Varför talar högern om ökad socialistisk jämställdhet och inte liberal jämlikhet? Härdsmälta!

• av Ian Fernheden
• oktober 17, 2019

Man kan undra hur pålästa högerpartier är kring ideologi, uppenbart kan inte ens Moderaterna skilja på jämställdhet och jämlikhet. Tittar man tillbaka på Alliansen hade man t.o.m. en jämställdhetsminister i form av Nyamko Sabuni, dvs. en person vars ministerpost handlar om att öka rättvisan utifrån socialistisk värdegrund; det finns nämligen inga borgerliga attribut i jämställdhet. Jämställdhetsombudsmän har blivit vårt svar på Sovjetunionens politiska kommissarier, då följde man partiet nu ska vi följa värdegrunden och jämställdheten. Läser man Moderaternas program om ökad jämställdhet är det nog jämlikhet som egentligen åsyftas, men det är minst sagt pikant att ett parti som gör anspråk på regeringsmakten inte ens kan skilja jämställdhet från jämlikhet.

Att skilja höger från vänster när det kommer till rättvisa

Skillnaden mellan höger och vänster går inte i ord, utan hur höger- respektive vänstermänniskor ser på rättvisa. En högerperson tror på individens frihet och att alla kan lyckas, och vill därför skapa förutsättningar som gör att alla som deltar i ett löparlopp på 100 meter har så god förutsättning som möjligt. Det kan handla om att subventionera träningsskor inför loppet där alla löpare får rabatt. Socialisten eller vänstermänniskan ser istället orättvisor utifrån egoism, dvs. springer någon snabbare än socialisten ifråga är det orättvist. Socialisten försöker därför alltid hitta reformer som gör att den som är duktig får starta längre bak, alternativt vill man slopa tidtagaruret för att alla ska få medalj; eftersom man vill utjämna dessa orättvisor vid slutet av loppet att alla ska ha det lika i samhället. Här kommer också kollektivet in, det handlar i deras värld inte om en duktig löpare som springer bra och vinner; utan “vad man gör tillsammans” dvs. den svagaste länken sätter resultatet i loppet.

Jämställdhet i praktiken

Tittar man på socialistisk och marxistisk retorik är det “klyftor som ska utjämnas”, går det bättre för någon är det ett problem och en orättvisa. Det faktum att inte alla kan läsa läxor och prestera höga betyg på ett prov, gör att man både ifrågasätter betygen och läxläsningen. Kan inte alla ha höga löner går man med i facket och man har en minimilön istället. Kan någon köpa sig vård privat för att inte den offentliga inte fungerar, är det en orättvisa och man dör hellre i en cancerkö med den röda fanan högt hissad i skyn. Kan inte alla elever jobba extra och studera på universitet så ska inte studenter ha sänkt skatt, utan man ska tvingas ta studielån, gå med i studentkåren och få studiebidrag. Mönstret är detsamma, vänstermänniskor ser orättvisor utifrån egoism om det går bättre för någon annan; och det är här man lägger tyngden i sin politik.

Jämställdhet vs. Jämlikhet

Precis dessa synsätt skiljer jämställdhet (equality of outcome) från jämlikhet (equality of opportunity). Jämlikhet är en liberal tanke om att ge lika förutsättningar (exempelvis rabatt till löparskor för alla som ställer upp i racet, eller att skolan erbjuder läxläsning till 18.00 i skolans aula), medans jämställdhet ska utjämna orättvisor utifrån skillnader i resultat (ex. betygen blir problem). Därför blir det mycket märkligt när Moderaternas texter innehåller ordet “jämställdhet” på var och varannan rad medans man påstår sig vilja förändra orättvisor utifrån förutsättningar; dvs. uppenbart vet man inte vad man pratar om.

Tittar man på alla vänsterrörelser så som klimatrörelsen, black lives matter, feminismen, veganrörelsen, genus, tiggerifrågan, pensionsfrågan, “överkonsumtionen”, Göran Greiders “bekämpning av rikedom“, “hållbarhetstänket”, “värde(av)grunden” och priderörelsen så är samtliga idéer sprungna ur den socialistiska jämställdheten. I jämställdheten finns också stora proportioner av offermentalitet, dvs. den som presterar sämre är ett offer för den som sugit ut kraften ur andra och vunnit. Det är också det som gjort att dessa tankar lett till folkmord där de fått stå oemotsagda. Vad är skillnaden på en kommunist som ser fabrikören som en klassfiende, en HBTQ-aktivist som hatar vita heterosexuella män, en nazist som betraktar en jude som en undermänniska eller en feminist som ser en man som ett djur? Svaret är att det är ingen skillnad, det är samma politik men olika grupper har utmålat olika motståndare som ansvariga för deras orättvisor.

Sanningen är att varje människa är ansvarig för sig själv, anledningen till att man inte får jobbet beror kanske inte på genus eller läggning utan att man inte är tillräckligt bra? Svaret är att man måste anstränga sig hårdare och bli bättre. Om ett företag vill ha en specifik och vass person för att lösa sina problem, är det då någon som tror att personens mattriktning, kön, mat- eller sexuella preferenser spelar in? Knappast, kan personen tillföra det man efterfrågar kommer personen att anställas. Den socialistiska synen jämställdhet har mördat över 100 miljoner människor, och är kanske den giftigaste tanken mänskligheten uppfunnit; nämligen att den som är framgångsrik har utnyttjat den majoritet som hankar sig fram i livet.

Man kan undra hur pålästa högerpartier är kring ideologi, uppenbart kan inte ens Moderaterna skilja på jämställdhet och jämlikhet. Tittar man tillbaka på Alliansen hade man t.o.m. en jämställdhetsminister i form av Nyamko Sabuni, dvs. en person vars ministerpost handlar om att öka rättvisan utifrån socialistisk värdegrund; det finns nämligen inga borgerliga attribut i jämställdhet.…