När Patrik Markström 2017-02-05 startade sin grupp Stå upp för Sverige hette den ursprungligen Stå upp för Peter Springare. Markström förklarade då att de var en supportergrupp som ville visa sitt stöd och att det skulle ske i positiv anda. Markström var noga med att den inte skulle i bestå av rasister som samlas och sprider hat. “Det får inte bli rasisttjafs”. “Blir det för mycket anmälningar till Facebook kan de stänga ner hela gruppen”, sa Markström då. Han pratade dock aldrig om sitt eget ansvar.
– Visst finns det en och annan dåre som skriver konstiga saker – men de åker ut, sa Patrik Markström bland annat i en intervju i Närkes Allehanda 10 feb 2017. 

Det blev precis tvärtom, istället för positiv debatt blev det snabbt ett forum för fientlighet mot invandrare och Markström bidrog gärna med att hålla grytan kokande. “Varför ska de lågbegåvade djuren som ligger tusen år efter i utveckling blandas med vår ras”, är ett exempel. “Samla ihop alla dessa drägg i samtliga länder och avrätta dem, det är det enda språk de förstår. Finns ingen annan lösning på det här pestproblemet. Har man Skadedjur ringer man Anticimex som utrotar dem, så enkelt är det” är ett annat exempel. Dessa kommentarer lät Markström som ansvarig för gruppen ligga kvar. 

Man undrar om de som försvarar honom nu verkligen läst de vidrigheter som skrivits i gruppen? Tänk om alla de som hatade i Markströms grupp i stället hade lagt sin energi på att göra Sverige bättre, eller om det inte stod på agendan, hatat hemma på kammaren i stället. 

Peter Springares stöd för gruppen blev blev kortvarigt och han lämnade den tämligen omgående. 

Lagen som nu slagit till mot Patrik Markström skrevs innan sociala medier över huvud taget fanns. Dock är lagen så skriven att den har bäring på vad som skrivs på internet över huvud taget och även om den kan tyckas vara fyrkantig är den tillämplig i fallet med Patrik Markström och gruppen Stå upp för Sverige. 

Självklart är det så att lagstiftning för att begränsa det fria ordet måste inrättas med försiktighet, varje ingrepp i medborgarens rätt att uttrycka sina åsikter riskerar att hota det demokratiska samhället; men att ta ansvar för yttrandefriheten och hota den är två olika saker. 

Att försvara yttrandefriheten hos den man håller med är busenkelt, men om vi ska ha någon yttrandefrihet att tala om måste den också försvaras när den utmanas och inte alla håller med. 

Tommy Robinson jagades och förföljdes av den brittiska staten och greps och dömdes förra året till 13 månaders fängelse för störande av allmän ordning då han liverapporterade utanför domstolen i Leeds om det muslimska groominggäng som då nyligen dömts. Här lät man rädslan om yttrandefriheten styra, man ville inte att medborgare öppet skulle tala om utländska män som groomade och våldtog små flickor.

En stat ska inte diktera villkoren för hur och vad medborgare får skriva, tala eller tänka. Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Det är en rättighet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser; men frihet medför också ansvar och skyldigheter. 

En sådan skyldighet aktualiseras om man som i exemplet Markström administrerar en grupp med över 160 000 medlemmar där det medvetet hetsas och hatas och där Markström i stället för att städa upp bland kommentarerna själv är pådrivande i att driva fram hets och hat. Det står långt från vad som inbegrips i begreppet yttrandefrihet. 

Motsättningar och hets är inte vad det här landet behöver mer av. Vi hoppas att alla förstår skillnaden mellan att ta ansvar för yttrandefrihet och vad hotet mot den är. 

Patrik Markström var tvungen att fällas. Hets mot folkgrupp har postats i sådana mängder och av olika slag och där han själv deltagit i diskussionen att utfallet inte kunnat bli något annat. Solklarare än så kan brotten inte bli. 

Med yttrandefrihet följer också ett ansvar för individer som är ute efter att hetsa, hata och hota på ett sådant sätt att det därmed skadar minoriteter i samhället. 

Hatet på nätet är på god väg att fullständigt explodera. För att inte det ska hända är en dom som den mot Markström viktig. Vi måste motverka hatet för hatet är det som ställer sig i vägen för den konstruktiva kritik som framförs kring Sveriges alla problem såsom invandringspolitiken, våldtäkterna, vanvården av vår välfärd och liknande. Jag och vi i gruppen ProjektSanning (PS) kämpar med det varje dag. 

Vi måste komma ihåg att Markström, som aktivt deltog i hetsandet, trots sitt påstående om ett positivt klimat, vill se ett Sverige i upplösning. Han var ofta inne i andras trådar och skrev saker som ingen begrep men som alltid slutade med att ingen var en sann Sverigevän. Den söndring och splittring han var ute efter innebär på allvar slutet på vår demokrati och slutet på yttrandefriheten. 

Markström kallade de som inte höll med honom regelmässigt folkförrädare, troll eller PK-eliten, om de inte blockades först. Det var nämligen det vanliga sättet för honom att hålla borta dem som ville få stopp på hatet och stå upp MOT det förkastliga debattklimat som rådde i gruppen.

Med Markströms dom tvingas vi skribenter/bloggare/administratörer i olika grupper ta ansvar för vad andra skriver. För oss och gruppen PS, som ser positivt på det, och alltid gjort det, hoppas vi nu på en mer sansad debatt på nätet där många kloka röster grupper/bloggar kommer fram efter att under lång tid tvingats hålla tyst på grund av hat och hot. 

Du får fortfarande tycka och säga vad du vill i Sverige, men inte var du vill. Och du får inte publicera hets mot folkgrupp. Inte ens i digital form enligt BBS-lagen. 

Tingsrättens dom mot Markström är glasklar: Markström är ansvarig för gruppen. Meddelandena har varit klart över gränsen för hets mot folkgrupp. Meddelandena har haft stor spridning. Markström har inte tagit bort dem trots påstötning.

Att ducka ansvar, vilket Markström medvetet försökt göra när han säger att han inte sett kommentarerna, hjälper inte heller. Han har hållit sig medvetet okunnig när han inte läst privata meddelanden. Markström har varit grovt oaktsam. Gruppen svämmade snabbt över av rasism, hat och hot. Flera medlemmar i gruppen har anmälts för olika hatbrott efter att ha skrivit rasistiska kommentarer och inlägg. Det var många som råkade illa ut av det hat han tillät flöda fritt i gruppen. 

I Stå upp för Sverige finns också bilder på Hitler när han gör sin “hälsning” iklädd jacka med ett hakkors vilka Markström aldrig brydde sig om att plocka bort och likaså kommentarer som att muslimer ska utrotas helt. Varför Markström inte plockade bort dessa är inte svårt att förstå. Hans försvar i domen är knappast godtagbar: “Jag kan inte ha koll på vad alla skriver”. Det är precis vad han som grundare och admin ska ha. Det är hans ansvar och ingen annans. Nu döms han för att han inte tagit sitt ansvar och det är helt rätt. Det har faktiskt inget med vår rätt att yttra oss att göra. Det som oroar mig nu är att fler kommer att söka sig till gruppen i tron att de stöttar yttrandefriheten. Är det någon som funderat på vilka som är medlemmar i Marklunds grupp? 

Madeleine Lilja Rönnquist & Jan-Ove Malmgren

Projekt Sanning, SWISH 0735 29 63 35

Leave a Reply

Kommentera utan Facebook

  Subscribe  
Notify of