Det är "Liberalerna" som hotar demokratin när SD inte kan kritisera Public Service eller övrig s.k. "kultur"

• av Ian Fernheden
• mars 3, 2020

Att vara kritisk till att man upplever public service som väldigt vänstervinklat definierar inte människor som antidemokrater Christer Nylander (L), tvärtom säger det något om att man faktiskt värnar tanken om en politiskt neutral public service. Om man som påstått “liberal” har utgångspunkten att public service inte kan kritiseras eller ifrågasättas, då är man inte liberal ty yttrandefriheten infattar även statens tv-kanal. Tvärtom bör alla partier från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna instämma i att kanalerna är neutrala, när så inte är fallet utan en väsentligt stor del av människor i Sverige är väldigt kritiska; då är det tvärtom inte bara lämpligt att framföra kritik utan partiernas skyldighet att ställa ansvarig myndighetschef till svars. Just för att upprätthålla demokratin, public service är inte neutralt bara för att regeringsunderlaget säger det; oppositionen måste instämma vilket de idag inte gör!

När vänsterliberalerna blev totalitära istället för liberala

Att ha en annan åsikt än vänsterliberala innebär inte att man tar strid mot demokratin, är anhängare av Mussolinis fascistiska ideal eller i hemlighet hyllar Hitler. Att påstå det om människor som uttrycker andra uppfattningar är inte bara i sig strid mot demokratin, det är förakt mot vanligt folk som upplever problem som sopas under mattan. Att som Nylander skrämma upp människor att Sverigedemokrater vill styra vad som finns på museum beror kanske på att museum (som tillhör alla) blivit politiska plattformar i och med de utställningar man lyfter fram. Idag är det inte ovanligt att se offentliga institutioner skända svenska flaggan, lyfta fram fullständigt värdelös s.k. “konst” som saknar allt vad kvalité betyder (kanske har någon ökänd feminist drejat en kruka?), eller så ser vi utställningar underminera kärnfamiljen eller lyfta fram ny- och kulturmarxistisk “konst” som om det vore helt neutralt. Att ha synpunkter på utvecklingen och efterfråga ex. neutrala historiska utställningar om Gustav III:s samhälle är rimligt eftersom vi alla är med och betalar. Om man sedan vill ha utställningar om feministisk könskonst eller andra vänsterutställningar bör det finansieras privat, inte med skattepengar.

Christer Nylander kastar sten i glashus

För att Nylander ska få något som helst gehör för sina åsikter väljer han först att kalla Sverigedemokraterna för en rasistisk sekt som tagit på sig kostymer, för att sedan fortsätta att framföra att kultur, media, civilsamhälle och utbildningssystemet nu är områden som Sverigedemokraterna vill infiltrera. Tittar man på dessa fyra områden är alla idag extremt politiserade åt vänster, där just utbildningssystemets läroplaner eller kursernas innehåll bäddar in politiska värderingar. Den som påstår motsatsen har inte befunnit sig på ett högre läroverk, Nylanders idéer tillsammans med vänstern är på dessa platser helt rådande. Den lärare som har synpunkter på genusfrågor, klassretorik, jämställdhet (everyone gets a trophy) kan idag se sig efter ett nytt arbete. Att vara kritisk till den utveckling, där ex. global warming är en stor del av läroplanen (där det finns olika åsikter) borde vara helt okej i en akademisk värld. Så är inte fallet, kritiska åsikter kan inte föras fram eftersom den politiska styrningen är total ty vi lever inte i den demokratin Nylander vill göra gällande i sin insändare.

Nylander befinner sig inom åsiktskorridoren

Precis som den lojale östtysken tyckte kommunismen var bra och Berlinmuren nödvändig befinner sig Christer Nylander i en åsiktskorridor, personer som honom har aldrig haft en avvikande obekväm åsikt; utan är produkter av systemet där man själv sitter på den s.k. “sanningen”. Nylander har inte sett hur media, utbildningsväsendet, civilsamhället radikaliserats eftersom han har sympatiserat med dessa åsikter; i hans värld är nämligen all sanning subjektiv och människor är representanter för sin läggning, kön, religion och etnicitet istället för sina åsikter. Därför har personer som honom inte reagerat, utan man har sett utvecklingen som “kulturen som alltid är föränderlig”; ett vänstermantra som gjorts till sanning. Att människor inte alls vill förändra samhället eller rådande kultur, har till 100 % ignorerats och istället har brunstämpeln infunnit sig lika snabbt som någon kunnat stava ordet värde(av)grund.

Sveriges riksdag och politiken har stått för Nylanders försörjning i 20-30 år, få människor som varit hos samma arbetsgivare under så lång tid skulle gå ut och vara självkritisk över hur negativt man förändrat samhället. Det är betydligt enklare att gå ut och anklaga andra för att vilja avskaffa demokratin (när man själv agerar antidemokratiskt genom smutskastning och lögner), eftersom dessa för fram relevant kritik mot hur man radikaliserat det offentliga Sverige. Tyvärr saknar många väljare politisk bildning, man tror tragiskt nog att Sverigedemokraterna är både rasister och antidemokrater för det är vad personer som Nylander ägnat 20 år att framföra istället för att ta tag i problemen. Man förstår inte att Sverigedemokraterna värnar svensk kultur och identitet, utan man ser dem som ett angrepp mot det samhälle man skapat (som man numera påstår är Sverige som definition). Anledningen till att vänsterliberaler vill slå sönder nationalstaten Sverige, kärnfamiljen, yrkesstolthet och andra saker människor definierar sig som är att man ska hitta nya värden som européer, genus-definitioner, läggning osv. ; vänsterliberaler tror att problem då kommer lösas. Mer genus i förorten så försvinner våldet, uppfostrar man pojkar till flickor blir de mjukare. Så fungerar det inte, utan människor har istället blivit väldigt förvirrade och fler människor än någonsin är deprimerade; var och varannan svensk tuggar idag psykofarmaka just för att de idéer Nylander representerar inte fungerar.

Människor vill inte se den utveckling där pojkar anklagas för att vara genusförtryckare i sandlådan, utan man vill återigen känna sig stolta över sitt land som de svenskar man är, där värden som familjen återigen värderas högt och där man slipper bli bombarderad av politisk vänsterpropaganda så fort man läser en skolbok, går på museum, kommer i kontakt med myndigheter eller läser gammelmedia. Man vill se en demokratisering, där åsikter istället för värdegrunder återigen tillåts att debatteras, en dröm som gör alla som tror på det totalitära samhället livrädda eftersom det slutna samhället inte fungerar med en stark yttrandefrihet (Glasnost). Samma mekanism som tillsammans med marknadsekonomi (Perestrojka) förövrigt fick Sovjetunionen att falla sönder; Sverige har nämligen blivit vad DDR hade varit om det inte gått under.

Att vara kritisk till att man upplever public service som väldigt vänstervinklat definierar inte människor som antidemokrater Christer Nylander (L), tvärtom säger det något om att man faktiskt värnar tanken om en politiskt neutral public service. Om man som påstått “liberal” har utgångspunkten att public service inte kan kritiseras eller ifrågasättas, då är man inte…