Barack Obama debuterar som nymarxist genom att börja spela raskortet i sin kritik mot Trump.

• av Ian Fernheden
• maj 17, 2020

Det var en uppenbart ny Barack Obama som spelat in en hälsning till alla avgångsklasser i USA, en ex-president som tidigare aldrig blandat in hudfärg i debatten eller försökt skapa offermentalitet hos grupper. Tvärtom var hans budskap inriktat på “Yes we can”, dvs. “alla”; men med tanke på Demokraternas mycket kraftiga nymarxistiska vänstergir tvingas han nu tänka om. Titta därför på Obamas nya film och jämför hans retorik med hur han lät som president, det är nämligen natt och dag; nu är det likt den yttersta vänstern bara olika minoritetsgrupper som ska känna sin offerstatus.

Den nymarxistiska tankefällan

När äldre marxister bygger hela sin retorik på att man som “arbetarklass” är förtryckt av den som äger företaget inser de flesta människor med kritisk tankeverksamhet att det är rent nonsens, därför har man bytt strategi och talar nu om hudfärg, läggning, klimatet, religion, genus eller coronavirus för att försöka få det att framstå att någon annan är orsaken för de problem man ser. Tanken är mycket giftig eftersom man lätt kan få för sig att så är fallet, det är mycket lätt att börja betrakta sig själv som ett offer för sin omvärld. Demokraterna har historiskt sett inte drivit denna socialistiska tankefälla, utan det är något som kommit de sista åren där personer som AOC, Ilhan Omar m.fl. blivit tongivande i partiet eftersom de kan spela ut sin minoritetskort. Obama har i grund och botten varit förskonad från dessa idéer, utan retoriskt har han pratat om hopp och förändring; inte om offermentalitet utifrån hudfärg. Hur genuin Obama varit i sin ambition att förändra saker kan också på goda grunder ifrågasättas, hur mycket change blev det?

Varför drabbas Amerikas svarta mer än vita?

När Obama påstår att amerikas svarta drabbas mer än vita i coronatider är det säkert ett sant påstående, vi ser ungefär samma utveckling i Sverige rörande de områden med hög andel invandrare. Man behöver inte vara någon Einstein för att förstå att i trångbodda områden ökar smittorna, eftersom man kanske bor tjugo personer i en tvårummare; liknande mönster finns säkert i USA också. Kanske umgås man närmare också rent kulturellt? Att någon drabbas mer behöver inte betyda att en grupp är mer förtryckt än någon annan, det kan helt enkelt bero på att man lever väldigt olika sociala liv; men med nymarxistisk retorik kan man mycket enkelt få människor att tro att man behandlas orättvist. Säger man dessutom emot så är man oftast rasist eller okänslig, eftersom man inte ser personen i sitt lidande (där dessa oftast tror på den politiska lögn de fått presenterad); likt Argan i Moliere:s pjäs “Den inbillade sjuke” blir dessa också mycket upprörda när de blir ifrågasatta.

Equality of Outcome (jämställdhet) vs. Equality of Opportunity (jämlikhet)

Rättvisan utgår nämligen från den socialistiska idén om jämställdhet, Equality of Outcome, där man ska utjämna utfallet exempelvis att man ska ha samma lön oavsett hur bra man gör sitt jobb (får man inte det så är man ett offer). Som läsare får du gärna fundera om det är rimligt att betala lön på endast ålder och inte efter kvalité på utfört arbete? Högertanken om Jämlikhet, Equality of Opportunity, handlar istället om att alla har samma chans att göra ett bra jobb och således få en bra lön, rättvisa utifrån lika möjligheter. Det tåls att säga att många som pratar om jämlikhet syftar på jämställdhet, de allra flesta politiker är idag inte tillräckligt skolade i ideologier; utan man har blivit politiker av ekonomiska skäl. Dessa tankesätt skiljer vänster och höger, eftersom vänstern (och numera Obama) sprider idén att man är orättvist behandlad endast pga. sin hudfärg; medans han själv är kanske det bästa exemplet på att han har fel. Han har nämligen tagit sig till landets högsta post och varit president, där hans valkampanj till stor del byggde på tanken om just Equality of Opportunity. Lyssnar man på dagens klipp är det väldigt tydligt att han bytt fot och utraderar egentligen allt renommé han tidigare gått till val på.

En annan viktig del i retoriken handlar om det “positiva” budskapet, där man varvar nymarxism med kärlek eller omtanke; och i Obamas fall flikar han in att han “tror han på” och är “stolt” samt “står bakom” studenterna. Han ger alltså känslan av att de ska instämma i hans retorik och tänka själva, där studenterna i praktiken ska svälja hans nymarxistiska budskap och han ska stå för tänkandet. Vilket också är den enda viktiga meningen som kopplas till studenterna, resten är nymarxistisk politik och retorik. Det är därför sorgligt att se Barack Obama sjunka till den här nivån eftersom han tidigare inte spelat ut the Black Card under sin tid som president. Snarare har det varit tydligt att han lyft fram och hyllat svart kultur, inte framställt svarta människor som offer för den vita mannen; vilket nu blir fallet i denna valrörelse där Joe Biden (D) går till val på att dela upp människor i minoriteter genom att skapa splittring.

Fördjupning i the Black card

Fördjupning 2 kring Nymarxism av Psykologiprofessor Jordan B Peterson

Det var en uppenbart ny Barack Obama som spelat in en hälsning till alla avgångsklasser i USA, en ex-president som tidigare aldrig blandat in hudfärg i debatten eller försökt skapa offermentalitet hos grupper. Tvärtom var hans budskap inriktat på “Yes we can”, dvs. “alla”; men med tanke på Demokraternas mycket kraftiga nymarxistiska vänstergir tvingas han…