Livet har blivit en scen där kulisserna byggs med hjälp av sociala plattformar!

På alla scener framförs olika uppträdanden av skådespelare, vissa har gått igenom väldigt tuffa utbildningar, andra verkar ha haft en medfödd talang som man finslipat på under åren. Vissa har också talangen att lära sig utantill, emedan andra måste lita på sufflören, vars ansikte sticker upp ur en låda på scenen; ett ansikte endast skådespelarna kan se – inte publiken. Skådespelare eller andra artister behöver inte ha akademiska betyg i matematik eller annan – för samhällsbyggandet – viktig kunskap, man behöver ”bara” vara fantastiskt duktig på att framföra uppförandet… med eller utan sufflör.

Är vi ”vanliga” människor annorlunda än skådespelare?

– Nej, vi sätter på oss ”uniformen” när vi går till jobbet, oavsett om det är mjukiskläder, dräkt eller slips med kavaj. Dessutom har vi nu friheten att skapa våra egna kulisser via selfies från eller varför inte på något exotiskt? Vi skapar t.o.m. vår egen publik, något som i FB sammanhang kallas ”vänner”. Så skapar vi ”vår” värld, där verkligheten saknar relevans, där vår uppfattning av verkligheten istället styr oss…..eller som man också kan säga,

Stämmer inte verkligheten ihop med (den egna) kartan, så gäller kartan!

För oss vanliga medborgare… eller kanske skulle det heta medskådespelare om man skall vara politiskt korrekt, är det bara att spela den rollen man vill spela och hoppas att den ger evig lycka. Men… när det gäller “influensers”, och då pratar jag inte om kvinnliga s.k. “influensers” som har Kajsa Ankas läppar som förebild eller manliga motsvarigheter som satsar allt på att täcka huden i bläck – även om just dessa två typer väldigt ofta hittar varandra och lycka och harmoni uppstår, vilket är kanon.

Nej – när det gäller riktiga influensers som politiker, journalister, företagsledare och andra inflytelserika personer, då börjar skådespeleriet bli ett problem för samhällsbyggandet.

Våra makthavare/politiker har väldigt mycket gemensamt med skådespelare/artister. De har också sufflörer, fast i officiella sammanhang kallas dessa för ”pressekreterare”, och får i många fall ta över skådespeleriet om ”strategerna” (regissörer på teaterspråk) bedömer ”rollen” för svår för rollinnehavaren. Detta trots att många beslutsfattare har medietränats, vilket kan jämföras med att man gått en ”termin” på Teaterhögskolan.

Vi i ”publiken” har väldigt svårt att bedöma om det som sägs och skrivs från de tre “nationalscenerna”, SVT-Aktuellt/Rapport, Bonnier– DN/Expressen, Schibsted– SvD/Aftonbladet är baserat på ”kartritande”, istället för faktabaserad verklighetsbeskrivning.

Bygger det på ”klipp o klistra” från andra ”teatrar”, eller finns det någon form av riktig fakta/kunskap bakom framförandet? Det enda vi i publiken verkligen vet, är att det helt saknas det som kallas för ägaransvar, för där har alla ägarna varit tydliga med att man inte lägger sig i vad som framförs på scenen, och vilka konsekvenser det får.

Vad vi däremot vet är att ingen av ”nationalscenerna” skulle överleva fem minuter om inte vi skattebetalare tillsammans med marknadsavdelningarna för bil/båt/hus/casino-företagen finansierade deras tjänster, vilket innebär att vi uppenbart betalar onödigt mycket för deras produkter som många sannolikt inte längre heller efterfrågar.

”Pjäserna” som spelas upp för oss är inget vi frivilligt skulle betala för att titta på …..även om ”skådespelarna” tror motsatsen. Hur vore det om vi kunde hitta en ny ”regissör”, som sparkade hälften av skådespelarna, hälften av administratörerna, dubblerade antalet scenarbetare och kulissbyggare, och såg till att det blev fler och mindre teatrar?

Glöm inte att rösta med fötterna, prova nya ”tankar” och håll avståndet!

Snart är det sommar, hälsar

Pilot Emeritus

0 0 rösta
Article Rating

Kommentera utan Facebook

0 Comments
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer