Den senaste tiden har Kamala Harris presenterat sin ekonomiska plan för USA med reformer som borde få varenda politiskt civiliserad person att häpna. Uppenbart är det också tyst på de s.k. ”liberala” redaktioner där man uppenbart väljer att inte rapportera (eller kanske förstår) vad hon faktiskt föreslår, där avsikten högst troligt är att man inte vill låta Donald Trump framstå som den sansade kandidaten. Kamala Harris föreslår b.la. pristak på mat med viten mot den som bryter mot pristaket, vilket säkerligen låter som en ”bra idé” för den som inte är insatt i hur grundläggande nationalekonomi fungerar. Hon föreslår också att förstagångsköpare av hus ska erhålla 250 000 kr (10 kr/$) i ett startkapital, vilket säkert också ”låter bra” för den som inte satt sig in i hur marknadsekonomi fungerar.
Utbud och Efterfrågan – det du behöver veta
När det kommer till nationalekonomi hör man ofta tala om begreppen utbud (supply) och efterfrågan (demand), vilket är de två faktorer som påverkar vad ett pris kommer att bli. Stiger efterfrågan (dvs. fler vill ha en produkt Q1 blir Q2) stiger också priset vid ett fixerat utbud (P1 blir P2), vilket man tydligast kan se på Tradera när nya bud läggs över varandra på samma vara. På samma sätt sjunker priset vid lägre efterfrågan vid ett fixerat utbud, där reapris är ett exempel på vad säljaren kan göra för att få varan såld (efterfrågan saknas vid det högre priset). På samma sätt fungerar utbud, är man ensam om en känd persons autograf (lågt utbud) är den mer värdefull än om 10 000 personer har samma autograf (högt utbud). Placerar man därför dessa i samma diagram får man vad som brukar kallas en utbud- och efterfråga kurva, där skärningspunkten utgör varans pris.
Vad som händer när man inför ett pristak
Om vi leker med tanken att en restaurangägare i genomsnitt tjänar 200 kr per par och bordsnota, där samma restaurangägare har pristäckning för den mat och dryck han sålt; men där 200 kr utgör ren vinst. Plötsligt börjar priserna på gott kött och andra råvaror stiga i pris eftersom en förvirrad vänsterregering infört dyr flyg-, bensin-, CO2- och plastpåseskatt i tron att rädda planeten, där samma regering sedan tidigare satt ett pristak (price celing) på mat. Plötsligt är nästan all vinst borta och krögaren tjänar 20 kr per par och bord. Då krögaren inte tycker det är värt att försöka tiodubbla arbetsinsatsen för att bibehålla samma vinst i företaget, tycker han inte längre det är lönt att arbeta så hårt utan minskar därför sina kostnader genom att minska både lokalen och antalet bord (Pc/Qs). Utbudet sjunker alltså eftersom det inte är längre är lönsamt, men eftersom pristaket finns på plats (maten är egentligen dyrare så den upplevs billig) ökar också efterfrågan eftersom fler vill gå på restaurang; det skapas därför en lång kö till restaurangen (Shortage i bilden ovan). Det faktum att pristaket är på plats gör också att restaurangen tappar sina incitament att försöka laga godare måltider eller rekrytera bättre kockar, de tjänar nämligen inte mer på det (utan ökar sannolikt istället kostnaderna). Pristak leder därför till svarta marknader, vilket är man alltid hittar i kommunistiska länder; där staten alltså bestämt genom pristak på vad varje vara ska kosta.
Men Kamalas subvention på hus då?
Oavsett om Kamala ger checken till hussäljaren eller husköparen kommer hennes subvention på 250 000 kr öka priset på hus över det tidigare marknadspriset, eftersom efterfrågan på hus kommer öka. Huspriset som låg på 2 miljoner kostar kanske 2,4 miljoner efter subventionen. Då utbudskurvan förskjuts nedåt mot punkten (D) dvs. inte längre klyver varandra i (A), kommer det nya priset att erhållas högre upp på utbudskurvan (B), där man får en stor samhällskostnad som man dessutom skickar till skattebetalarna. Slutsatsen är alltså att huspriserna varit betydligt lägre (2 istället för 2,4) samtidigt som samhället inte drabbats negativt om man inte gett subventionen, något som på ekonomispråk kallas ”dead weight loss”. I klartext innebär det de antal hus som kommer säljas tack vare subventionen som annars inte hade sålts, men alltså är mycket dyra eftersom subventionen även ges till de som hade köpt utan subvention (hela kostnaden för subventionen ovan).
Kamala Harris idé om pristak är alltså något som prövats i alla kommunistiska länder, där det gjort att man fått varubrister eftersom man slagit sönder tidigare marknadsekonomier. Man har inte skapat något lyckorike, utan varubristen har istället skapat svält. Det är inte lönsamt att producera varor, eftersom man inte får tillräckligt betalt; vilket skapar enorma svarta marknader för de som har pengar eller kontakter. Något som vore förödande i USA där de ekonomiska skillnaderna är stora. Kommunistiska samhällen är därför alltid väldigt korrupta under ytan, även om man utåt sett försöker kalla sig jämställda. Kamals hussubvention skapar mycket liten nytta, samtidigt som samhället tvingas bära betydligt större kostnader, med högre skatter till följd. Hennes löften om 25 000 dollar hade således inte varit värda sin nytta, eftersom priset ökat ännu mer jämfört med idag. Det är därför oerhört tragiskt att den som aspirerar på att vara den fria världens ledare, inte förstår sig på marknadsekonomi utan låter sig inspireras av de ekonomiska idéer som fanns i Sovjetunionen. Att dagens journalister inte kritiserar det, utan istället okritiskt hyllar henne eller gör narr av Trump för att han kallat henne kommunist; när han på goda grunder har fog för sin kritik säger något om vem som egentligen är ett hot mot demokratin.