De som röstar för ökad migration behöver betala mer för migranternas välfärd.

Orginalbilder: Pixabay.com / Montage: Oberoende Förnuft
Spread our love
  • 297
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Sverige har hamnat i en situation där vänsterpartier påstår att man bara kan höja skatten för all statlig spendering (i Sverige kallat ”investeringar”), dessa är oförmögna att förstå att företagare och kapitalister lämnar Sverige om de inte tycker skattetrycket är acceptabelt. Vi har därför fått en situation där en massa väljare på fullt allvar tycker att de av migrationsverket prognostiserade 300 000 migranter, inte är några problem eftersom skatten kan höjas ”för att klara välfärden” och där rika människor endast är ”giriga”. Men vem är det som är mest girig, den som slitit hårt och byggt upp ett företag eller den som aldrig arbetat men vill ha andra människors pengar? Kommande regering behöver därför öka solidariteten hos vänstergrupper, så att dessa bidrar kraftigt till de människor de vill ta hit.

Fördelningspolitiken bygger på att det finns kapital att fördela

Om man tänker sig att vattnet i en kastrull symboliserar kapitalet i en ekonomi, minskar vattnet desto mer skattebetalare som kokas bort ur landet om man höjer värmen (skattetrycket). Det betyder att det finns mindre och mindre kapital att fördela på invånarna kvar i ekonomin, väljer man då att öka skatten ännu mer kommer vattnet att koka bort progressivt  (fortare) eftersom fler välfärdsbyggare (av vänstern demoniserade som ”kapitalister”) kommer att lämna landet. Det här har skett i samtliga socialistiska länder, Venezuela är ett mycket aktuellt exempel där en arbetare nu tjänar  9 kr per månad eller x miljarder av deras inhemska valuta; deras kastrull har nämligen knappt något vatten men många människor att fördela vattenmolekyler på. Det här är ingen utveckling vi vill se i Sverige, därför måste vi se till att bibehålla ett bra företagsklimat; och tom inte utesluta skattesänkningar i en tid av ekonomiska problem. Det är nämligen välfärdsbyggande företag och inte ökade bidrag som rest samtliga länder ur ekonomiska problem, socialism är att betrakta som en drog som ökar människors beroende av staten… men kastrullerna får slut på vatten när bidragen ökar; det här slår aldrig fel.

Bidragsnivåerna behöver sänkas kraftigt, särskilt för migranter.

Enda möjligheten att inte skada landet ekonomiskt är att sänka dagens bidrag för att fördela dem på de 300 000 som nu kommer att komma. Det kan låta oerhört grymt att slå på de som har minst, men det är det ekonomiskt rationella korrekta att göra; eftersom lämnar fler företag (Nordea var senast) så minskar intäkterna till skattesystemet (vattnet i grytan) vilket är ett större problem än att populationen vattenkonsumenter ökar; eftersom hela ekonomin skadas i det första fallet (båda får mindre i båda utfallen, men ekonomin i sin helhet skadas i utfall 1). Att därför utradera så mycket bidrag som det bara är möjligt för migranter, kanske införa foodstamps boenden i husvagnar (Staffanstorps-modellen) etc. för att människor ska stanna i sina hemländer istället för att ekonomiskt migrera är mycket viktigt. Sverige är ett mycket litet land och 300 000 mot 4,9 miljoner arbetande (2013) kommer påverka ekonomin mycket negativt. Vi behöver fler ekonomer i morgonsofforna i stället för retorikexperter eller politiskt korrekta individer; dvs. personer som kan förklara vad som står på spel för den breda befolkningen.

Socialdemokrater och Moderaterna behöver se nyktert på migrationsfrågan tillsammans.

Sverige behöver ett nytt politiskt klimat där större partier som Moderater och Socialdemokrater ser nyktert på migrationsfrågan, och inte sprider osanningar som att ”vi tjänar på invandringen”; det är särskilt viktigt när många vänsterväljare är bokstavstroende och aldrig skulle ifrågasätta partilinjen (se Thage G. Petersson) . Det är en mycket ekonomisk farlig situation när extrempartier som Centern eller Miljöpartiet orerar om sin solidaritet och inte förstår vilka enorma risker dessa tar genom att låsa S respektive M i vidlyftiga migrationskompromisser. Här måste de större partierna bilda majoriteter och se nyktert på vad migrationen kostar i bidrag, pensioner för de som inte arbetat, retroaktiva barnbidrag, logi, personal, brottslighet, rättssystem och välfärd; det är enorma belopp som idag försvinner i stora svarta hål. 

Oavsett tillträdande regering, att fortsätta som vi gör idag kommer leda till ekonomisk katastrof eftersom skattetrycket kommer öka, fler företag kommer lämna; och välfärdspengarna kommer minska. Den enda möjligheten vi har är att de som väljer att rösta för fler migranter också ökar sin personliga solidaritet för dessa människor, det är inte solidaritet att anse att någon annan ska betala; och det är direkt farlig politik om så blir fallet. Sverige är ett land i EU som avreglerat alla sina ekonomiska gränser, det är mycket lätt att placera företag och fabriker i andra länder (fråga de tidigare anställda på Göteborgskex); och det är vad som kommer ske om man fortsätter öka skatten. Det handlar inte om girighet utan om konkurrens, när svenska kronan försvagats som den har gjort (dvs. utlänningar tror inte på Sverige) tåls det att fråga hur länge välfärdsbyggarna accepterar läget? 

Vi måste vända utvecklingen snarast, och därför är skattesänkningar för företag viktigt så fler företag flyttar hit; och mer jobb skapas. Att öka byråkratin och på fullt allvar tro att man kan lösa situationen genom att anställa folk i vården förändrar inte att dessa människor innebär ökade skattekostnader; det är snarare så att vi behöver lägga ner landstingen för att frigöra kapital vi idag inte har för att satsa på att göra oss mer företagarvänliga (dvs. absolut inte öka bidragen); politiker måste sluta skada medborgarnas välfärd för att upprätthålla en politiskt korrekt fasad. Det är allvar, och inser man inte problemet är man en del av problemet; vi ser redan det här i Norrland där de som har sämst sjukvård också betalar mest i skatt. Det här är inte raketforskning, det är ekonomiskt tänkande istället för korrekt tyckande.

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 Chefredaktör och Ansvarig utgivare för Tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 297
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp