När NFL ska spela ”svarta nationalsången” innan den riktiga nationalsången har det spårat ut totalt

• av Ian Fernheden
• juli 5, 2020

För alla som följt Black Lives Matters-rörelsen är det tydligt att splittringen i samhället blivit väldigt påfallande när fler människor börjat särskilja sina medmänniskor utifrån hudfärg. Alternativet handlar istället om att gå på Morgan Freemans linje och samla människor i andra värden (som ex. att vara amerikan) och sluta prata om hudfärg som vattendelare i samhället. En tanke som går stick i stäv med den amerikanska vänstern som infört Black history month, där man officiellt lyfter upp färgade men som under ytan får människor att identifiera sig med hudfärgen istället för att betrakta allt som en del av amerikansk historia. Den som argumenterar mot att årligen ha en månad av svart historia har samtidigt fått det hett om öronen eftersom man utmålats som både hatisk och rasistisk (“-Så du kan inte TOLERERA en svart månad?!?”), ett mönster som nu blir tydligt för oss som anser att det är fel att spela en ”svart nationalsång” innan nationens egen; plötsligt blir vi “bakåtsträvare” bara för att vi inte accepterar vänsterns tankefälla och offermentalitet i jakt på nya väljare.

Varför ska bara svarta ha en nationalsång?

Inom kort kommer vi garanterat se politiskt korrekta individer problematisera att bara färgade har en egen nationalsång, och vi kommer säkert se individer som anser att det behövs nationalsånger för andra minoriteter i samhället som hbtq-rörelsen, preapokalyptiska Greta-anhängare, feminister eller kvinnor som grupp. Sannolikt kommer ingen våga sig på att föreslå en sång för vita män, en sådan sång skulle snabbt likställas med ”Deutschland über alles” (Deutschlandlied) eller Horst Wessel; den vita mannen är nämligen enligt vänsterlogik mycket mindre värd än alla andra – eftersom man representerar det historiska förtrycket. I Sverige har rörelsen redan börjat då dessa figurer titt som tätt angriper ”Du gamla du fria” med politiskt korrekta förändringar.

Den östeuropeiska modellen

Tittar man på vad som sker i Polen, Ungern, Ryssland, Tjeckien och liknande länder beskrivs det politiska klimatet allt mer som diktaturer där det största problemet ofta handlar om att man förbjudit eller försvårat för progressiva politiska idéer som Pride, feminism, BLM, AFA eller klimataktivism. Istället är det tydligt att man samlar sina medborgare att känna stolthet för sina länder, traditioner och vilka man är. Det paradoxala är att dessa samhällen har ofta en tolerant hållning mot människor med andra läggningar, kvinnor eller färgade; den väsentliga skillnaden handlar om att dessa inte har mer inflytande som om de utgjorde minoriteter. En kvinnlig debattör är inte kvinna utan debattör i första hand, dvs. bara för att man har en viss hudfärg eller kön så förväntas man inte tycka på ett visst sätt. En person som författaren Jonas Gardell vars ord är lag för många människor, hade i ett östeuropeiskt land varit en debattör bland många; medans man i Sverige utgör en överdomare i det som kallas ”social justice” eller värde(av)grundsdomstol). Högerns tanke innebär alltså människors lika värde eftersom man samlar människor i värderingar istället för minoriteter, vänsterns synsätt gäller endast om man underkastar sig deras värde(av)grund. Därför försvarar exempelvis inte s.k. “feminister” kvinnor som far illa om de bär på högersympatier, det handlar inte om kön utan värde(av)grund.

Minoriteter riskerar att stigmatiseras av att ständigt särbehandlas

När politiskt korrekta individer inför särrättigheter som att spela den ”svarta nationalsången” innan den amerikanska är det inte en otrolig tanke att människor börjar ta ut sin frustration på just färgade individer. Det är inte konstigare än individer som drar alla homosexuella över en kant eftersom man ogillar operasångaren Rickard Söderberg eller Gardells politiska värderingar. När politiskt korrekta kommuner byter ut svenska flaggan mot regnbågsflaggan blir också alla som framför sin kritik snabbt kritiserade som ännu en intolerant hatisk homofob, istället för att vända på det och fråga varför inte homosexuella m.fl. ska kunna känna sig som en del av den svenska flaggan? Det normala är väl trots allt en kommun flaggar med nationsflaggan eftersom den symboliserar alla i ett land, istället för hissa en flagga som endast representerar den minoritet som åsyftas? Det är därför mycket troligt att olika minoriteter stigmatiseras ännu mer när politiskt korrekta politiker försöker vinna väljare genom att offerstämpla och sedan ersätta olika nationella symboler med en ny sång eller flagga. Vem vinner på sådan splittring där alla minoriteter ska ha sin egen melodi eller flaggning inför en match?

Vill man därför bekämpa rasism, homofobi, kvinnohat osv. så måste vi på ett sunt sätt börja hylla Sverige och det som är svenskt, eftersom det är de enklaste värden att samla människor av olika hudfärger, läggningar eller genus under. Att som Kitimbwa Sabuni på Affrosvenskarnas riksförbund istället lobba för att ta ner otroligt viktiga kungar som Gustav III eller Karl XII eller kända vetenskapsmän som Linné är mycket kontraproduktivt om man vill bekämpa rasismen. Om Sabuni vill minska rasismen bör han istället förmå sina medlemmar att fördjupa sig i Gustav III:s rika kulturliv och kanske lära sig sjunga C.M. Bellman under sina möten? Det är nämligen den typen av handlingar som kommer få honom att framstå som svensk, att istället kräva förändringar i nationalsången, nedtagning av Gustav III (som dessutom blev mördad) eller stämpla ett folk som vördar sina kungar som rasister; det är inget annat än skamligt. På samma sätt är det därför mycket kontraproduktivt att sätta sig ner under nationalsången, eftersom den amerikanska eller svenska nationalsången är symbolen för alla människors lika värde.

Man kan nämligen inte hitta en mer förenande sång än just en nationalsång som hyllar det gamla och du fria, eller the land of the free and the home of the brave; sånger som ger fullständigt fan i läggning, genus eller hudfärg; kan det bli mer jämlikt än så? Vad händer i ett samhälle där man förenar människor genom att hata sin identitet, historia eller hudfärg jämfört med ett där man istället väljer att känna sig stolt över sig själv, sitt land och sitt ursprung? Vilket land vill du bo i?

För alla som följt Black Lives Matters-rörelsen är det tydligt att splittringen i samhället blivit väldigt påfallande när fler människor börjat särskilja sina medmänniskor utifrån hudfärg. Alternativet handlar istället om att gå på Morgan Freemans linje och samla människor i andra värden (som ex. att vara amerikan) och sluta prata om hudfärg som vattendelare i…