Att företaget IP-only inte bygger klart är ett klassiskt fall av socialism i näringslivet

• av Ian Fernheden
• augusti 7, 2019

Imorse på SVT:s hemsida kunde vi alla läsa om ett företag som fått många ARN-anmälningar på sig och bland annat intervjuas en kund som inte fått sitt bredband inkopplat på över tre år; trots att kabeln är nedgrävd. Hur kan det bli så här? Vad är fel med den här bilden? Svaret stavas bidrag, bidrag och åter bidrag. I den här artikeln diskuterar vi när socialism hittar in i företagsvärlden, det som kallas planekonomi i ekonomiska termer. Observera att samma politiker är oftast de som talar om hur många jobb som skapas i privat sektor… men vem är det som betalar de anställdas löner? Är det verkligen kunderna vilket vore fallet i ett kapitalistiskt system (dvs. privat sektor)?

Hur kan bidrag vara ett problem?

Ett fiberföretag ska tjäna pengar på att installera fiber åt sina kunder, vilket enkelt bygger på att man upphandlar vad det kostar att koppla in; och sedan betalar kund notan. Det faktum att företaget vill ha betalt gör att man jobbar effektivt och når sitt mål, det här kallas marknadskraften. Marknadskraften är den i särklass starkaste kraften som finns (betydligt starkare än magneten) eftersom den bygger på rationalitet, två personer som båda höjer sitt välbefinnande genom att göra en transaktion med varandra; företaget får pengar och kunden får fiber. Plötsligt kommer staten in med ett bidrag, dvs. staten ger företaget en transaktion utan att inkopplingen är klar.

Socialism leder alltid till lata människor

Lyssnar man på klippet ovan berättas det om att ett företags uppgift är att lösa kunders problem, om de lyckas blomstrar man och om man misslyckas går man under; så fungerar den fria marknaden. Precis som en individ som är bidragsberoende kan denna utveckling också ske i ett företag, dvs. företagets kraft och kvalité sjunker eftersom det inte längre behöver ha 100% nöjda kunder för att få sin försörjning; de får ju sina bidrag ändå. Konkurrensen om vem som bygger bredband slås fullständigt sönder av bidrag, eftersom sunda företag inte kan konkurrera med någon som lever på bidrag och kan erbjuda lägre priser; och kunderna som Hans-Jörgen i SVT:s intervju inte får sitt fiber installerat på 3 år. Bidragen skadar både marknaden eftersom fräscha företag inte har en chans och slutkunderna som blir lidande av ett dåligt företag.

840 miljoner av våra skattepengar i bidrag till IP-Only?!?

I socialistiska SVT:s videoklipp säger man att trots dessa 840 miljoner har företaget svårt att sköta sitt uppdrag, det beror på att man förstår inte hur skadligt bidrag är när det kommer till marknadskrafter. När affärsområdeschefen för samma bolag blir intervjuad blir det än mer intressant, han talar om organisationsförändringar, en ny ledning på plats, en ny byggprocess mot landsbygden, tydligare information, smidigare kundhantering och ökad fokus på lokal samverkan. Vad betyder detta och vad glöms? Organisationsförändringar kan vara att man köpt ut tidigare anställda och anställt någon ny, en ny ledning kan vara mycket kostsam, en byggprocess kan vara att man förändrar någon detalj i processen, tydligare information kan vara att man uppdaterat sin hemsida, smidigare kundhantering kan vara en ny telefonväxel eller att man loggar kundärenden och ökad samverkan kan vara att man går på samfälligheter istället för slutkunder. Gemensamt är att ingen av dessa satsningar handlar om att öka effektiviteten för kunden att få sin tjänst, istället faller förändringarna helt inom det som kallas New Public Management. Vilket enkelt kan förklaras som att en kommun har en mycket hög kostnad, man är ledande på upphandlingssystem, teambuilding, höga löner, personalutveckling och allt annat som inte har med kärnverksamheten att göra; medans de äldre äter mat som inte varit värdigt en hund.

Den uppkomna situationen tyder på att 840 miljoner spolats ner i ett svart hål, där företaget blivit duktiga på allt annat än att få nöjda kunder. Hade man varit duktiga på sin kärnverksamhet hade man sannolikt inte behövt bidrag, eftersom företagen slagits om att koppla in fiber så billigt som möjligt och fortfarande göra vinst. Konkurrens skapar dessutom prispress där företag genom innovation försöker få ner sina priser, för att vinna kunderna; vilket gör att kunderna får betala billigare priser på längre sikt. Om fiber är dyrt kan det finnas poänger med att betala ut bidrag, men dessa kan man inte betala ut per timme eller per påbörjat projekt. Enda möjligheten att öka effektiviteten genom ekonomisk statlig stimulans är att betala bidrag PER NÖJD INKOPPLAD kund, dvs. företaget måste fortfarande konkurrera med sin affärsidé genom att koppla in fiber till sina kunder.

Att betala per inkopplad kund ökar effektiviteten, medans bidrag per timme ger ekonomiska incitament att låta det ta en timme till och lyfta ännu mer bidrag. När det aktuella företaget dessutom tycks gå dåligt ekonomiskt (samtliga IP-Only företag tycks göra förluster) är det rimligt att staten genast stryper utbetalningarna, eftersom pengarna till synes går till andra saker än att bygga ut infrastrukturen i Sverige. Dåliga företag som inte kan stå på egna ben, bör lämnas åt sitt öde; mer pengar ger inte lönsamhet eller bättre chefer… snarare motsatsen.

Imorse på SVT:s hemsida kunde vi alla läsa om ett företag som fått många ARN-anmälningar på sig och bland annat intervjuas en kund som inte fått sitt bredband inkopplat på över tre år; trots att kabeln är nedgrävd. Hur kan det bli så här? Vad är fel med den här bilden? Svaret stavas bidrag, bidrag…