Är det fel att uppmuntra folk att inte vara rädda utan starka mot Coronaviruset?
Det råder ett medialt krig mot Donald Trump, oavsett vad han gör blir människor (läs media) numera “bestörta”. Att ingjuta hopp i människor anses vara hemskt, att trots att man själv bär på en dödlig smitta försöka sprida en bild av att vi klarar det här; är numera extremt enligt vänsterlogiken. Vi ser idag samma utveckling där man lättvindigt kritiserar presidenten eftersom han tonade ner riskerna i det tidiga skedet, samtidigt som han före alla andra stängde ner både trafiken mot Kina för att sedan stoppa Europa-flygningarna; för att då bli rasistanklagad av Joe Biden och hans gelikar. Oavsett vad man gör är det under en valrörelse aldrig bra, utan medierna spinner allt negativt. Att Trump spekulerar om han är immun blir därför mycket oansvarigt när “expertväldet” kopplas in.
Vad vill vi egentligen ha för typ av ledarskap?
Vill vi ha politiska ledare som viker ner sig för vad journalister anser att man ska göra, eller vill vi ha ledare som leder? När media idag fylls av artiklar om en Donald som plågas av dödsångest, samtidigt som han själv förmedlar en bild om en ledare som leder även från ett sjukhus; tåls det att fråga vad som pågår? En journalist representerar sin tidning och sina ägare, i fallet med Washington post ägs den helt Jeff Bezos som också äger Amazon; en tidning vars påståenden idag utgör “fakta” när public service ofta refererar till dem. President Trump å sin sida arbetar för folket och USA, praktiskt taget hela hans ämbetsperiod har hans fokus legat på att sätta de svagaste grupperna i arbete; han har satt kniven mot strupen på alla företag att plocka hem sin produktion till USA istället för låglöneländer. Det har gjort honom oerhört populär bland amerikanska arbetare, han bedriver nämligen arbetarvänlig politik utifrån ett högerperspektiv.
Hur skulle Trump ha kunnat ta sig från och tillsjukhuset?
Just nu sprider också den amerikanska vänstern att Trump riskerat livet på alla när han åkt runt sjukhuset för att vinka till sina anhängare och ingjuta hopp. Konstigt nog fördes inte samma resonemang när han transporterades till och från Vita huset till sjukhuset, utan när han istället mitt i en valrörelse försöker sända en positiv signal till sina väljare och sitt folk. Som vanligt är det anonyma källor från administrationen eller secret service som utgör basen för kritiken, där man tycker presidenten ska stanna på sjukhuset… trots att han inte haft feber på 72 timmar. Hur många andra patienter stannar på sjukhuset trots att man inte längre har aktiva symptom? Är det troligt att Trump fått göra en drive-by om han inte varit tillräckligt pigg?
Kan det vara så att det finns två sidor av ett mynt? Att allt inte alltid är som den vinkel media och det Demokratiska partiet väljer? När politiker uttrycker sin bestörtning så handlar det om positionering och att man deltar i ett spel, snarare än att man faktiskt är så ”bestört” som man säger. Kan politiker idag missförstå och feltolka så gör man alltid det, väldigt få intar en förlåtande eller förklarande inställning utan man försöker på alla sätt misskreditera sin motståndare; tom. när man drabbats av en allvarlig sjukdom. Istället för att bedriva en politisk diskussion om vems argument som är bäst, ser vi en kultur i USA men även i Sverige där man går på personangrepp eller försöker visa upp att någon saknar omdöme. Jimmie Åkesson blir paria för att någon ”SD-topp” eller ett ”framtidsnamn” (alla blir toppar eller framtidsnamn i kriser) i en kommun sa något osmakligt, istället för att diskutera vad partiet jmf. med andra partier går till val på.
Vill vi ha politiker som får oss att vara rädda eller vill vi ha politiker som ingjuter hopp, ledare vars handlingar sedan dag ett handlat om de stora massorna istället för olika särintressen? Vad är alternativet? Bedriva en valrörelse från sin källare som Joe Biden, och bara svara på frågor man fått på förhand genom att läsa svaret i en telepromter? Är det den typen av ledarskap som efterfrågas 2020 eller är det någon som åtminstone försöker leda, svara på journalisters frågor även om man uppenbart har media mot sig?
Det råder ett medialt krig mot Donald Trump, oavsett vad han gör blir människor (läs media) numera “bestörta”. Att ingjuta hopp i människor anses vara hemskt, att trots att man själv bär på en dödlig smitta försöka sprida en bild av att vi klarar det här; är numera extremt enligt vänsterlogiken. Vi ser idag samma…
Bra skrivet och mycket trevligt att få läsa sunt förnuft istället för sjukt snedvridna åsikter från MSM!