Nuförtiden behöver man ingen spåkula när det kommer till svensk skattepolitik, är det något man kan vara bergsäker på är det att man vet att vänsterns våta dröm är att höja skatten. Tyvärr frågar inte deras väljare vad man får för pengarna, vilket borde vara en naturlig tanke eftersom man som skattebetalare ger bort en del av sin förvärvade frihet till den politiska klassen. Samtidigt hör vi ständigt att marginalerna är små, där ingen tycks fråga sig hur det kan vara möjligt när vi redan idag har landets högsta skatter? Där mönstret är uppenbart, många tjänster som uppstår i den offentliga sektorn existerar inte när det kommer till vanliga vinstdrivande företag. Där ställer man nämligen nytta mot kostnad, vilket inte sker när det kommer till vänsterpolitik där varje kostnadsökning istället är en ”viktig satsning”; men vad får vi för pengarna?

Samhället “satsar” på s.k. hållbarhet och kommunikation

En intressant politisk förändring de senaste tjugo åren är den stora skattemängd som plöjs ner i hållbarhetschefer (vår tids politiska kommissarier), där deras funktion många gånger kan ifrågasättas utifrån samhällsnytta. Många gånger handlar det om att man vill ”undvika ett slit och släng-samhälle”, där man samtidigt ska komma ihåg att konsumtionen i samhället gör att vanligt folk har råd att sätta mat på bordet. Men istället för att vi köper billigt upphandlade produkter av helt ok kvalité, tvingas vi idag köpa dyrare produkter där vi dessutom får overheadkostnader kring alla som ska syssla med hållbarhet. Nyttan som tillkommer arbetarrörelsen när arbetsefterfrågan minskar, och skattebördan ökar är helt obefintlig, och den kommunala medarbetare som kan äta en ekologisk banan med LO-utfärdad s.k. “Fairtraide-stämpel” märker inte heller någon skillnad. Så who benefits?

Markus Allard på RIKS för en intressant diskussion

Varför måste staten bli bäst på kommunikation?

I dagarna ringde Markus Allard på RIKS runt till några kommunikationsdirektörer runt om i landet och frågade vad de arbetade med, där ingen tycktes ha tid att svara på hans tämligen enkla fråga. Fenomenet är knappast unikt, utan väldigt slående när man idag ifrågasätter makthavare. Tystnaden har blivit det nya normala. Men när vi idag tar skattepengar från faktisk politik som mer sjuksängar, skolpengar eller kanoner, och plöjer ner i kommunikation är det knappast något som kommer skattebetalarna till nytta. Snarare är det väldigt obekvämt att ställa frågan hur många annonsträffar annonsen fick och vad de kostade per styck? Lägg sedan till kostnaden för annonsproduktionen och marknadsavdelningen. Samma fråga kan exempelvis ställas med dyra ”fantastiska” datorsystem, som ökar både administrationsbördan (dvs. flyttar personalen från sitt huvuduppdrag) och behovet av en stor IT-personal. Who benefits?

Ökad skatt ger inte mer samhällsnytta

Om man inte tycker nya datorsystem, mer kommunikation eller s.k. hållbarhet eller annat värdegrundsarbete är fantastiskt, så borde varje politikers uppgift vara att se kritiskt på sådant som inte tillför samhällsnytta. När vänsterpartierna i Skåne vill höja med 30 öre (MP) 33 öre (S) och extrema 70 öre (V), samtidigt som de ser staten svälla utan ökad samhällsnytta för medborgarna; måste åtminstone undertecknad SD-politiker fråga dig som vänsterväljare varför du röstar för denna politik? Må hända att vänstern talar om fler händer i vården, sjuksängar m.m. men när allt kostar mer pengar; hur mycket av deras skattepolitik blir konkret politik? Lösningen för en högre samhällsnytta handlar inte om att öka skatten och göra folket mer fattiga och beroende av staten, utan att lägga ner funktioner som inte skapar välfärdsnytta. När elpriserna stigit är det tydligt att hushållen behöver öka sin likviditet, alltså få mer pengar i plånboken istället för mindre. Det är inte medborgarnas fel att det offentliga kandiderar i grenen Lyxfällan.

Skattebasen är nämligen inte oändlig utan det finns gränser när personer väljer att flytta, det kan gälla skattesatsen mellan två församlingar till så väl kommuner eller landsgränser. Det är inte konstigare än den hyresgäst som byter hyresvärd för att man höjer hyran och kan hitta mer prisvärt på andra sidan gatan, människan är nämligen rationell om man själv håller i plånboken. Men är det andra människors pengar finns det idag inga gränser där en dörr kan kosta 1 miljon eller ett par stödstrumpor för närmare 10 000 kr. Vilket är den väsentliga skillnaden mellan vinstdrivande företag och offentlig verksamhet, dessa tillsätter inte påhittade jobb av politisk karriär eftersom man vill göra vinst (vilket inte är en girig utan rationell tanke). Utvärdera därför politiker i hur man tar ansvar för ekonomi, istället för den som snabbast sätter sprätt på kapitalet eller har högt skattehöjning. Höjda skattehöjningar ökar nämligen inte välfärden utan dränerar den.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook