I Sverige vill hela 8 av 9 partier (alla utom SD) straffa de länder som inte tar emot flyktingar, man tar sig alltså rätten att diktera för andra länder hur de ska bedriva sin migrationspolitik; annars ska de få sänkta EU-bidrag. Hela tanken med att vara demokrat handlar om att folket och inte politiker ska bestämma, det ska kännas att makten ligger hos folket; i Sverige är det sannolikt mycket få som känner att regeringen är demokratisk förankrad hos svenska folket. Politikerna utgör vår tids adel, och kungen har istället blivit den symbol människor känner förtroende för; vilket är tydligt när han styr i Svenska akademien eller berövar Janne-Kladd sin nordstjärna. I demokratisk kontext ligger Ungerns, Polens, Tjeckiens och Slovakiens (de s.k. Visegrad/V4-länderna) migrationspolitik helt i linje med vad en majoritet av deras medborgare tycker; dvs. de är i mycket hög grad liberala demokratier.

…men vad innebär egentligen liberalism?

Hela poängen med denna ideologi handlade om att flytta makten nära folket istället för staten, därför skulle medborgarna ha vissa friheter som att kunna uttrycka sina åsikter. Ordet liberty (frihet) är sprunget ur liberalismen, vilket hörs på det amerikanska ordet men inte det svenska. USA grundades på dessa värderingar, Thomas Jefferson skrev i konstitutionen “All men are created equal”; vilket syftar till att ingen är mer värd än någon annan. Själva tanken med jämlikhet handlar om att två personer med samma friheter debatterar och når bästa uppgörelse för båda parter (ej att förväxlas med jämställdhet som handlar om att du är dum för du har en finare bil än mig, en socialistisk tanke som dödat många gånger fler människor än Digerdöden). Här kommer nationalstaten in, nationalstaten är nämligen arenan att kunna utöva demokrati. Liberalism och jämlikhet innebär inte att man demoniserar en motståndare genom att brunsmeta vederbörande eller stämpla någon som rasist, det är ett auktoritärt förfarande eftersom man helt plötsligt säger att min åsikt är mycket mer värd än din. Vi kan därför dra slutsatsen att ett stort antal av våra svenska partier inte är liberalt utan auktoritärt förankrade, eftersom dessa står inte upp för jämlikheten att en sverigedemokratisk röst är värd lika mycket som en socialdemokratisk.

… men Björklund och Lööf är ju liberaler?

Tittar man vilka förslag de driver är det tydligt att man gärna vill flytta mer makt till EU, dvs. i helt motsatt riktning jämfört med den ideologi man påstår sig tillhöra. Liberalernas avpolletterade kandidat Cecilia Wikström träffade först den ej valde men inflytelserika George Soros och veckan därpå jublade hon på Twitter att “Liberalerna” var för en federal EU-regering. I frågor som tryck- eller yttrandefrihet är det tydligt att de röstat för inskränkningar, man kallar det för “ta ansvar” istället för att som de facto liberal försvara individens friheter. Man visar på område efter område att man är auktoritära istället för liberala, undantaget att man tycks vilja avreglera marknader.

Fredrick Federley (C) vs. Peter Lundgren (SD) i grenen demokrati

När Federley vill straffa EU-länder (V4-länderna) som inte tar emot flyktingar tycker han att byråkrater och politiker i Bryssel ska bestämma över ett enskilt lands migrationspolitik. Den sortens förfarande är det vi normalt sett förknippar med diktaturer, dvs. att någon som vi inte genom val kan påverka åt något håll får exekutiv makt att bestämma över oss. Här infinner sig en intressant fråga, hur kunde exempelvis det ungerska eller svenska folket kunna veta att en röst för att gå med i EU innebär att man måste tillåta massmigration från tredje världen och att personer som Hans Dahlgren (S) (som diskuterade samma sak i TV imorse) eller Fredrick Federley (C) är den som ska bestämma över Ungerns gränspolitik; annars ska man straffas ekonomiskt? När Peter Lundgren istället framhåller dessa länders rätt till självbestämmande porträtteras det som en kontroversiell åsikt eftersom 8 av 9 partier vill straffa länder som Ungern. Vilken slutsats kan vi då dra?

Det första är att Sverige har ett parti som uppenbart står upp för demokrati mot andra länder, eftersom man vill att deras folk ska kunna bestämma själva. För det andra kan man också säga att i klassisk ideologisk mening än Sverigedemokraterna också de riktiga liberalerna eftersom de i fråga efter fråga står upp för yttrandefriheten samtidigt som de värnar nationalstatens intressen och säger sig vilja diskutera med andra. Med det sagt kan man tycka vad som helst om Sverigedemokraternas migrationspolitik, man kan vara positiv eller man kan vilja ha mer öppna gränser; men att påstå att de inte är demokrater eller fascister… när det är anklagaren (V, S, MP, C, L, M och KD) som går till val på auktoritär ideologi och den anklagade (SD) som försvarar demokrati… då är det tydligt att Sverige har mycket läskiga krafter i maktens korridorer.

Leave a Reply

Kommentera utan Facebook

  Subscribe  
Notify of