När en tredjedel av kommunerna är konkursmässiga ska vi göra följande!

• av Ian Fernheden
• januari 31, 2019

Vi hör hela tiden att vi ska betala mer pengar till olika skuldtyngda kommuner, och utan det kommunala utjämningssystemet skulle exempelvis Malmö göra konkurs; det är så illa så att om man räknar in de rika (borgerliga) kranskommunerna så hamnar man inte på plus. Skuldtyngda kommuner behöver inte mer bidrag, och det utjämningssystemet behöver avvecklas under en övergångsperiod. För alla som sett Lyxfällan är det numera första klassens underhållning att på bästa sändningstid se människor som gråter när xboxet säljs, samtidigt som saneringen tar sikte på att sänka människors kostnader. Inte i något program sedan programmets start har någon deltagare löst sina ekonomiska problem genom att andra människor ska skjuta till sina pengar, en lösning som kallas socialism. Det kommunala utjämningssystemet är höjden av socialism, och det är också grundbulten till att man hamnat på obestånd; man säger inte nej till ökade kostnader trots att man är helt på obestånd.

Sverige behöver duktiga ledare som politiker

Vårt lands största problem är att fel människor blir ledare idag, istället för att få hårt drivna individer får vi dåliga chefer som kräver hög lön. Samtidigt konsumerar man (“investerar” på politiska) skattepengar ner i stora svarta hål, i Älvdalens kommun lyckades man investera eller satsa hela 240 000 per dygn för endast maten på ett asylboende; något som måste vara ett världsrekord. Samtidigt får just Älvdalens ett av lands största bidrag/capita i det kommunala systemet, något som är fullständigt bisarrt. Älvdalens kommun har 7068 invånare, där varje invånare får 19 730 dvs. ca 139 miljoner / år. Samtidigt betalar alltså samma kommun 87 miljoner (240′ x 365) för mat till sitt asylboende per år. Om vi avslutat utjämningssystemet, är det då troligt att kommunen kunnat bibehålla sina kostnader för sin gigantiska “matsatsning” på asylboenden? Eller vad hade hänt?

Att skuldsanera kommuner med dålig ekonomi

Skuldsanering handlar om att antingen öka sina intäkter så man har råd med konsumtionen, alternativt skära ner i kostnaderna; det vi som inte blivit politiker här i livet kallar rätta mun efter matsäck. Kort och gott innebär det att göra som Staffanstorp (M) och Eskilstuna (S) där man har en billig vegetarisk eller fiskrätt för alla som inte äter gris, eller har andra matpreferenser. Skära ner på byråkrati, och allt som inte ger resultat; samt sänka de höga politikerpensioner i de kommuner som helt enkelt inte har råd att betala dem. Bor man 7000 i en kommun är det helt orimligt att tjäna i stil med statsministern, då bör man ha en lön på 30-40 000 som en vanlig tjänsteman. Tittar man på 1/5 av landets kommuner är dom konkursmässiga idag om de betalar ut pensioner till de kommunalt anställda; samtidigt fortsätter man konsumera vilket inte skiljer sig från Lyxfällans deltagare. På många håll behöver kommuner börja avyttra tjänstemän, och privatisera välfärden där man upphandlar dessa till lägre kostnader. Fattiga kommuner behöver dessutom sälja ut egendomar de inte har råd att behålla. Entreprenörer och marknaden kan nämligen trimma verksamheter för att hitta vinst; dvs. man hittar sällan svarta hål i välskötta företag eftersom dessa omvandlar dessa till vinster.

Slå samman kommuner – en verklighet vi lever i.

När hela 88 kommuner har under 11 000 invånare, vissa så lite som 2000 invånare säger det en del. Av landets 290 kommuner har ca 180 st invånarantal upp till 20 000. Det säger sig självt att det här är något vi inte har råd med, administrationen är blytung. Vi behöver därför större kommuner, för att kunna prispressa upphandlingar bättre samtidigt som vi kraftigt bantar administration och onödiga kostnader. Landstingens sjukvårdsuppgifter bör överföras till de större kommunerna, vi har helt enkelt inte råd med mer byråkrati. Vi är lika stora som staden New York, ponera att de också skulle ha 290 kommuner, 20 landsting och ett riksdagshus med 349 ledamöter. Hela USA har bara 86 stycken fler. När Ulf Kristersson (M) åker taxi för 113 000 kr måste vi skattebetalare se vilken skojare han är, och han pratar om att ta ekonomiskt ansvar; hur kan en sån ens tala om förtroende?

Dagens politiker kommer inte kunna lösa Sveriges problem. Uppenbart inser man inte att vi som nation lever på tok över våra tillgångar samtidigt som antalet som inte står på egna ben ekonomiskt ökar, dvs. vi gräver ner oss djupare i skuldsättningen. Redan idag har hushållen världens högsta skulder, kommunerna kommer inte ha råd att betala ut pensioner och det behövs pengar överallt. Därför måste vi få alla kommuner och säga “Nej! vi har inte råd!”, eftersom det är betydligt värre att skuldsätta sig genom att förhålla sig passiv. När man själv kan flytta från kommunen och ta ett nytt jobb, oavsett hur stor ekonomisk skada man lagt på generationer måste vi börja ställa tjänstemän och politiker till svars som delar ut välfärdens pengar för att vinna väljare. Vi måste införa tjänstemannaansvar, och vi måste kraftigt sanera och sammanslå de kommuner som är för dyra/capita. Politikerlöner måste generellt sätt ner, särskilt i alla enheter där man gör försluter. Vi behöver även i så hög grad som möjligt privatisera de verksamheter som är dyrast, dvs. låta entreprenörer driva verksamheter kommunerna och landstingen inte klarar av. Det behövs dessutom ett regelverk för att inte falla tillbaka i ökad skuldsättning!

Vi hör hela tiden att vi ska betala mer pengar till olika skuldtyngda kommuner, och utan det kommunala utjämningssystemet skulle exempelvis Malmö göra konkurs; det är så illa så att om man räknar in de rika (borgerliga) kranskommunerna så hamnar man inte på plus. Skuldtyngda kommuner behöver inte mer bidrag, och det utjämningssystemet behöver avvecklas…