Inget ont om Isabella ‘Blondinbella’ Löwengrip, alla entreprenörer som försöker och anställer medarbetare förtjänar vår respekt, endast en socialist eller i övrigt enfaldig person kritiserar utifrån avund. Däremot kan man fråga hur väl en jury fungerar som utropar någon som är vad som liknar konkursmässig till näringslivets mäktigaste person, och vad är det för tidningsledning som placerat dessa i Veckans affärers jury? Löwengrip är inte den enda pallplatsen man kan ha synpunkter på, den sparkade Swedbank VD:n Birgitte Bonessen knep även platsen som näst mäktigaste Börs-VD:n.
Att vara kung i sin egen division
Blondinbella är inte den första svensk som blivit poppis i sitt hemland och gett sig på USA, och där stött på trubbel. Att konkurrera som en på tio miljoner är något annorlunda än att konkurrera som en på 300 miljoner individer. USA har dessutom tillämpat perfekt konkurrens länge vilket gjort att möjligheten att slå sig in på skönhetsmarknaden för att man ger intrycket av ett liv i lyx är mycket begränsat, praktiskt taget alla kända individer som har sina egna skönhetsmärken har gjort samma sak. Att därför bli ‘kung’ i sin egen division behöver inte vara fel, eftersom alternativet att stiga och ligga sist är oftast väldigt kostsamt.
Är det ett krav att kunna läsa en resultaträkning eller balansräkning för att ingå i veckans affärers jury?
Tittar man på de aktuella företagen har de redovisat vinst (bra jobbat!), men är det rimligt att man kan bli utsedd som den mäktigaste kvinnan inom svenskt näringsliv när man inte snurrar miljarder och vinsterna ligger i enstaka miljoner; dessutom med låg soliditet (dvs. hög skuldsättning utanför det egna kapitalet)? Det är nämligen inte Blondinbellas fel att hon får ett pris på märkliga grunder, utan det är en tidning som utser en jury som saknar grundläggande kunskaper i företagsekonomi. Det är tvärtom taskigt att hylla någon som inte står på stabil grund, eftersom man gör duktiga människor till måltavlor; varför inte sätta henne längre ner på listan som en duktig influencer? Onekligen har gjort en insats, även om USA-satsningen visade sig vara en felsatsning.
Veckans affärer behöver byta ut de personer som utsett juryn eftersom en tidningsledning som inte kan skilja agnarna från vetet, kan inte förvänta sig att en jury besitter förmågan tidningsledningen saknar. Det blir en felande länk, och med den sortens ledarskap äventyrar man förtroendet hur den egna redaktionens kunskaper i ekonomi uppfattas. Vem vill köpa en tidning som siar lika träffsäkert som SMHI? Gör om och gör rätt!