Nej Åsa Linderborg, Wahlgrens värld hotar inte kungafamiljen

Det är alltid kul när man läser artiklar som man uppfattar som ännu lite sämre än vad man trodde var rock bottom. Således blir man lite förfärad när man läser att att Åsa Linderborg, än av de mest profilerade kulturreportrarna (även om jag sällan instämmer i hennes skrifter) i detta land, på fullt allvar skriver en bok om att Wahlgrens hotar kungafamiljen eftersom dom har en realityshow som går bra. Ska vi skratta eller gråta? Sverige har haft monarki i över 1000 år, där huset Bernadotte huserat på Sveriges tron i lite mer än 200 år. Wahlgrens värld har som en jämförelse haft 16 säsonger på tv eller åtta år, även om dess medlemmar gjort musik och skådespelat något längre än så. Funderar man på vänsterskribenten Linderborgs resonemang är det inte konstigt hon landar så snett, hennes bild speglar säkert hur hon ser på verkligheten; dvs. den som syns mest i Hänt extra skulle vara den man mest skulle se upp till. Där allt vad tradition heter föraktas och sopas under mattan, eller där statsmedia aktivt försöker förminska värdet av ett äktenskap som något man kan göra med någon man aldrig träffat; något Lindeborg kallar ”lysande tv-underhållning”.

Är det troligt att kungafamiljen vill synas i Hänt Extra?

Utan att veta vad hans majestät tänker i frågan, är det nog inte en helt otrolig tanke att ingen är mer glad än majestätet om de blir lämnade i fred till förmån att ”ätten” Wahlgren fyller löpet. Monarkin som funktion bygger inte på att synas i det ena tramsigare resonemang dessa skvallertidningar lyfter in dem i, som den rubrik förra veckan om att prins Daniel och kronprinsessan Victoria går skilda vägar som egentligen handlade om att någon av dem skulle åka på en utlandsresa. Ingen vettig människa kan vilja bli omskriven på det sättet.

Monarkin bygger på värdighet och historia

När svenske kungen åker till andra länder är det en stor sak för det land han åker till officiellt. Det är nämligen någon som representerar 1000 år av historia, det är inte att förakta. Särskilt viktigt är det att vi som litet land i befolkningsstorlek med New York City är rädda om de ess vi har på vår hand, monarkins PR-värde är nämligen ovärderligt. Hur många vet som en jämförelse vad Tysklands statschef och förbundspresident heter (alltså inte kanslern som är regeringschef)? Således blir det mycket bisarrt när redaktör Linderborg likställer dessa över 1000 år med 16 säsonger av ett tv-program på någon tv-kanal. Utan att vara raljant blir det nog ingen anstormning vid Shanghais flygplats om Linus Wahlgren skulle göra ett ”officiellt” besök, och sannolikheten att ett sådant besök landat i export av Jas Gripen till Kina är väl likt en klassisk derivatafunktion så nära noll man kan komma.

Hur ska vi då betrakta ”ätten” Scholin-Wahlgren-Ingrosso?

Uppenbart som bra entertainers eftersom många tycks vilja titta på deras program på tv. Vi människor är intresserade av olika saker, så ingen skugga bör falla över den som finner deras privatliv intressant. Ätten förtjänar helt klart vår beundran att så många av medlemmar faktiskt lyckats med sitt artistskap, oavsett om det handlar att sjunga sånger eller medverka i Tre kronor eller Rederiet eller ren affärsverksamhet. Men att som kulturskribent Lindeborg betrakta dem som likvärdiga med kungafamiljen, är en minst sagt sorglig och historielös analys. Särskilt när man faktiskt istället kan hylla dem för att de är duktiga entertainers.

Det är minst sagt tragiskt att vår statstelevision SVT lyfter fram Åsa Linderborg och hennes historielösa bok, eftersom det är den bästa reklam hon kan få för att sälja böcker. Det är dock inte förvånande. Hade Lindeborg skrivit en bok om vikten av monarki eller samhällets viktigaste beståndsdel familjen hade man aldrig lyft fram en sådan bok. Istället handlar det som vanligt om en bok som likt gift vid första ögonkastet reducerar en fin institution (vår kungafamilj) till sexton säsonger i typ kanal 5. Oavsett var man står i frågan om monarki är just den analysen mycket haltande. Det är snarare troligt att exempelvis Kardashians i USA (som också omnämns i Linderborgs sorgliga bok) fått ett uppsving i USA eftersom dessa just saknar en kungafamilj, inte att dessa hotar monarkin. Den analysen är helt felaktig. Det som snarare hotar monarkin är olika medier och personer som Linderborg som gör vad man för att undergräva dess betydelse för vårt land.