Som vanligt när det kommer till politik måste man förstå att den bärande idén är makt, åtminstone desto högre upp man kommer i ett parti. Något som kanske låter simpelt, men ett parti som inte eftersträvar makt eller inflytande finns det i teorin ingen anledning att rösta på. Det förstår Annie Lööf och Centerpartiet, eftersom SD är just det parti som hotar hela hennes inflytande. Politiskt sett är det t.o.m. troligt att en högerregering skulle harmonisera mycket bättre med Centerpartiets både väljare och politik, men eftersom inflytandet skulle vara mycket begränsat tycker man därför Socialdemokraterna känns mer ”spännande”. För att därför förstå maktspelet, måste man titta på hur regeringsformen fungerar när det kommer till hur man utser en regering och hur denne får igenom sin budget; något Centerpartiet garanterat gjort – men aldrig kommunicerat till väljarna.
Att utse en regering
För att lyckas bli statsminister i Sverige får du inte ha en majoritet mot dig, du behöver alltså inte ha en majoritet som trycker på ja-knappen; du kan t.o.m. bli statsminister utan en enda ja-röst. Så länge inte hälften av 349 ledamöter trycker nej. Om det nu väger till högerns fördel efter valet och alla befintliga partier kommer in, innebär det att Ulf Kristersson kommer kunna bli statsminister om M+KD+SD och L släpper fram en sådan regering. I den bästa av världar behövs inte C, men skulle högerpartierna inte få egen majoritet så krävs alltså även C; vilket varit fallet under mandatperioderna 2014-2022. Men bara för att man utser en statsminister, betyder inte det att man kan få inflytande för sin politik och det är nu det blir intressant utifrån Centerpartiets synvinkel.
Att få igenom sin budget i riksdagen
När det kommer till att rösta igenom en budget (där finansieringen till förslagen ligger) skiljer sig spelreglerna mot hur man utser en statsminister, det krävs endast relativ majoritet. Det betyder att man inte måste nå 50 % av rösterna utan endast ha det förslag som får flest röster, vilket beror på att Sverige ska kunna styras lättare i minoritet. Det faktum att SD+M+KD+L samlar 49,3 % av mandaten i senaste Novus gör att Lööf behövs alltså för att en sådan regering ska kunna tillträda. När den väl gjort det kommer SD+M+KD+L:s budget sannolikt gå igenom (utan att Centerpartiet får inflytande) eftersom det är svårt att övriga partier V+MP+S+C skulle kunna enas om ett budgetförslag som dessa skulle acceptera och stödja. Centerpartiets röster skulle alltså sannolikt inte behövas för att få igenom budgeten, dvs. deras förhandlingsutrymme skulle vara i praktiken obefintligt.
Centerpartiets inflytande på en S-regering är större
Lööf kan alltså bara tycka till om vem som kan bli statsminister, för att sedan tvingas stå för varje beslut en sådan regering fattar (dvs. sakna handbroms/veto). När mandatfördelningen förändrats sedan Alliansregerings andra mandatperiod 2010-2014 och SD var små, är SD idag på 20 % en förutsättning för att få till en högermajoritet. Centern har då dragit slutsatsen att livbåten för tre-fyra partier på högersidan är fullsatt. Deras enda möjlighet till sakligt inflytande ligger alltså idag att slå sig ner i Socialdemokraternas läckande livbåt, även om de inte gillar Dadgostar (V) och de två språkrören i Miljöpartiet. Sannolikt har också M+KD insett att SD harmoniserar mycket mer med deras politik, vilket gjort att Lööfs möjlighet att ersätta Åkesson i livbåten är mycket begränsad även på det rent sakliga planet.