Foto: Pixabay.com

Idag blev det klart att det konservativa partiet Österrikiska folkpartiet bildar ett regeringssamarbete med deras miljöparti, en kombination som varit omöjlig i Sverige där den socialistiska värdegrundskorridoren är mycket stark. I Sverige och i flera andra länder innebär det mesta av socialt eller miljö-engagemang att man bojar sig i marxism och socialism som bärande samhällsidé, vilket är bisarrt då de är helt kontraproduktiva sett ur miljö-, klimat- eller välfärdssynpunkt. Alla socialister har sedan länge satt sig på en hög häst och ser sig som bättre än alla andra, där vi icke-socialister beskrivs som egoistiska, giriga eller i övrigt icke önskvärda; en socialist argumenterar aldrig för sin sak utan ger sig istället på meningsmotståndarens person. Äter man kött känner man inte med djuren, flyger man ska man känna skam, metodik som använts av socialister i alla länder ideologin prövats.

Miljöskatter är HELT kontraproduktiva ur miljöperspektiv

Om vi tänker oss ett företag som sitter med gammal icke miljövänlig infrastruktur säger det sig självt att de har ett behov att “ställa om”, något politiker som själva aldrig haft ett arbete ständigt orerar om. Desto mer socialist man är, ju mer vill man att andra ska ställa om. Hade det varit billigt hade alla företag gjort det omgående, det faktum att så inte alltid är fallet beror på att det är dyrt; en fabrik är inte gratis att modernisera. Miljöskatter kan utformas på två sätt, antingen att företagen producerar mindre (genom ex. utsläppsrätter) eller att man som konsument köper mindre (ex. bensinskatt eller höjd moms); eftersom mindre köp görs när priset stiger. När färre köper en vara och efterfrågan minskar (priset oförändrat) innebär det alltid att personal måste sägas upp, och att investeringar i nyare apparatur inte köps in; man har helt enkelt inte råd. Omställning förutsätter god vinst.

Miljöskatt är samma sak som förmögenhetsskatt

När den viktigaste skillnaden mellan Sverige och DDR var att vi fick resa men båda i hög grad var klasskampssocialister fanns det stöd för att ta ut skatt på förmögenhet, många svenskar var så duperade att de på fullt allvar trodde att rika “sugit ut samhället”; det fanns därför stöd för en så pass verklighetsfrånvänd och jobbhämmande skatt. Idag har vi istället ett samhälle som radikaliserats kring miljö och jordens undergång, därför är samma typ av figurer villiga att betala miljöskatt. Hur effektiv skatten är har dess förespråkare aldrig funderat på, eftersom socialister ifrågasätter inte staten; det är det bara “hemska” människor som gör. Revision dvs. att granska de egna siffrorna kritiskt är ett icke existerande fenomen för dessa individer, att säga ja till ansvarsfrihet är gällande så väl i Föreningssverige som inom politiken. Man kan utgå att Riksrevisionen vimlar av individer som aldrig skulle utmana makten, därför har de dessa jobb; idag utgör istället Richard Aschberg och Maktens kvitton högsta instans när det kommer till revision. Därför reagerar ingen att miljöskatterna går till politikerlöner och en ständigt svällande statsapparat, dvs. en socialistisk stat; det är nämligen målet för dessa människor med sin politik.

Varför går inte miljöskatterna till företagen om de står för utsläppen?

Hade miljöskatterna handlat om att förbättra klimatet hade dessa gått till företagens direkta omställning eller forskningsavdelningar. Hur mycket miljöskatt går till kärnkraftsforskning, vår klimatsmartaste energikälla sett ur ett CO2-perspektiv (om man nu tror på skrämselpropagandan)? När miljöskatterna inte till politikernas stora ord, utan en massiv statsapparat kan man inte landa i någon annan slutsats än att miljö- och klimatskatter innebär ökad socialism med stigande skatter, ökad arbetslöshet och minskad efterfrågan på varor till följd. Miljöpolitik mäts idag i vem som är mest socialist, eftersom dagens höger fullständigt abdikerat från att prata politik och för istället samtalet på vänsterns planhalva; vänsterns beskrivningar har blivit upplevd “verklighet”.

Högern behöver därför koppla varenda miljöskattekrona till subvention av miljövänlig omställning och forskning för företagen, endast då kan man kalla det en miljöskatt. Att bli miljövänlig bygger på investeringar, och det kan man bara bli genom att människor eller företag ökar sin välfärd; konkret – mer pengar i plånboken. Vill man få människor att köpa svenskt istället för brasiliansk oxfilé behöver skatterna sänkas, eftersom människor handlar på pris istället för politisk korrekthet. Nyckelordet är dock konsumtion, men rätt sorts konsumtion. Är det rimligt att vi betalar moms på svenskt kött? När vänstern genom galna köttskatter vill öka priset på kött förstår man uppenbart inte att det endast leder till att deras väljarbas inte kommer att ha råd med bra mat, istället för att genom subvention förmå människor att handla lokalproducerad mat. Socialisternas syften är dock inte att rädda planeten, utan göra oss till mer beroende av staten genom ökad socialism; därför kommer aldrig marknadsmässiga subventioner genomföras av de som talar om orättvisor den första maj varje år. Dessa effektiva instrument får socialister att se rött, då en bonde kan göra vinst; sedan kallar man bonden girig… bisarrt är förnamnet.

Att öka skatten så efterfrågan stannar på svenska varor kommer bara sätta människor i arbetslöshet, vilket gör att människor som arbetar och drabbas av ännu högre skatt ifrågasätter varför man ska bo i Sverige? Vem vill arbeta hårt och bli kallad “girig” av socialister som Löfven, Ygeman m.fl. som aldrig betalat skatt utan girigt parasiterat på arbetarna som arbetar? Att vilja ta sin nästas egendomar, det är höjden av girighet – ingenting annat. Låt istället marknaden skapa miljövänliga produkter genom att hjälpa dem att ställa om, istället för att minska deras försäljning genom höjda skatter; något som endast gör att fabrikerna förblir omoderna.

P.s. Gott nytt år!

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Frihetliga Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor, salsadansare och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och vice ordförande i kommunstyrelsen och är även invald som ledamot av både fullmäktige i kommunen och regionen för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook