Märta Stenevi bekräftar hur auktoritärt Miljöpartiet är under ytan

Ingen borde vara förvånad över den kalla atmosfär som nu Märta Stenevi vittnar om i Miljöpartiet. I en politisk korrekt värld existerar vare sig värme eller humor, utan den som avviker från vad man ska tycka betraktas snabbt som en avfälling. Därför är dessa grupperingar mycket auktoritära under ytan, det är nämligen helt otänkbart att exempelvis köra bensinbil och vara engagerad i detta parti. Därför blir också dessa typer av rörelser väldigt radikala, eftersom man istället får en tävling i vem som som vågar gå längst istället för har den rimligaste uppfattningen. Det är också förklaringen varför Sverige som enda land inför en plastpåseskatt när vi inte har något problem på området, utan tvärtom mycket framgångsrikt eldar våra sopor så pass bra att vi måste importera andras. Man landar nämligen i symbolpolitik, vilket skadar näringsliv och gör stora hål i vanliga människors plånböcker utan att dom förstår det; eftersom väldigt få förstår hur mycket pengar man faktiskt betalar i skatt i Sverige.

Miljöpartister är förenade i hat

Vad många kanske inte tänker på är att politiskt korrekta rörelser är förenade i hatet, man tar nämligen politisk strid mot alla som inte instämmer i klimatkyrkan vilket leder till att allt annat blir underordnat. Därför har vi kunnat se radikala islamister gå in i partiet eftersom dessa ställt upp på klimatbudskapen, vilket är den förenande faktorn. När partiet som helhet suttit upp på de högsta av hästar, och likt marxistiska rörelser förkunnat dom över alla som inte instämmer i respektive budskap, har man därför inte granskat vad olika medlemmar faktiskt ägnat sig åt. Därför har man kunnat ha samröre med Grå vargarna och andra grupper, så länge man inte varit en avfälling i klimatbudskapet. Vilket också förklarar varför man kommer hyfsat överens med andra vänstergrupper, man har nämligen en marxistisk grundsyn men man har bytt ut den rike fabrikören av Marx kallad ”kapitalisten” till en vanlig svensk man som kör bensinbil och äter kött; den s.k. ”klimatförnekaren”. Man är alltså förenade i hat.

När till och med kärleken är ett problem

För oss sverigedemokrater är inte kärlek något problem, det går utmärkt att inleda en relation med någon i ett parti med helt andra uppfattningar. Så ser det inte ut i alla partier, utan dessa fungerar ungefär som att vara medlem i Jehovas vittnen. Man drabbas mycket hårt om man blir tillsammans med någon som inte instämmer i de dogmer som gjorts aktuella. Därför var det inget problem för SD-ledamoten i länken ovan, medans S-ledamoten fick sparken. Därför är det viktigt att titta på just frihetsbegreppet när det kommer till hur man bedömer andra partier, hur fri är egentligen kärleken eller familjebanden om man tycker olika? Det finns exempelvis många historier om människor som sagt upp bekantskapen med sina familjemedlemmar när dessa blivit sverigedemokrater, men hur många har hört sverigedemokrater ta avstånd från sina barn för att dessa blivit socialdemokrater eller miljöpartister? Kanske tycker någon att det är minsann skillnad, men frågan man borde ställa sig är hur man är funtad om man är villig att avsäga sig vänner eller familjeband för att dessa har en annan uppfattning?

Märta Stenevis offerkofta åker på

När Stenevis stjärna började dala vilket inleddes med att hon beskrevs som ett arbetsmiljöproblem är det inte svårt att förstå varför, i ett känslo- istället för faktagrundat parti krävs det idag hårda nypor för att hålla ihop gruppen. Det är det redskapet man har eftersom det inte byggt på upplysning. Vi kan därför genom ren logik slå fast att Stenevi har med all säkerhet inte varit Guds bästa barn i grenen trivsel på jobbet, de hårda nyporna eller mer radikala idéerna har varit det som varit utgångspunkten för hennes maktutövning. När hennes maktapparat sedan föll sönder så fanns det som precis med andra mobbare en liten trasig människa bakom fasaden, där hennes person i hög grad varit sammankopplad med den makt hon tillskansat sig. Inflytandet har nämligen inte byggt på ädla ideal som upplysning, det fria ordet, förnuftet och samsynen utan på känslor grundat i hat. Således är det lätt att sitta och säga att man varit både suicidal och haft ätstörningar, vilket är naturligt när man förlorat allt och blivit utstött ur den sekt man tidigare tjänat. Djurriket fungerar ungefär likadant när ett djur tvingas lämna flocken.

Det intressanta kring historien med Märta Stenevi är egentligen inte det hon säger, det är inte synd om mobbare som förtryckt andra och sedan tycker synd om sig själva. I fallet Stenevi är säkerligen vänskapskretsen mycket smal eftersom dessa människor tenderar att klippa vänskap- och familjeband med de som inte instämmer i sektens budskap, vilket blir extra smärtsamt den dagen fasaden rämnar och man blir utesluten. Det som är intressant är det hon säger om sin partikultur, dvs. vittnesmålet att rörelsen är mycket auktoritär. Hade Miljöpartiet byggt på upplysning, förnuft och det fria ordet hade inte det hårda nyporna behövts, mentalt fria människor hade nämligen kunnat diskutera om exempelvis den svenske platpåseskatten påverkar jordens klimat eller inte; eller om staten endast ökar sina intäkter. Jämför man med Sverigedemokraterna som är ett parti byggt på upplysning, förnuft och det fria ordet går det utmärkt att gå på våra möten och argumentera för att värna svenskt vatten eller andra viktiga miljöförslag som ger resultat. Det är nämligen öppet i tak, man får komma till tals och det finns ingen auktoritär åsiktskorridor. Vilket blir väldigt tydligt för den som går på ett miljöpartistiskt möte och säger sig vilja minska invandringen kraftigt eller avskaffa plastpåseskatten eftersom den inte ger resultat.