Ynkligt av Carl Bildt att släta över och inte bemöta kritiken kring Bosnien

• av Ian Fernheden
• augusti 26, 2019

Efter Balis kritik kring Bildts insats på Balkan ställde sig Sveriges fria medier helt på Balis sida, aldrig har uppslutningen varit så total. SVT gick till och med så långt som att två gånger lyfta frågan huruvida Bali kunde sitta kvar i riksdagen, hans enda brott var att han kritiserat Carl Bildt offentligt. Även Lena Melin på Aftonbladet ansåg att Bali skulle lämna riksdagen, eftersom “han missförstått arbetsuppgiften”. När SvD publicerade en mycket svidande debattartikel av biträdande lektor i krigsvetenskap på försvarshögskolan Markus Balázs Göransson som legitimerade kritiken mot Bildt förstod nog alla (SvD står trots allt M nära) att Bildt var tvungen att svara på kritiken. Under gårdagen publicerade Bildt sin replik…

På bilden ovan ses från vänster Slobodan Milošević från Serbien, Alija Izetbegović från Bosnien, och Franjo Tuđman från Kroatien vid Dayton.

Bildt vägrar beskriva Florence Hartmann vid namn

Politiker är kända för att rabbla fina namn när de blir kritiserade. Stefan Löfven droppade i en partiledardebatt exempelvis Antonio Guterres som var FN:s flyktingkommissarie (numera generalsekreterare) för att få det att framstå som att svenska migrationsproblemen var under kontroll. Hur hans samtal till Guterres förbättrade de svenska problemen är det ingen som vet, att vi har problem räcker det att öppna en dagstidning för att förstå. På samma sätt gör Bildt i artikeln, han berättar om ett möte med Bakir Izetbegović (som f.ö. är son till första bosniska presidenten Alija Izetbegović) under minnesceremonin i Bosnien; vad Izetbegović har med den sakliga kritiken att göra under krigsåren förstår ingen. Han fortsätter sedan med att ta ära från sin kritiker genom att varken nämna henne vid namn och sedan säga att hon stängts av av den internationella tribunalen “för sitt ensidiga agerande”. Bildt fortsätter: “Efter en bättre lunch hade hon åtskilligt att säga. Sådant händer.” Bildt duckar således helt, lyfter ett möte med någon som inte har med kritiken att göra och ifrågasätter sin kritikers heder; samt avslutar med att bagatellisera hennes allvarliga kritik som om det är något man kläcker ur sig efter en lunch? Ovärdigt är förnamnet.

… än mindre bemöta hennes kritik…

Inte med ett enda ord bemöter hon den sakliga kritik att han käkade lunch med den bosnienserbiske generalen Radko Mladic när folkmordet på människorna i Srebrenica pågick som värst. Inte heller bemöter han hennes kritik om Bildts positiva ordalag om dessa mördare, eller hans eftergiftspolitik. Istället sammanfattar han det som “att efter en bättre lunch hade hon åtskilligt att säga. Sådant händer.”. Hartmann är inte vem som helst, hon var den franska tidningen Le Monde:s korrespondent på Balkan under kriget och arbetade sedan sex år som talesperson för en åklagare mot Milošević. Efter att ha publicerat konfidentiell information i sin bok fick hon sedan gå och dessutom sitta sju dagar i fängelse, vilket Bildt kallar “ensidigt agerande”. I klippet får hon dessutom stöd av en pulitzer-pris vinnare, vilket är det finaste priset i världen man kan få som journalist.

… istället framhäver han sig själv och Sverige

Kritiken i artikeln handlar b. la. om hur Sverige ställde sig under Bildts tid som statsminister, och hans regerings ställningstagande att ställa sig bakom vapenembargot (som gjorde att bosnienserberna fick ett starkt militärt övertag). När bosniakerna saknade vapen att försvara sig, kunde därför bosnienserberna med Radko Mladic i spetsen ta både territorium samt begå folkmord. Sätter man det i relation till Bildts eftergiftspolitik om gränsdragning efter etnicitet, när bosniakerna mist sitt territorium pga. att man inte kunnat försvara sig; där Bildt sedan tyckt Srebrenica inte erbjudit ett mer ”tappert försvar” och lyfter fram bristen på vapen som anledning till att Srebrenica föll (Aftonbladet 9 juli 2015) blir hyckleriet mycket tydligt. Istället hyllar Bildt sig själv genom att vi tog emot mycket flyktingar (ca 50 000 bosnier) och att vi skickade ner en mekaniserad bataljon för humanitära insatser. Sedan fortsätter han med att associera sig själv till Richard Holbrooke som var mannen bakom fredsavtalet samt lyfta fram sin egen bok som “ofta åberopas” (av vem då kan man fråga sig?) .

Normalt sett kan någon som uträttat något vara mycket specifik med vad man gjort och hur man gjorde det, samt tankar kring sina beslut. Läser man de försvarsartiklar som kommit från Bildt under tiden är det en massa fina namn, spekulationer om andra som gjorde vad eller varför (se exempelvis den från 2015 som är nämnd ovan); vad Bildt i sak själv uträttat utlyser helt med sin frånvaro. Tomma tunnor skramlar mest brukar man säga, och det är vad det här handlar om. Genom att beskriva de mest komplicerade processer flyttar Bildt mycket skickligt (får erkännas) fokus från sakfrågorna vad han faktiskt lyckades uträtta själv; vilket lyser helt i sin frånvaro. Bildt menade väl när han åkte dit, men han han saknade musklerna och attityden att sätta sig upp mot dessa krigsherrar vilket gjorde att dessa inte tog honom på allvar; det fick förödande konsekvenser för civilbefolkningen.

“Motsatsernas dynamik, i detta tidigare så enhetliga svenska samhälle. En friktionsyta uppstår förvisso, men det är denna motsatsernas fredliga dynamik som med mitt sätt att se betyder oerhört mycket för att vitalisera det svenska samhället!” – Carl Bildt i Rinkeby 5/2 1992

Tittar man på presskonferensen från Rinkeby i samband med Lasermannens härjningar, händelsen där Birgit Friggebo gick till historien som försök till allsångsledare när hon föreslog “we shall overcome”; visar den samma sak. Bisarra tal om “motsatsernas dynamik” med noll muskler och noll ledarskap att skapa trygghet och reda upp situationen, vilket förmodligen påtagligt kändes för människor som riskerade att få lasersikten på sig. Hur denna man kunde skickas ner till Bosnien i det blodigaste krig vi sett i Europa i modern tid är obegripligt, han kunde inte ens hålla ordning i sin egen bakgård; eftersom ledaregenskaperna saknades. Tyvärr saknade han självinsikten att tacka nej, vilket fick till följd av att hans passivitet bidrog till att möjliggöra folkmord.

Efter Balis kritik kring Bildts insats på Balkan ställde sig Sveriges fria medier helt på Balis sida, aldrig har uppslutningen varit så total. SVT gick till och med så långt som att två gånger lyfta frågan huruvida Bali kunde sitta kvar i riksdagen, hans enda brott var att han kritiserat Carl Bildt offentligt. Även Lena…