Riktigt roligt att vänstermedia darrar när Farage når egen majoritet i mätningarna

Vad media uppenbart inte tänker på är att samma typ av valsystem som ger Nigel Farage egen majoritet i mätningarna i Storbritannien är samma som tidigare gett Emmanuel Macron starkt underlag i Frankrike. Således är det ganska intressant att när vänsterliberala krafter haft starka majoriteter har ingen varit kritisk till valsystemet, men när den konservativa högern plötsligt leder så kritiserar man valsystemet. Det finns nämligen många ytterst ohederliga debattörer som utan minsta skrupler vill ha makten till varje pris, och där man kan svälja vad som helst så länge man själv ruvar på makten; men när den glider ur händerna blir man plötsligt kritisk. Således ser vi idag att vänstern använder rättssystemet eftersom det blivit enda möjligheten att stoppa högerns framfart, en mycket farlig väg att gå utifrån ett demokratiskt perspektiv.

Så hur fungerar Storbritanniens och Frankrikes valsystem?

Båda länderna tillämpar något som kallas enmansvalkretsar, dvs. varje valkrets innehar endast ett mandat, dvs. varje valkrets har en riksdagsman. I Sverige har varje valkrets flera riksdagsplatser, vilket gör att man portionerar ut dem proportionerligt efter en viss algoritm. Det som skiljer det brittiska och franska systemet är antal valomgångar, i Storbritannien räcker det med att få flest röster i sin valkrets (relativ majoritet) och i Frankrike måste man få över 50 %. Således har man en andra valomgång i Frankrike mellan de två kandidater som fått flest röster, om någon inte nått 50 % i den första valomgången. Den andra valomgången har tidigare handlat om att de vänsterliberala allierat sig över partigränserna för att få en kandidat som inte är högerkonservativ, således kan mycket stora partier %-sett ha noll representation i det nationella parlamentet eftersom de inte lyckas vinna någon valkrets.

EU-valet har varit en vägvisare

Precis som det svenska riksdagsvalet är EU-valet också proportionellt, där man får antalet stolar efter hur många % man fått av väljarna. Således har det varit tydligt att både Rassemblement national som är Marine Le Pen:s parti haft nästan 25 % av rösterna i EU-parlamentet i valen 2014 och 2019 men vid samma tidpunkt haft 2-8 av 577 mandat i Nationalförsamlingen som är det Franska parlamentet; de har alltså kraftigt missgynnats av det egna nationella valsystemet. På samma sätt har Nigel Farages tidigare parti UKIP (United Kingdom Independence Party) haft 27,5 % av väljarna i EU-valet 2014 och endast 1 stol av 650 mandat i det brittiska underhuset. I EU-valet 2019 fick Farage med sitt nya parti The Brexit party (idag heter det Reform UK) 30,52 % av rösterna, och blev alltså största parti i det brittiska sista EU-valet, samma år fick samma parti 0 mandat eftersom de inte lyckades bli störst i någon valkrets. Hur demokratiskt är egentligen det? Varför reagerade inte vänstermedia och ifrågasatte valsystemet då?

Knäpptyst när EU-vinnarna saknade representation i de lokala parlamenten

Det säger därför en del om hur orolig vänstern är när vi ser artiklar om hur hemskt det är att högern är på framfart eftersom samma valsystem som gett vänstern enorm makt nu istället ger högern fördelar. Vanligt folk ser nämligen idag igenom hur vinklad media är, vilket gjort fler och fler kritiska när det endast handlar om att skrämmas och utmåla andra som antingen ”rasister” eller ”högerextremister”. När våra städer brinner blir det därför tydligt att vi som tröttnat är fullt normala människor som åtminstone försöker förändra det som inte fungerar istället för likt vänstern ge sig på den som är kritisk med att vederbörandes världsbild är helt felaktig. Det mycket svårt att som för 10 år sedan argumentera likt Socialdemokraterna att människor i invandrartäta områden bränner bilar som en protest att posten med mera lagt ner, man behöver vara mycket inbiten socialist för att instämma i det påståendet 2025.

När den konservativa högern både i Storbritannien Frankrike och Sverige växer beror inte det på att människor radikaliseras utan att fler och fler ser igenom de lögner vänstern torgfört, Löfvens ”liten ansträngning” var helt enkelt inte så liten. Således är det troligt att det kommer bli mycket svårt för vänstern att återta makten i dessa länder, eftersom människor lämnat dessa partier eftersom de tappat förtroendet för dem. Det är också så det ska fungera i en demokrati, rimligen röstar man inte på partier som missbrukar makten eller ljuger för sina väljare. Det är således ett stort mysterium hur socialdemokratiska väljare förblir partiet troget när man hör deras företrädare upprepa den kanske största politiska lögnen i svensk historia, ”Socialdemokraterna har alltid varit för en stram invandring”; hur dumma tror dom svenska folket är?

Enmansvalkretsar ger ofta väldigt starka regeringspartier där dessa många gånger kan bilda egna majoriteter, det är således samma system som gett premiärminister Kier Starmer (Labour) oinskränkt makt i Storbritannien som ger premiärminister Victor Orban (Fidesz) motsvarande makt i Ungern. Den diskussionen tar man dock sällan, utan istället utmålar man högerns företrädare som ”diktator” och ”hot mot demokratin”, ohederligt är bara förnamnet. Således tåls det att funderna vem som är diktator när EU:s tidigare ledare Jean-Claude Juncker kallade Victor Orban för diktator, när Juncker inte fått en enda röst av en enda vanlig EU-medborgare och Victor Orban har egen majoritet i sitt eget land.

Förövrigt var Nigel Farage väldigt trevlig när jag träffade honom i Bryssel 2010.