Foto Lars Lindström: Expressen / Wikimedia Commons // Foto Fittja Moské: Holger Ellgaard

Finns det någon motsats till att gå från klarhet till klarhet? Lars Lindström är sannolikt den expressen-krönikör som skadat anseendet mest hos etablerade tidningar, utan att blinka kan denna man skriva vad som helst och göra generaliseringar som gör att man undrar om han står bakom sina egna texter? Hur kan någon som generaliserar så mycket få bibehålla sin anställning hos en tidning som vill vara seriös, hur kan man skriva att om man är anti böneutrop så hatar man muslimer eller vill ställa sig in hos de som gör det? Hur agerar man som chefredaktör om man släpper igenom en anställd som gör den typen av grova generaliseringar? Är det så vi hanterar tryckfriheten, om du är kritisk mot något i samhället så hatar du per automatik dess utövare? Vart finns logiken i den typen av antaganden?

Den Lindströmska relativiserande argumentationstekniken
Politisk korrekta individer undviker alltid ämnet, istället hamnar man i relativa diskussioner som inte har med saken att göra. Därför är det inte konstigt att krönikören Lindström tar upp frälsningsarméns sånger, mobiltelefonsignaler eller högljudd tv-reklam, personer som Lindström vågar inte diskutera huruvida böneutrop hör hemma i det offentliga rummet; istället landar han i märkliga jämförelser. En relevant fråga är om muslimska företrädare nekas rätten att som frälsningsarmén sjunga sitt budskap runt en gryta på ett torg? Om så inte är fallet, vart finns relevansen i hans jämförelse? Vad ankommer mobiltelefoner och högljudd tv-reklam, kan man på något intellektuellt sätt hävda att det går att likställa med att moskéer skriker ut böneutrop i vårt samhälle? Hur ser egentligen logiken ut i Lindströms tankegång? -”Ja vi tillåter tv-reklam och mobilsignaler, således ska vi tillåta böneutrop”? Dessutom kan man fråga sig varför man försöker marginalisera  3 minuter som 180 sekunder? När Lindström samtidigt lyfter nazister och deras hat mot judar, hbtq, demokrati och feminism osv. som ett större problem tåls det att fråga hur högt dessa värden och grupper värderas i de länder som ofta finansierar dessa byggnader?

Helt okej att vara kritisk mot böneutrop utan att hata
Det är inte en kontroversiell åsikt att ogilla böneutrop, det kan vara så enkelt att man inte vill höra dessa i sitt hem. Det gör inte någon till att man hatar muslimer, eller att man vill ställa sig in hos de som hatar muslimer; att göra den typen av generaliseringar är skadligt eftersom man försöker klistra etiketter på människor som har rätt till sin åsikt. I fria demokratiska samhällen bygger vi inte formuleringar och associeringar där vi likställer rätten till en kritisk åsikt med att man hatar dess utövare. Det är väl klart att man kan vara anti-böneutrop, och inte hata muslimer? Hur logiskt är resonemanget att de politiskt korrekta som numera blir kränkta av kyrkklockan, automatiskt hatar alla kristna eller vill ställa in sig hos de som gör det? När en av landets största tidningar för fram denna logik, vad simmar man då i för grumliga vatten?

Dessutom tåls det att fråga vad Lars Lindström har emot Bert Karlsson som han inte heller klarar av att debattera i sak. Istället är det diverse låga påhopp på hans person, vilket är vanligt bland auktoritära figurer. Jämför man Karlssons samhällsinsatser har han generat 1000-tals jobb, och mycket av det han tagit i har gått bra ekonomiskt; vad har krönikören Lindström lyckat åstadkomma? Blivit krönikör på en av landets största tidningar där han möts av ett allt större förakt pga. folk ser igenom hans patetiska texter? Vem denne man riktar sig till är kanske den största frågan, finns det någon med intellekt som attraheras eller tilltalas av hans texter? (Kontakta gärna redaktionen och berätta, vore lärorikt att veta)

Bonusklipp:

Replik på följande artikel:
https://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/elva-saker-som-ar-varre-an-boneupprop-och-gatupsalmer/

 

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Frihetliga Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor, salsadansare och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och vice ordförande i kommunstyrelsen och är även invald som ledamot av både fullmäktige i kommunen och regionen för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook