

När man trodde att Anna-Karin Hatt (C) kunde vara den som räddade kvar partiet i riksdagen genom att försöka ansluta till alla partier som inte vill se en socialistisk regering, var budskapet tydligt att C inte kan tänka sig samarbeta högerut om SD ingår. Ett minst sagt märkligt uttalande eftersom man gör det svårt att i ett senare skede ändra uppfattning, om möjligheten skulle finnas i framtiden. Rimligen är det svenska folket som i den bästa av världar bestämmer vilka som ska få möjlighet att bilda regering, dvs. konstellationer vi idag inte ser som möjliga kan vid en omsvängning bli möjliga; att således cementera sin uppfattning framstår inte som taktiskt smart ett och ett halvt år innan valet.
Vem ska stödrösta på Centerpartiet?
När det är uppenbart att M och SD hittat en samarbetsform som tycks fungera på riksnivå, innebär det att moderatväljare inte längre kommer stödrösta på Centerpartiet; något partiet tidigare kunnat räkna med. Annie Lööfs tidigare resonemang där hon såg sig själv som statsministerkandidat för ”den breda mitten” visade sig i skarpt läge endast innehålla just centern. Det är således inte troligt att vare sig M eller KD kommer förespråka Anna-Karin Hatt som statsminister för att undvika Magdalena Andersson (S), eftersom det vore att själv kapitulera. På samma sätt är det knappast troligt att frälsta socialdemokrater kommer stödrösta på centern, utan återigen ser det ut att kunna bli ensamt på den vida breda mitten. Man har uppenbart målat in sig i ett hörn, något som inte är speciellt klokt när man befinner sig i uppförsbacke.
Vilken vettig människa vill göra det svårare för företagen eller vanligt folk i lågkonjunktur?
I en tid där vi tidigare haft bland världens högsta energipriser har nuvarande regering med Sverigedemokraterna lyckats pressa ner dessa så vanligt folk har råd att åka bil. Människors frihet har således ökat även om lågkonjunkturen tack vare inflation gjort människors ekonomier mer ansträngd. Det är därför troligt att fler blivit mer prismedvetna, och därför inte saknar vare sig plastpåseskatt eller höga bensinpriser. När Anna-Karin Hatt verkar vilja driva klimatsatsningar, är det ju inte förvånande givet deras profilfrågor; men frågan är hur det taktar med opinionsläget? Sannolikt har antalet som är drivande i dessa frågor minskat.
Hade Anna-Karin Hatt varit lite cool hade hon gjort klokare i att i praktiken inte cementera sig vänsterut. Tvärtom är många svenskar miljömedvetna, många efterfrågar också landsbygdspolitik; områden där man sannolikt kunna hitta vägar framåt med högern. Det är också mer troligt att hon har mer samsyn i näringslivsfrågor höger- jämfört med vänsterut. Därför tåls det att fråga vad som egentligen skiljer det nya Hatt-partiet från det gamla Demirok-partiet, när den nya linjen tycks vara densamma som den förra? Det är svårt att dra någon annan slutsats än att Demiroks problem tycks ha handlat om management snarare än politisk förändring. Givet Centerns besked är det inte helt otroligt att Hatt kan bli den som för sitt parti utanför riksdagen, då en stor del av svenska folket inte efterfrågar mer dyr klimatpolitik eller socialism.

Ian Fernheden Chefredaktör för tidskriften Konservativt Förnuft 2015-
Kommunalråd / Deputy Mayor för Kristianstads kommun 2022-
Vice ordförande i kyrkorådet för Kristianstads pastorat 2021-
Ledamot i Region Skånes fullmäktige 2022-
Kandidatexamen i internationell ekonomi
Tjänstgjort i Amfibiekåren
Bli först med att kommentera