Är det okej att ställa grupp mot grupp när sossarna nu gör det?

Vi är nog många som fått mycket kritik av socialdemokrater genom åren eftersom vi ställt grupp mot grupp, eftersom de påstått att det säger något om vår människosyn. För alla som någon gång gjort en budget är det här fullständigt naturligt att tänka rationellt, antingen inhandlar vi det ena eller det andra; vi intervenerar inte av politiskt korrekta skäl att det är fel att resonera på det viset. Tyvärr fungerar inte politiken så, och det faktum att nuvarande och tidigare regering har enorma kostnader för migration och integration har man inte velat prata om. Istället har man varit bedräglig och uttalat att man går med vinst på den förda politiken, trots att flera nationalekonomer kunnat peka på motsatsen. När nu socialdemokratin själva börjar ställa grupp mot grupp, tåls det att fråga huruvida det här med människosyn överhuvudtaget varit relevant eller ett retoriskt sätt att förtrycka de människor som utmanat socialdemokratins maktapparat?


Lex Morgan Johansson, justitieminister
Hade Morgan Johansson (S) hetat Morgan Ekeroth (SD) är det inte helt otroligt att tidningarna skrivit ungefär så här:
När Morgan Johansson på ett sånt tydligt sätt ställer gratis kollektivtrafik för unga skåningar med att det möjliggjorts tack vare begränsad invandringspolitik säger det allt om hans värdegrund. Hur kan man ha hjärta att prioritera tågtrafik när en massa “barn” kommit till Sverige och som nu ska utvisas? osv. etc.
Sedan hade man på sedvanligt manér lyft fram någon som med renomé som Alice Bah Kuhnke eller Alexandra Pascalidou som sagt något i stil med:
Jag tar avstånd från din rasism och ni (vita) män, eftersom vi feminister och samhället tjänar på att dessa människor kommer hit; det blir en tillgång på sikt.

Lex Magdalena Andersson, finansminister
För två dagar sedan skrev finansministern en artikel i DN där hon angav barnfattigdom som ett skäl för stramare migrationspolitik, något som definitivt inte gått obemärkt förbi om hon hetat Magdalena Jomshof (SD). Genast hade argumentet “det handlar om barn” kommit upp och att man ställt “grupp mot grupp”, istället är det helt tyst när finansministern rättfärdigar stram migrationspolitik för att bekämpa den s.k. barnfattigdomen; hur står det egentligen till med graden av hyckleri i det här landet?

Det s.k. “oberoende” public service
En intressant diskussion som speglar samhället i stort uppstod häromdagen i Aktuellt där en nationalekonom intervjuades kring en rapport han skrivit där han menar på att nettokostnaden per invandrare är 74 000 kr per person och år. Vad siffran säger är att lägger man ihop alla (dvs. totala antalet migranter) som har arbetar och de som går på bidrag, (studerar SFI etc.) så backar statskassan med detta belopp per år per genomsnitts invandrare. Multiplicerar man det sedan med antalet migranter (2015 var de 1,6 miljoner) ger det alltså en fingervisning om gigantiska belopp; ca: 118 miljarder per år i genomsnitts total nettokostnad (se inte denna siffra som någon sanning utan som ett räkneexempel kära läsare).  SVT:s reporter försöker då bemöta hans uträkning med en form av religiös tro med mantrat att “vi tjänar på invandring” (något som alltså rapporten motbevisar). Samma scen skulle kunna hämtas från astronomen Galileo Galilei som blev ställd inför inkvisitionen (religiös domstol) efter att ha kommit med det mycket uppmärksammade påståendet att jorden skulle kretsa runt solen istället för solen runt jorden, efter sina beräkningar av himlakroppar. Inkvisitionen som senare dömde honom till livstids husarrest kunde enkelt plocka upp sina läroböcker (likt SVT:s inövade politiska mantran) där det tydligt framgick att solen snurrade runt jorden, och kunde därför döma honom till livstids husarrest; utan att behöva bemöta honom i sak. När ekonomen sedermera får frågan om han vilka konsekvenser rapporten får i debatten, tåls det att fråga hur huruvida det är en relevant frågeställning; då fakta alltid är viktigt att ha på bordet i kontroversiella frågor oavsett det om himlakroppar eller migrationskostnader.

En annan siffra som är intressant att ta reda på är exempelvis vad en person som inte arbetar kostar per år? 74 000 handlar alltså om nettot totalt sett och säger ingenting vilka faktiska kostnader det offentliga har för logi, sfi, bidrag osv. (eftersom den vägs upp av de som invandrat och arbetar). Den diskussionen hade varit väldigt relevant eftersom fallet Esma lyfts fram som något positivt i en debatt av statsministern, och hon gått hela 16 år utan arbete och lyft bidrag för sig själv och fem barn. Man behöver inte vara ekonom för att förstå att det handlar om väldigt mycket pengar, som dessutom hade kunnat spenderats på pensionärer eller sjukvårdens löner.

Ekonomi handlar om att vara rationell, antingen placerar vi pengar här eller där; och Sverige satsar just nu en mycket stor del av sitt reformutrymme på migration och integration. Det är inte rasism att tycka det är fel, utan åsikten är lika naturlig som att tycka att dessa satsningar är rimliga. Istället bör kritiken riktas mot de som inte klarar av att argumentera i sak för sina påståenden, eller skadar sakliga diskussioner med känsloargument som saknar relevans; det fria ordet är värt att försvara. Det gör man bäst genom att kritisera de som sätter sig över det, oavsett om det är SVT eller någon politiker som inte förstår bättre.

Vi är nog många som fått mycket kritik av socialdemokrater genom åren eftersom vi ställt grupp mot grupp, eftersom de påstått att det säger något om vår människosyn. För alla som någon gång gjort en budget är det här fullständigt naturligt att tänka rationellt, antingen inhandlar vi det ena eller det andra; vi intervenerar inte…

Kommentarer

Kommentera utan Facebook