Varför backar inte Moderaterna upp Ann Heberlein? Var finns ryggraden?

Orginalfoto: Frankie Fouganthin
Spread our love
  • 1.2K
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Under dagarna har ett drev rasat i Sverige där etikdoktorn, författarinnan och moderate riksdagskandidaten Ann Heberlein råkat väldigt illa ut eftersom tidningen Expo utmålat henne, hennes man och Ledarsidornas chefredaktör Johan Westerholm som nya personer som sprider nazistisk propaganda. Allt handlar om en s.k. meme (internetfenomen) som Heberleins make delat i sociala medier föreställande en bild på feministiskt initiativs partiledning, där det står “Vi ska till F!inspång”. Vad som inte framgår på bilden är att den skapats av radikala element och att Finspång är den plats dessa fiktivt tänker sig att upprätta en “folktribunal” likt krigsförbrytartribunalen i Nürnberg 1946 och hänga politiska motståndare.  För alla som inte läser radikala tidskrifter är det i princip omöjligt att förstå vad bildens budskap är, istället är det mycket lätt att tro att bilden istället gör humor på att Finspång börjar med Fi; vilket är förkortningen för Feministiskt initiativ.

Ledarsidorna.se
Alla som läser Ledarsidorna.se vet att det är en fristående tidskrift som diskuterar svåra frågor på ett oerhört sakligt sätt, chefredaktören Westerholm som är känd socialdemokrat är en av få som vågar diskutera interna problem på ett pragmatiskt och rakryggat sätt. Han är den socialdemokrat som inte försvarar rena dumheter bara för att partilinjen kräver det, utan istället på ett mycket allmänbildande, respektfullt och sakligt sätt skriver intelligenta artiklar där han ger förslag på hur olika problem skall tacklas. I hans redaktion ingår också både Ann Heberlein och hennes make som redaktörer, som erbjuder ett borgerligt perspektiv som komplement. Nazism eller extremism är nog det sista denna redaktion skulle sympatisera med, det förstår alla som någonsin läst deras tidning och har mer än två hjärnceller. Oberoende Förnuft-redaktionen kan helhjärtat uttrycka vårt stöd till Westerholm med redaktion.

Svenska Dagbladet kastar ut Heberlein till varulvarna
Under kommande politikervecka i Almedalen var Heberlein inbjuden att diskutera sin bok i Svenska dagbladets tält, men efter uppståndelsen kring Expos artikel backar nu Svenska Dagbladet och Heberlein är inte längre välkommen. Politiske chefredaktören Tove Lifvendahls förklaring var att dessa upplever att hon “intagit en överslätande attityd till propaganda som inte är förenlig med vår tidnings värdegrund”. Lifvendahl fortsätter sedan sin kritik att Heberlein ska ha kommenterat det hela med ”Brist på humor” och ”tendens till hysteri”, vilket sannolikt är det hon syftar på. Är det troligt att Heberlein som är doktor i etik (av alla ämnen) skulle dela nazistisk propaganda och mena på att hennes kritiker inte har brist på humor, eller är det så enkelt som att hon inte förstått vad Finspång-memet är eller vilka som ligger bakom (något den här redaktionen också fått läsa på då vi inte är överdrivet intresserade vad denna grupp hittar på till skillnad från tidningar som Expo) när hon undrat varför kritikerna inte har humor? Vad är Expo för en tidning som inte ens ställer frågan till Heberlein eller hennes man vad man menat med den här delningen, för att då kunna utreda ett uppenbart missförstånd; istället går Svenska dagbladet ut och likställer det med dödshot som deras redaktörer annars fått? Vart finns medmänskligheten över sina partivänner på Svd-redaktionen när t.o.m. de inte bidrar till att reda ut det här, utan istället skjuter ”sin egen” kandidat i sank?

Moderaterna – Ett parti utan både ryggrad och heder
När Heberlein valde att kandidera visste smickret inga gränser, äntligen fick man en frispråkig kandidat som kunde diskutera de mest svåra av frågor. Däremot är det tydligt att partiet blivit totalt auktoritärt, det är inte längre möjligt att föra en sansad diskussion i känsliga frågor utanför partilinjen med någon kandidat; vilket hade varit normalt i ett demokratiskt parti. I demokratier röstar man upp kandidater som ska företräda gräsrötternas åsikt, i Moderaterna skapas politiken istället i toppen och trycks ner genom organisationen till gräsrötterna; ett fenomen som återfinns i länder som Sovjetunionen och Nordkorea som inte varit kända för sina demokratiska ideal. Det är ett parti som ruttnat inifrån av vänskapskorruption, där det är ytterst svårt att ta sig fram; och där partiledare vinner med lika goda marginaler som Vladimir Putin. Migrationsfrågan är oerhört känslig och det är uppenbart att man hellre raderar gamla vänner i sociala medier om de ställer knepiga frågor, än att ge sig in i dessa diskussioner; kandidaterna ska nämligen predika partilinjen inte sin egen åsikt. Orsaken är att partiet är helt dominerat av liberaler som blivit influerade av den s.k. Frankfurtskolan; vilket är en liberal utveckling av Karl Marx idéer (även känd som nymarxism eller borgerlig marxism) där bland annat politisk korrekthet, identitetspolitik, värdegrunder, hbtq-certifieringar blivit normer i samhället. Det är också tydligt att de senaste 8 åren har dessa vuxit sig mycket starka i ett motstånd till att populistiska krafter vuxit runt om i Europa, vilket i sin tur gjort dem desperata varav populisterna vuxit ännu mer; vi kan se det i land efter land (inte minst i USA där Clinton vs. Trump handlade b.la. precis om dessa idéer). Dessa individer tolererar inte avvikande åsikter eller tuff satir, de är inte demokrater som respekterar andras åsikter; istället har man gjort sig kända genom att klistra epitet på motståndare som t.ex. antidemokrat, nazist, rasist, anti-feminist, homofob, klimatförnekare. Det är också dessa mekanismer som låser alla liberaler från att gå ut och försvara Heberlein, medan gammelmoderater (de konservativa) tycker det är fel i det dolda, men då liberala falangen styr partiet (där man utåt sett försöker sprida en konservativ bild) håller man tyst och rättar sig i ledet; det är tydligt att både ryggraden och hederligheten gått förlorat inom Moderaterna.

Det här är inte bara en fråga kring nymarxistisk politisk korrekthet utan också en fråga kring rättssäkerhet. Vad är det för människor som dömer andra till politisk exil utan att ens låta personen förklara sig eller försvara sig? Är det verkligen den typen av samhälle vi vill ha där vi hänger folk i media, som råkar dela något de inte förstår vad de delat, för det finns väl ingen som tror att Heberlein doktor i ämnet etik har bruna sympatier? I en demokrati och rättsstat är hela poängen med att ha en advokat i en rättssal att den anklagade ska ha möjlighet att försvara sig, där domarkollegiet sedan kan ta ställning till att den som är anklagad är skyldig. Inget av detta ger man Heberlein, istället publicerar Nyheter24 en fruktansvärd skamlig text med rubriken “Hur mycket nazism tål Ulf Kristersson och Moderaterna?” och SvD droppar hennes medverkan i Almedalen; ynkligt är förnamnet. Vad hände med livets gyllene regel behandla andra som du själv vill bli behandlad? eller det kristna budskapet “Den som är fri från skuld kastar första stenen”?

Vem vill leva i ett samhälle som är så auktoritärt politiskt korrekt att man inte längre lyssnar på människor utan hellre offrar dem, där en konservativ tidning som Svenska Dagbladet inte står upp för sina egna sympatisörer utan misstänkliggör dem som nazister? Shame on you!

 

 

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 Chefredaktör och Ansvarig utgivare för Tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 1.2K
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

3 Comments

  1. Detta är en bra och tänkvärd artikel, men jag undrar om författaren somnade framåt slutet och skrev sådana häpnadsväckande stavfel och samtidigt reducerade Ann Heberlein till doktorand.

Kommentarerna är stängda.

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp