Gud bevara hädaren, saliga äro syndarna! Tankar kring den brinnande koranen i Norge

• av Staffan Marklund
• november 22, 2019

I Norge ställde den kontroversiella föreningen SIAN (Stoppa islamiseringen av Norge) till med koranbränning den 16 november. De gavs tillåtelse att demonstrera mot islam, men när kommunen fick höra att de skulle tända eld på koranen villkorades demonstrationsrätten – inga eldar skulle få tändas. Det ansågs för farligt. Polisen ska ha uppgett att om koranen brändes, skulle de ingripa och avbryta.

Man kunde förvänta sig att SIAN:s representanter skulle välja att ta med sig en strimlare av något slag, men de bröt istället mot eldförbudet. Polisen valde att inte ingripa.

Två av SIAN:s motdemonstranter tacklade koranbrännaren. En av dessa motdemonstranter skriver i Utrop om hä(n)delsen:

“En uppenbar konsekvens [av våldet jag och min meningsfrände använde] är att många nu har intrycket av att vi är våldsamma människor. När allt kommer omkring visar alla videor att vi kör rätt på Thorsen [SIAN-representanten i fråga]. Ja, vi sparkar honom. Och jag har inga planer om att be om ursäkt eller bortförklara. Videon visar att vi reagerar våldsamt. Men det betyder inte att vi är våldsamma människor. Det betyder att vi är villiga att skydda det som är viktigt för oss, trots de konsekvenser det kan medföra.”

En video av sammandrabbningen finns här.

SIAN har motsatt sig böneutrop och en av deras talespersoner jämförde vid ett tillfälle muslimsk invandring till Norge med den nazistiska invasionen. Det är långt ifrån en rörelse värda att sympatisera med, de framstår rentav anti-pluralistiska; men just här får arrangörerna ges rätt i sak.

I ett öppet samhälle bör det vara lagligt att häda, samt finnas starkt skydd för hädarna. Om offentligheten inte kan eller vill ge dig möjlighet att häda offentligt, då är det ett svek från samhället. Att bränna koranen, bibeln, sataniska bibeln, veda, etc – är ett uttryck för religions-, och yttrandefriheten. Att norsk offentlighet ville förvägra dom möjligheten att bränna koranen på öppen gata, utgjorde ett svek. Det var att presentera bevisa för fanatiker att deras metoder fungerar, att hotar de bara och stökar tillräckligt, då kommer alla andra anpassa sig. Det är en dyster dag för Norge, sannolikt kommer historier av samma slag upprepa sig över större delar av Europa.

De som lider mest är inte provokatörer omgivna av polis som sitter på höga platser i röststarka föreningar. De mest lidande kommer vara muslimer som avviker i sin tro och därför riskerar stämplas som Munafiq (“hycklare”/”motståndare till tron”/”falsk muslim”) eller de som vuxit upp i tron och sedan vill ställa svåra frågor – även fromma muslimer kan undra över Muhammeds relation till Aisha – och allra värst blir det för dom som vill lämna islam. För alla dessa muslimer och ex-muslimer talar denna typ av flathet sitt tydliga språk – den säger högt “ni är inte värt besväret att skydda”.

I Norge ställde den kontroversiella föreningen SIAN (Stoppa islamiseringen av Norge) till med koranbränning den 16 november. De gavs tillåtelse att demonstrera mot islam, men när kommunen fick höra att de skulle tända eld på koranen villkorades demonstrationsrätten – inga eldar skulle få tändas. Det ansågs för farligt. Polisen ska ha uppgett att om koranen…