Kan Estonia ha träffats på styrbord sida av sitt eget bogvisir…?

• av Ian Fernheden
• september 30, 2020

För att förstå Estonia-katastrofen måste man se det hela som två historier, det första handlar om själva förlisningen och den andra handlar om mörkläggningen. Om vi utgår från logik istället för konspirationer om ubåtar eller attentat, dvs. tittar på fakta och vittnesmål kan förklaringen till det stora hålet på styrbords sida finnas genom matematik och fysik. Att utredningen sedan tagit en konstig vändning med övertäckning beror kanske snarare på en farlig last snarare än varför fartyget sjönk, därför måste man mentalt hålla isär dessa två händelseförlopp; det kan nämligen vara så att de inte har med varandra att göra. Vetenskap handlar om vad man kan bevisa, inte vad man inte kan bevisa; låt oss därför diskutera Estonia utifrån logik dvs. vad vi vet.

“Det blåser storm”

Det faktum att det blåste stormvindar och det finns vittnesmål från fören som hört hur bogvisiret slagit mot skrovet är inte ointressant, särskilt när flera vittnen talar om att fartyget gick hårt mot vågorna och att man tyckte att de skulle slagit av på takten (se Livlinan som brast). Att ett fartyg i den typen av hårt väder tappar sitt bogvisir är inte osannolikt, tvärtom fick systerfartyget ett år innan en skada på sina låsanordningar för bogvisiret under en stormig natt; det är därför logiskt eftersom man också hittade bogvisiret skilt från båten. Den nya dokumentären visar också på att bogrampen var upphöjd under hela förloppet, dvs. det skulle vara omöjligt att sänka båten så snabbt eftersom den fungerade som ett någorlunda vattentätt skott (sedan katastrofen har man f.ö. nu ett ytterligare vattentätt skott på RO-RO-färjor).

Bogvisiret trillar loss

Om vi utgår från att haveriutredningens slutsats om bogvisiret stämmer i den mening att det trillade loss, kan vi med matematik och fysik räkna ut hur lång tid bogvisiret hade behövt hålla sig flytande (om det trillade loss på styrbord sida). Om fartyget gjorde sina 21 knop motsvarar det 10.8 meter per sekund. Fartygets längd var 157 m, drar man av för själva bogvisiret är vi nere på ca 150m. Tittar man vart hålet sitter är det längre fram än midskepps, dvs. kortare än hälften av 157m dvs. runt ca. 60m från fören. Är det således fysiskt möjligt att bogvisiret som varit någorlunda skålformat kan ha hållit sig flytande de ca 6 sekunder som behövdes för att där skarpa och sedan kollidera med styrbordssidan?

Kan Carl Eric Reintamm sett bogvisiret i vattnet?

Ett intressant och nytt vittnesmål är vittnet Carl Eric som inte ens hinner få på sig några kläder utan rusar upp från sin hytt under bildäck till livbåtarna högst upp. För det första vaknar han av att han hör något skrapa längs styrbord sida, i den nya dokumentären säger han att det lät som att fartyget körde genom is; kan det ha handlat om det avslitna bogvisiret? För det andra ser han något vitt i vattnet när han väl når livbåtarna ca minuten efter. Det faktum att bogvisiret var vitmålat gör ju inte tanken helt ologisk, har bogvisiret vid kollisionen fastnat i det uppkomna hålet för att sedan lossna tåls det att fråga om man kan utesluta att det inte var just det han såg?

I och med att båten färdas framåt och bogvisiret färdas bakåt i förhållande till båtens färdriktning måste bogvisiret färdats antingen på styrbord (höger) eller babord (vänster) sida. Sannolikheten är alltså 50%. I och med att visiret har vassa kanter tåls det att fråga om det är fysiskt möjligt för det att skrapa styrbordssidan (låta som is när det åker förbi Carl Erics hytt), för att sedan 60 m ner / 6 sekunder senare både fastna och göra ett hål i Estonia. För att sedan likt en kil agera som ett järnspett och bända upp hålet när vinkeln på visiret förändras från framför båten till bakom (havsvattnet pressar ju i så fall bogvisiret genom friktion när båten rör sig framåt i ca 20 knop). Vad händer när ett bogvisir på 64 ton träffar Estonia på bredsidan i ca 20 knop, är det en helt otrolig tanke att man då kan nå de 500-600 tons kraft som behövs (enligt professorn i programmet) och få en skada likt den som nu dokumenterats?

Kan det vara så att de politiska handlingarna i efterdyningarna handlar om att skydda vad som fanns eller finns på bildäck snarare än att försöka mörklägga ett hål som faktiskt kan ha uppkommit på naturlig väg pga. ett drivande bogvisir?

För att förstå Estonia-katastrofen måste man se det hela som två historier, det första handlar om själva förlisningen och den andra handlar om mörkläggningen. Om vi utgår från logik istället för konspirationer om ubåtar eller attentat, dvs. tittar på fakta och vittnesmål kan förklaringen till det stora hålet på styrbords sida finnas genom matematik och…