Fyll livet med kärlek, inte hat!

Spread our love
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

 En dag som skulle visa sig vara starten på en kärlekshistoria som borde ligga som mall för alla.

Det var sommaren 1969.
Min Pappa, var sedvanligt på stranden med sina vänner när han plötsligt fick syn på något han gillade – en väldigt söt tjej som tycktes vara ensam.
Som utsedd strandraggare nummer 1 (ja, han var faktiskt det), så tog han sin handduk i ena hörnet och släpade den försiktigt efter sig och placerade den på lagom avstånd från den där söta tjejen.

Han ville ha bra utsikt helt enkelt och det där momenten var väl inövat sedan många år!

Efter några minuter såg han hur tjejen reste sig och gick iväg för att köpa glass. Som genom ett mirakel så råkade han då också bli sugen på glass, och gick iväg för att köpa en själv. Stalker skulle kanske vissa säga, men låt oss kalla det för nyfikenhet i stället!

Tjejen satte sig på en bänk och började slicka i sig glassen. Med några nervös steg, tog pappa plats bredvid henne på bänken, slickade lite på sin egen glass och fick fram några klassiska ord i stil med ”Jag har inte sett dig här innan. Brukar du gå hit?”

– Enschuldigung?? fick han som svar.

”Oj, herrejävlar” tänkte min farsa. Hon kan ju inte svenska, hur ska detta gå??

Han nafsade nervöst på sin glass, och då som nu, hamnade cirka 30% runt munnen istället för i den. Tyvärr ett anlag som gått i arv.

Hur som helst!

De började prata på engelska och hade en trevlig pratstund. Sedan gick de tillbaka till stranden, och hans kompisar såg då hur han, hand i hand, gick mot hennes plats och på ett diskret sätt greppade tag i sin egen handduk och släpade med den till ”mål”. Kompisarna bara gapade och kunde inte förstå hur han kunde ”lyckas” så snabbt med den där söta tjejen.

Hela den kvällen umgicks de, och min pappa tog t.o.m. tjejen med sig till sina föräldrar. Snabba ryck med andra ord. Men säg den lycka som varar…

Dagen därpå åkte hon tillbaka till Tyskland, och det var med tårar i ögonen som de tog avsked av varandra och de trodde inte att de skulle ses igen.

Åren gick och de hade ingen kontakt längre. Min pappa flyttade ifrån föräldrahemmet och tjejen hamnade i ett förhållande som kantades av svartsjuka och kontrollbehov från hennes sambo.

Utgången var given, och hon valde att lämna denna person. Åren gick och en dag under en storstädning i sitt föräldrahem hittade hon en lapp där det stod ”Tommy” – följt av ett telefonnummer. Hon mindes då tillbaka den trevliga eftermiddag och kväll (kanske natt? det vet jag inget om) de hade haft för många år sedan.

Hon funderade inte mycket och tyckte bara det kunde vara kul att ringa och kolla läget. Det hade nu gått SJU år sedan de första gången träffades, den där dagen på stranden i Åhus. Hon slog numret och fick ton…

Av en otrolig slump, så var min pappa just då hemma hos sina föräldrar då det ringde.

Hon frågade efter Tommy och de bytte ännu gång kontaktuppgifter och hade ett jätteroligt samtal. Efter några dagars ringande fram och tillbaka mellan Tyskland och Sverige bestämde de sig för att ses.
När de sågs kastade de sig i varandras armar och bara kramades, samtidigt som några mjuka tårar rann ner längs deras kinder.

Resorna till och från Tyskland avlöste varandra, och till slut insåg de att de inte kunde vara utan varandra.
Hon lämnade jobb, vänner, familj och det liv hon hade byggt upp i Tyskland och flyttade till Sverige och Kristianstad.

Resten är en solskenshistoria av ett härligt förhållande fyllt med kärlek och 3 underbara barn (varav jag är ett av dem).

Ni har säkert förstått att denna tjejen… Det är min mamma!

Kärleken och allt jag fått med mig via dom är den viktigaste och finaste gåva jag kunnat få.
De har för mig bevisat att kärleken övervinner allt. De har visat att allt löser sig, bara man jobbar på det.

Därför ser jag mina föräldrar som en mall – En mall av ren kärlek!

För diskussionen framåt med Facebook:

Spread our love
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp