Monica Green – en socialdemokratisk Marie Antoinette

• av Ian Fernheden
• juni 7, 2018

Inför de flesta former av revolutioner har folket revolterat mot eliten, eftersom eliten negligerat eller inte sett folkets problem. Människan i normalform accepterar en t.o.m. välbetald elit så länge dessa löser problem och uträttar reformer, dvs. maktförskjutning är okej så länge det finns en win-win situation. Idag finns det flera bra exempel där dessa principer förändrats, det rika Katalonien som tröttnat på att deras skattepengar går till att finansiera övriga Spaniens sämre delar. Brittiska imperiet som tänker på fornstora dagar, när de numera varken kan styra över sin gräns eller skapa egna handelsavtal eftersom dessa delar ligger under EU. Vi kan också se det i Sverige där fler och fler ifrågasätter det politiska systemet eftersom de etablerade partierna inte löst Sveriges problem, utan snarare förvärrat dem. I dagarna gick politikern Monica Green (som f.ö. suttit i riksdagen sedan Estonias förlisning) och försvarade skattehöjningarna på bensin med att människor kunde “samåka” eller i övrigt hitta andra “smarta lösningar”.

Svenskarnas syn på EU – Liberalerna i otakt med verkligheten
Tittar man på förtroendet för EU var det för 10 år sedan ganska högt, människor fick billigare roaming, möjligheten att köpa alkohol billigt, generösare tullregler, förenklade gränskontroller, enklare att resa utomlands med färre valutor osv. Sedan kom den europeiska finanskrisen varav det blev tydligt att ett flertal länder fuskat med sina siffror, eller belånat sig bortom randen av galenskap; dvs. det blev tydligt att det fanns tydliga sprickor i fasaden. Sedan kom flyktingkrisen och det “Fort Europa” som varit så omtalat var en dimridå, eftersom människor kunde gå genom ett antal säkra länder för att nå rika välfärdsstater som Sverige i jakten på asyl; dvs. Dublin-förordningens (sök asyl i första säkra land) haveri var ett faktum. Sammantaget fick alla dessa händelser människor att på allvar ifrågasätta hur mycket makt vi skickat till Bryssel. När Liberalerna nu går till val om att flytta ännu mer makt till Bryssel samt införa euro som valuta, införa EU-regering efter ett möte med George Soros; tåls det att fråga huruvida partiet öht. känner åt vilken riktning vinden blåser?

Lex Marie Antoinette – Frankrikes drottning
I tiden före den franska revolutionen fick folket det sämre, samtidigt som skatten var lika hög oavsett om man hade en bra eller dålig skörd; vilket fick som konsekvens att man fick hungersnöd. Den franska riksdagen bestod i tre stånd, adel präster och det tredje ståndet; där makten och härligheten (skattebefrielser, förmåner etc.) låg koncentrerad hos de första två. I en tid av upplysning (via alternativa nyhetskanaler) där man trodde att en massa politiska fångar satt fängslade, fick det folket att revoltera. Drottningen ska vid det tillfället ha sagt något i stil med att om folket är hungriga kan de väl äta kakor? Huruvida uttalandet är sant eller inte är ifrågasatt, men men bilden är signifikant med en elit och ett etablissemang som tappat förankringen till sitt folk; i Antoinettes “fall” fick hon plikta med sitt liv.

Monica Green (S) – Politruk av Guds nåde
Den som suttit längst i Riksdagen blev ersättare året innan Green kom in i riksdagen, dvs. 1993; dvs. riksdagsledamoten har varit hela 24 år i Sveriges riksdag. När Sveriges bilförare ses som en kassako att mjölka av för att kompensera kostnader som stiger måste man förstå att det skapar ordentliga problem runt om i landet. För den som bor i en stad eller ett landskap med hög infrastruktur kan denne alltid åka kommunalt, och pendlingen blir en del av vardagen. Tittar man på Norrland kan vänner och arbetskamrater bo flera mil från varandra och kollektivtrafiken är icke existerande, när bensinpriset såldes stiger pga. statens ökade skatter blir valet att isolera sig eller betala mer; dvs. landsbygdsorterna får problem. Fenomenet skiljer sig inte från de bönder som i det revolutionära Frankrike fick betala sin skatt oavsett status på skörd, eftersom skatten på bensin är konstant oavsett vart i landet man bor. När Monica Green, socialdemokratisk politruk av Guds nåde, uttalar att människor borde samåka mer; är det uppenbart att hon inte begriper vilka känslor hon spelar på eller i vilket ljus hennes kommentarer kommer betraktas. Lika lite som folket hade kakor i Antoinettes Frankrike, har människor i Norrlands inland möjlighet att samåka eller cykla; samtidigt som s.k. “smarta lösningar” lyser helt i sin frånvaro då avstånden är för stora. Det är dessutom Green som borde gå till val på att presentera smarta lösningar, inte höja skatten för folket och uppmana dessa att uppfinna det hon misslyckats med; dock får hon inte chansen då hon nu blir en förmögen pensionär tack vare sin långa karriär i riksdagen. En sann socialdemokratisk kämpe för arbetarna och den s.k. jämlikheten i vårt land, har hyckleriet någon gräns?

Väljer man att fortsätta öka skatten kommer olika delar av landet resa sig mot Stockholm för folk kommer ifrågasätta maktförskjutningen och vi kommer på sikt se krav för ökad självständighet. Vem vill betala för andras uppehälle och inte få något tillbaka? När Norrlands kvinnor tvingas föda i bilar pga. att vi prioriterar landstingens byråkrati framför sjukhusen äventyrar vi vår egen suveränitet. Sveriges riksdagsledamöter behöver därför ta de lokala problemen på allvar, och lyssna till folket oavsett om det handlar om bensinpriser renar eller vargjakt; annars riskerar landet att brytas itu. Vi ser det i Skottland, vi ser det i Katalonien, vi ser det i Eurovisionen, vi ser det i Texas, vi ser det på Blasieholmens Nobelcenter, vi ser det i Göteborg med nya partiet “Demokraterna”, vi ser det i Kalifornien, vi ser det i EU-kritiska partier som växer och vi ser det i Brexit.

Folket revolterar mot människor som Monica Green eftersom dessa fullständigt tappat kontakten med sina väljare, och det kommer bli tydligt i höstens val. Många väljare är inte längre beredda att rösta på de partier som inte löser människors problem, eller de som står och pratar om vikten av jämställdhet eller flygskatter medans brandkåren utsätts för stenkastning samtidigt som mord blivit en del av vardagen. Demokratin har aldrig varit så stark som vad den är just nu i Sverige, årets val ser ut att engagera människor på ett sätt vi aldrig tidigare sett. När statsministern ägnar nationaldagens tal åt att påstå att demokratin är hotad är det uppenbart att han inte begriper vad som sker, vem som hotar demokratin,  vad som står på spel; eller vilken tidsanda vi lever i… 

Inför de flesta former av revolutioner har folket revolterat mot eliten, eftersom eliten negligerat eller inte sett folkets problem. Människan i normalform accepterar en t.o.m. välbetald elit så länge dessa löser problem och uträttar reformer, dvs. maktförskjutning är okej så länge det finns en win-win situation. Idag finns det flera bra exempel där dessa principer…