Vardagsproblematik som drabbar oss alla!

Fornuft_ingress1Vaknade i morse som man oftast brukar göra, men inte tack vare att väckarklockan i mobilen ringde. Det var mina automatiska rullgardiner som på pricken drogs upp kl 7. Yrvaket gnuggade jag mig i ögonen och försökte fokusera på min telefon. Jaha, stendöd. Den där förbannade laddningssladden glappar och telefonen var urladdad. Alltså, tillverkar man idag endast sladdar med glapp samt batterier som varar lika länge som tiden då Dan Eliasson säger något vettigt?

Trevar därefter med händerna framför mig mot badrummet för att ta min härliga månadsdusch… PANG. AJ! Där var den! ÄN en gång… den där förbaskade dörrlisten från Byggmax som egentligen inte borde få heta dörrlist. Just detta måndagsexemplar som jag kommit över borde istället kallas för ”Magnetisk dörrlist som attraherar små oskyldiga lilltår”. Ja, det är faktiskt synd om dessa små försvarslösa utväxter som vi alla har på våra fötter. Varför ska alltid de bli drabbade?

Efter några väl valda och barnförbjudna ord, kändes det bättre rent psykologiskt. Duschen var skön, men munstycket är dessvärre rejält förkalkat. Strålen kan beskrivas i likhet med en ungkarl som precis är hemkommen från en blöt krogrunda och som försöker att ståendes träffa rätt i toalettstolen. Det fungerar ju inte, det vet vi väl alla? Det är lättare att få 8 rätt på Lotto, även om man teoretiskt max kan få 7 rätt. Nåja, trots denna hemska fadäs fick jag ändå några droppar på mig. Det blir i alla fall att inhandla ett nytt munstycke under dagen.

En kopp kaffe på detta så kände jag mig nästan som en människa igen, absolut inte levande, men en kopp kaffe brukar ju väcka alla till liv har jag läst i en bok utan vetenskapliga belägg. Just det, knäckebröden är slut. Får inte glömma att inhandla även dessa.

Efter många om och men, blev det till sist lunchrast på jobbet. Denna går jag alltid tillsammans med en härlig kollega. Men hallå? Redan då känner man sig som en boll i ett utflippat flipperspel. Går folk verkligen så långsamt eller är det som så att man själv går alldeles för fort? Man får ju för bövelen titta 10 meter framför sig bara för att parera rätt för att inte krocka med personer. De verkar ju knappast ens ha styrfart!? Dessutom, innan man kommer in i stadens galleria…ja, då får man minsann akta sig för alla som agerar vägblock. Jo, det är sant! De står ju alla där och samtalar mitt i entrén och anser att detta är ok! Tanken att gå åt sidan verkar vara helt frånvarande… *slukar en burk pulsnedsättande tabletter* Pust… nu känns det lite bättre, det kanske bara är jag som överreagerar lite? Det blev i alla fall en tur i mataffären till sist.

Jag kom att tänka på den gången jag faktiskt skulle plocka ut kontanter från en bankomat. Vi svenskar är otroligt tålmodiga och borde skrivas in i någon hjältebok som behandlar hur man står i kö med ett falskt leende utan att i sig yttra hur man i sig egentligen tänker och känner. Men seriöst? När folk plockar ut kontanter från en automat, finns det beteenden att störa sig på. Vad finns det för vinning att stå kvar på samma plats och långsamt betrakta sitt kvitto, efter man tagit ut sina pengar; för att därefter än mer långsamt stoppa ner sakerna i plånboken utan att röra sig ur fläcken? Ta dina saker, gå åt sidan och släpp fram oss som står efter dig i kön. Eller är du så pass egocentrisk att du inte alls tänker på att vi andra faktiskt också existerar?

Arbetsdagen är till sin ända och jag tar mig mot stadsbussen som faktiskt stannar nära mitt eget hem, vilket ofta är väldigt praktiskt och bra. Tyvärr är bussarna oftast försenade. När man dessutom har lite mer bråttom hem,  ska det självklart också ske ett förarbyte i bussen som drar ut på tiden än mer. Man tittar in via dörren vid fronten av bussen och ser hur förarna utbyter skratt, kommentarer osv. Skit i det tänker jag, ni är ju redan försenade. Släpp in oss för bövelen! Har ni förresten noterat att stadsbussförare sällan använder bälte? Nåja, bara en parentes vid sidan om. Låter jag väldigt bitter? Bra!

När man sedan väl blir insläppt känns det skönt, då är man snart hemma. Själv sätter jag aldrig min väska på sätet bredvid mig, men noterar vissa som så alltid gör. Fult och fy på er. Detta är en markering att ni inte önskar att någon annan att sätta sig bredvid er, ni bör lära er lite mer hyfs. Därefter tittar jag åt höger och plockar fram min telefon ur väskan. Lite dötid på Facebook eller nyhetssajter är alltid intressant. MEN…samtidigt drar jag mig för att ta upp telefonen. Folk kan ju i dagsläget tro att jag då istället spelar Pokémon. Man får försöka hitta en balans, eller lite diskret hålla telefonen så att ingen ser att man använder den. Vem vet, man kanske är vid ett så kallat Pokéstop? Tur att jag har som vana att sätta mig långt bak i bussen, då kan ingen se över min axel. Tyvärr är det också ofta där som de mest högljudda småglinen sitter och skriker högt och testar sina ringsignaler. Eller vänta? Det var kanske för några år sedan? Jag hänger kanske inte riktigt med.

Ja, så kan en dag se ut. Så skönt att komma inom sina egna dörrar och pusta ut. Med en stor pust av lättnad lägger jag ifrån mig min väska och tar fram påsen från mataffären.
….visst fan, var fan blev nu mina knäckebröd och det nya duschmunstycket av?

Som ni kanske förstår har inte allt detta skett på en och samma dag. Jag sammanfattade däremot allt lite kort, för det finns faktiskt en poäng inom det hela.
Det går att reta sig på saker som man ibland glömmer och det går att irritera sig på folk som är mer långsamma. Jag gör så fortfarande, det ska jag erkänna. Vem av oss älskar exempelvis de som tar upp tid i köer i mataffären? De som står med kuponger och som gör allt än mer långsamt? Ibland undrar man om vissa var de som uppfann stillbilden. Vi alla har bytt kö i tron om att det ska gå snabbare för en själv. Nej nej! Det där fungerar aldrig. Det är inskrivet i de så kallade naturlagarna.

Är däremot allt så himla hemskt? Om jag personligen tänker tanken ”Om inte den människan varit mer långsam så hade kanske jag hamnat i en annan situation framöver och skadat mig i en olycka i bil.” Ja, men detta är faktiskt en fullkomligt logisk tanke, det KAN ju faktiskt vara så (och tvärtom givetvis). Men det är i slutändan ens egen inställning till saker som påverkar en mest. Vill jag se det negativa eller istället se det positiva? Ovan skrivna ”problem” bör betraktas som i-landsproblem. Alla skapar vi våra ”problem” efter våra individuella erfarenheter, samtidigt ser vi framåt efter egen rådande situation. Har man en delad lägenhet med någon annan, kanske man önskar att ha en egen? Har man en egen lägenhet, önskar man sig kanske en större? Om man även detta har, så önskar man sig att äga ett hus? Osv osv. Poängen är att man ofta utgår från just sin egen situation.

Ibland bör man kanske vara nöjd, men det är inte fel att skrika efter mer heller. Det är nämligen så utveckling i sig generellt fungerar. Skulle vi inte inneha denna tanke, skulle allt stagnera. Om vi redan vore nöjda med allt skulle inte fler initiativ för utveckling göras. Så, det är kanske ändå positivt att reta sig på saker ibland? Sunt förnuft bör räcka en lång väg, inte sant?

Vaknade i morse som man oftast brukar göra, men inte tack vare att väckarklockan i mobilen ringde. Det var mina automatiska rullgardiner som på pricken drogs upp kl 7. Yrvaket gnuggade jag mig i ögonen och försökte fokusera på min telefon. Jaha, stendöd. Den där förbannade laddningssladden glappar och telefonen var urladdad. Alltså, tillverkar man…

Kommentarer

Kommentera utan Facebook