell undervisning vid 10 olika tillfällen på 45 minuter, i Stockholm är priset ca 50% dyrare.
Rimligen borde vi införa ett system där vi medborgare kan se vad våra folkvalda faktiskt lägger på representation, resor, och utbildningar. Det finns poänger i att föra folket närmare våra folkvalda istället för att helt överlåta detta till medias grävgrupper, låt medborgarna bilda sig en uppfattning om vilka de faktiskt röstat på.
Förövrigt bör vi inflika med tanke på det vi tidigare skrivit om kvoterade ministrar, att Bucht har tydlig erfarenhet på sitt område; vilket är positivt!
I dagarna kunde media avslöja att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) köpt engelskalektioner för 250 000 kr, något som omnämnts som dåligt omdöme. I Sverige har vi en förkärlek till att omnämna dessa händelser som att man uppvisat dåligt omdöme; varför vänder man inte på resonemanget och frågar om personen är lämplig för jobbet? Hur kan…
jazz instrumental music