Högerpolitik är inte ett hot mot demokrati, tvärtom! SVT propagerar som vanligt.

• av Ian Fernheden
• juli 14, 2020

Lyssnar man på rapporteringen från Polen är det tydligt att många svenskar anser att det polska valet står mellan en vänsterliberal och en antidemokrat som kallar sig konservativ. Så hårt har man nämligen spunnit tesen att högerpolitik eller konservatism hotar demokratin. Ofta lyfter man upp HBTQ-politiken som en avgörande faktor, eftersom Polen inte tillåter dessa organisationer att arbeta aktivt i skolan som i Sverige. Den konservativa sidan har inte heller diskrimineringslagar, eftersom man anser att deras röster betyder lika mycket som övriga invånares. Däremot är det lagligt att ha vilken läggning man vill, utan de väsentliga skillnaderna på detta område jämfört med Sverige handlar om hur man ser på lobbyism och diskriminering.

Sverige – världens mest diskriminerade land?

Tittar vi på Sverige är många väldigt radikalt vänster utan att förstå det, den yttersta vänsterns värde(av)grund har nämligen blivit mainstream. Är man kvinna ska man tycka som andra kvinnor, är man färgad delar man samma historia som färgade i USA och den individ i respektive population som tycker annorlunda betraktas ungefär som en svartfot (de som arbetade trots strejk). Vänstern har nämligen mycket effektivt inpräntat ett åsiktsförbu(n)d, där man ska tycka som andra av sitt kön, läggning, hudfärg eller etnicitet; annars är man en hatisk individ. Av den anledningen försvarar exempelvis inte feminister när högerkvinnor kritiseras, eller Alexander Bard av HBTQ-rörelsen när han uttrycker sina åsikter. Hade det istället handlat om författaren Jonas Gardell eller operasångaren Richard Söderberg som uttryckt något inom värdegrunden hade utfallet garanterat blivit något annat. Vilket har sin orsak i att vi i Sverige och övriga väst utmålat en rad minoriteter som offer, vars åsikter är mer värda ju fler offergrupper man kan åberopa; ett mönster som kallas intersektionalitet. Ben Shapiro har ett utmärkt klipp som förklarar fenomenet som bör ses om man inte sett det.

Sverige vs. Polen i kultur och könsdysfori

När det kommer till vänsterradikala Sverige och katolska Polen har det hänt mycket sedan kung Sigismund (barnbarn till Gustav Vasa) styrde båda rikena. Polen förblev katolskt och Sverige lutheranskt. Sverige som i hög grad monterat ner värdet kärnfamilj, och där tidningar informerar eller t.o.m. uppmuntrar hur man skiljer sig eller är otrogen på bästa sätt genom s.k. desfluencers där personer lyfts fram som spräckt andras äktenskap. “Jag var den andra kvinnan” är inte en ovanlig artikel nuförtiden, samtidigt kan vi se hycklande och motsägelsefulla artiklar med kvinnor som hänger ut sina otrogna män att man blivit bedragen; vilket sannolikt beror på att kvinnan som har en affär med en gift man uttrycker sin “styrka” mot mannen och kvinnan som blir bedragen är ett “offer” för mannen. Båda tankar fungerar därför mycket väl i det vänsterradikala samhällets värde(av)grund beträffande genus. I Polen existerar inte denna kultur, man värdesätter familjen och äktenskapet vördas som heligt. Samtidigt ska man då också säga att katolska Polen inte tillåter samkönade äktenskap, men samkönade par får leva tillsammans. Homosexuella får också adoptera, men inte som par utan som individ; en bär därför det juridiska ansvaret. På samma sätt tillåter man inte HBTQ-organisationer härja fritt i skolan, dvs. man ifrågasätter inte barns läggning utan det är något de får komma underfund med själva. Pojkar skolas till pojkar och flickor till flickor, man tar för givet att man trivs i sitt kön, transsexuella får dock utan problem byta kön i Polen precis som i Sverige. När könsdysfori exploderat i Sverige där vart och vartannat barn funderat på att byta kön, medan Polens siffror är mycket få tåls det att fråga vilken väg som är rätt?

Demokrati är inte värde(av)grund

Demokrati handlar inte om att man måste tycka vänster, det handlar om rätten att uttrycka åsikter och rösta om dem. Att påstå att Polen “inte är en demokrati” för att man fredar barnen från HBTQ-organisationer är endast ett annat synsätt, dessa organisationer är nämligen inte olagliga utan de kan yttra sig som vilket företag som helst. Demokrati handlar inte om vilka organisationer som har tillträde till landets skolor, men vi kan konstatera att i Sverige är det bara möjligt om man har rätt värde(av)grund; det finns ganska många skolor som exempelvis kastat ut Sverigedemokraterna under åren. Konservativa Polens värderingar ryms därför lika mycket inom demokratibegreppet som Sverige där HBTQ-undervisning i skolan är obligatorisk. Snarare är Sverige betydligt mer auktoritärt eftersom den som inte instämmer hetsar mot folkgrupp, det är nämligen olagligt att ha en annan åsikt eller åtminstone föra fram den. Det finns nog ingenting som är så odemokratiskt som en värde(av)grund eftersom någon bestämt hur vi andra ska tycka.

När person efter person intervjuas i svensk public service där man fördömer Polen som en antidemokrati kan man på god grund ifrågasätta oberoendet, dessa individer är nämligen så pass radikala att de inte längre förstår vad demokrati innebär. På samma sätt blir det märkligt när deras utsända Elin Jönsson inte kan finna någon som röstar på Polens sittande konservativa president, man vill inte släppa fram dessa tankar (om det inte är från någon märklig figur) och därför kommer man inte till tals. I en demokrati får alla lägga förslag, sedan röstar folket. I Sverige ser det inte ut så, där vrålar exempelvis Annie Lööf (C) “Hur uttrycker du dig?” (dvs erbjuder inget motargument utan skriker ut att Åkesson inte har rätt värdegrund); sedan fördömer SVT uttalandet som att man “inte står upp för alla människors lika värde”… medans alla kan konstatera att Åkesson hade en poäng när ensamkommande män från Afghanistan i tusental inte hittar fasta arbeten i Sverige. Det finns nämligen ingen efterfrågan.

Det faktum att högern fortfarande är demokratisk i Sverige är mycket tydligt eftersom man hör aldrig högerföreträdare gorma likt Annie Lööf om andras möjlighet att framföra sina åsikter, högern anser nämligen att deras argument är mycket bättre. Därför väljer vänstern att kalla högerns argument för hatiska, man vill nämligen inte ta debatten (vilket var fallet nyligen i SVT); eftersom högern använder logik och inte värde(av)grund som utgångspunkt.

Lyssnar man på rapporteringen från Polen är det tydligt att många svenskar anser att det polska valet står mellan en vänsterliberal och en antidemokrat som kallar sig konservativ. Så hårt har man nämligen spunnit tesen att högerpolitik eller konservatism hotar demokratin. Ofta lyfter man upp HBTQ-politiken som en avgörande faktor, eftersom Polen inte tillåter dessa…